Går det att åtala någon för förtal i polisförhör?
Kan man stämma någon för förtal, när denna någon har påstått i ett polisförhör att vår son kommer från en dysfunktionell familj. ( Sonen är inblandad i en vårdnadstvist) Tacksam för svar
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Mina utgångspunkter
Jag utgår ifrån att en annan person har lämnat vissa uppgifter i ett polisförhör angående er son. Jag utgår vidare ifrån att du vill veta om ett eventuellt åtal mot denna person har några utsikter att vinna framgång. Sist men inte minst, kommer jag utgå ifrån att personen ifråga bara kallade er familj dysfunktionell, och inte förde fram konkreta uppgifter om missförhållanden eller liknande.
Är det gärningsmannen gjort objektivt sett förtal?
Enligt 5 kap 1 § första stycket brottsbalken (hädanefter BrB), är det som huvudregel olagligt att lämna uppgifter om någon som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.
Att säga att någon kommer från en dysfunktionell familj, lär enligt min mening i de flesta fall inte vara ägnat att utsätta den personen som kommer från den dysfunktionella familjen för missaktning. De flesta människor, tror jag spontant, tycker inte särskilt illa om personer som haft en svår uppväxt. Tvärtom väcker detta många gånger stark sympati. Uppgifterna kan alltså enligt min bedömning knappast anses vara förtal av er son.
Däremot så kan uppgifterna naturligtvis vara ägnade att utsätta personens familj för missaktning. Att sprida förklenande uppgifter om någons föräldraskap, är naturligtvis i allmänhet ägnat att utsätta denne för andras missaktning. Det är djupt skambelagt att vara en dålig förälder. Uppgifterna är i sig dessutom så pass tydliga att det står klart exakt vilka som pekas ut som "dysfunktionella".
Av lagens ordalydelse framgår att det måste vara fråga om uppgifter som lämnas till någon utomstående (det vill säga, uppgifterna måste lämnas till någon annan än den person som förtalas). Gärningsmannen har i detta fall lämnat uppgifterna till polisen (d.v.s till de som förhörde honom), vilket borde vara tillräckligt.
För att något skall vara förtal, krävs dock också att det är fråga om uppgifter är någorlunda konkreta. Allmänna värdeomdömen, t.ex av typen "han är oduglig", "jag tycker inte alls om honom", et cetera, är inte förtal. Jag vet inte exakt hur gärningsmannen uttryckt sig i polisförhöret, men om han bara i förbifarten nämnt att "X (sonen) kommer från en familj som är dysfunktionell", så är det tveksamt om det är tillräckligt konkret för att vara förtal. Om det däremot rör sig om mer utvecklade uppgifter om brister i omsorg och liknande, är det möjligt att det är tillräckligt konkret för att röra sig om förtal. Utan att veta exakt vad som närmare sades, kan jag inte uttala mig med säkerhet; som jag nämnt i inledningen, kommer jag fortsättningsvis att utgå ifrån att gärningsmannen bara rätt och slätt kallade er familj dysfunktionell utan att specificera sig närmare.
Gärningsmannen kommer troligen slippa straff
Även om någonting "objektivt" är förtal, så kan gärningen enligt 5 kap 1 § andra stycket BrB ändå vara straffri (d.v.s ej brottslig) om i) han var skyldig att yttra sig, ELLER ii) lämnandet av uppgiften med hänsyn till omständigheterna var försvarligt, OCH iii) uppgiften är sann ELLER iv) gärningsmannen hade skälig grund för den.
Om uppgiften är sann eller om gärningsmannen hade skälig grund för den, slipper han alltså straff, om det var försvarligt att lämna uppgiften, eller om han var skyldig att yttra sig.
När det gäller utredningen av brott, så kan man allmänt sett säga att det finns ett starkt intresse av att alla uppgifter som ens kan antas vara av något som helst intresse förs fram. Det ligger dessutom så att säga i verksamhetens natur, att uppgifter som utsätter någon för andras missaktning ofta läggs fram. Följaktligen finns det också en särskilt vidsträckt yttrandefrihet i detta sammanhang (jfr Yttrandefrihetsgrundlagarna, 3:e upplagan, Hans-Gunnar Axberger, s. 110-112).
Så länge uppgifterna om er familj inte uppenbarligen var totalt irrelevanta för brottsutredningen, så bedömer jag att det med enormt stor sannolikhet var försvarligt att lämna dem. Tilläggas kan, att jag har svårt att tro att uppgifterna inte på något sätt skulle vara relevanta för utredningen; polisen har inte för vana att ställa slumpmässiga och föga relevanta frågor vid förhör, eller att utan vidare låta förhörspersonen glida in på diverse sidospår.
För ansvarsfrihet krävs dock som sagt att uppgiften antingen är sann, eller att gärningsmannen hade skälig grund för den. Det är mycket svårt för mig att bedöma om uppgifterna är sanna eller ej, eller om gärningsmannen hade skälig grund för dem. Ordet "dysfunktionell" är mycket vagt och öppet (detta hänger samman med att det ordet snarare liknar ett allmänt omdöme än en konkret uppgift, se ovan), och det är dessutom mycket svårt att närmare ange vad som exakt gör en familj funktionell respektive dysfunktionell.
Du skriver i din fråga att det finns en vårdnadstvist kring sonen. Dysfunktionell är som sagt ett väldigt öppet och vagt begrepp. Om jag skall försöka mig på en osäker bedömning, skulle jag kanske framhålla att det nog finns utrymme för att benämna en familj, som har en konflikt som kräver domstols hjälp för att bli löst, som "dysfunktionell" i viss bemärkelse. Detta skulle i så fall innebära att uppgiften som lämnades till polisen både var försvarlig och sann.
Av detta följer, att gärningsmannen oavsett om uppgiften bedöms som tillräckligt konkret eller ej, troligen kommer att slippa straff i en eventuell brottmålsprocess.
Sammanfattning
Det är mycket osäkert om uppgiften gärningsmannen lämnat i förhör med polisen, är tillräckligt konkret för att utgöra förtal i lagens mening. Om den skulle vara tillräckligt konkret, så kan gärningsmannen slippa straff om han visar att det var försvarligt att lämna uppgiften, samt att den var sann (eller att han hade skälig grund för den). Eftersom uppgiftern uttalades i polisförhör och intresset av att ha utreda brott väger mycket tungt, så är det sannolikt att lämnandet var försvarligt. Huruvida uppgiften är sann eller ej (eller om gärningsmannen hade skälig grund) är svårt för mig att uttala mig om; en osäker bedömning ger dock vid handen, att det inte är helt osannolikt att gärningsmannen hade i vart fall skälig grund för uppgiften.
Ett åtal mot gärningsmannen vore alltså exceptionellt osäkert. Vid en sammanvägd bedömning, utifrån det jag vet nu, bedömer jag att det troligen inte skulle gå att med framgång åtala gärningsmannen för förtal.
Hoppas du fick svar på din fråga!
Lyckönskningar och hälsningar,
