Fråga om påföljd
Vad kan en person som olovandes har tagit en bil, kört utan körkort med opiater i kroppen tänkas få för straff?//Annelie
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Att olovligen ta annans bil
Att olovligen ta någon annans bil betecknas som tillgrepp av fortskaffningsmedel vilket är en kvalificerad form av egenmäktigt förfarande. Bestämmelsen tillgrepp av fortskaffningsmedel har tillkommit därför att det kan vara svårt att styrka tillägnelseuppsåt vid tillgrepp av bilar, eftersom det är vanligt att "lånade" bilar återkommer till ägaren. Det vore mer korrekt att tala om olaga billån än bilstöld då gärningsmannen vid tillgrepp av fortskaffningsmedel inte tänkt behålla bilen utan bara tillgripa den. Om gärningsmannen däremot efter att ha tillgripit bilen bestämmer sig för att behålla den gör sig gärningsmannen skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt förfogande.
I lagen sägs inget om när gärningen bör anses vara ringa brott. Ett tänkbart fall är att fordonet har använts kortvarigt och försiktigt och sedan återställts. Ett annat är att gärningsmannen är bekant med ägaren, och det finns anledning att tro att denne skulle ha tillåtit brukandet, om han eller hon hade blivit tillfrågad (hypotetiskt samtycke). För att bedöma brottet som grovt bör det avse mycket värdefull egendom.
Köra bil med opiater i kroppen utan körkort
Brister en vägtrafikant som för ett motordrivet fordon i väsentlig mån i den omsorg eller varsamhet som krävs vid framförande av fordon kan han eller hon dömas för vårdslöshet i trafik. Detta brott straffas om det begås uppsåtligen eller om personen med vetskap om att det finns en risk för att något inträffar tar en risk att olycka sker, även om det inte är avsikten.
Den som uppsåtligen kör ett fordon utan att vara berättigad att föra ett sådant fordon döms till olovlig körning till böter. Då föraren dessutom kört fordonet med opiater i kroppen kan han eller hon dömas till rattfylleri om narkotikan faller in under bestämmelsen i narkotikastrafflagen och det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Bestämmelsen fastställer en presumtion att den som innehar ett narkotiskt ämne i blodet utgör en säkerhetsrisk i trafiken. Det gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination. Rattfylleri är ett uppsåtligt brott, dvs. ansvar för brottet kan ådömas om gärningsmannens uppsåt täcker alla brottsrekvisit.
Straffmätning
Vid straffvärdebedömningen har domstolen först att ta reda på vad lagrummet för det brott en person står åtalad för anger som straffskala, den konkreta straffskalan (29 kap. 1 § första stycket brottsbalken).
1. Ringa tillgrepp av fortskaffningsmedel ger böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år (8 kap. 7 § första och andra stycket brottsbalken).
2. Vårdslöshet i trafik ger dagsböter. Om det är grovt fängelse i högst två år (1 § första och andra stycket trafikbrottslagen).
3. Vid olovlig körning döms till böter. Är det att anse som grovt fängelse i högst sex månader (3 § första stycket trafikbrottslagen).
4. För rattfylleri döms till böter eller fängelse i högst sex månader (4 § andra stycket trafikbrottslagen). Är det fråga om grovt rattfylleri döms till fängelse i högst två år (4 a § trafikbrottslagen).
Utöver själva straffskalan ska domstolen bland annat beakta om det finns några försvårande omständigheter (29 kap. 2 § brottsbalken) eller förmildrande omständigheter (29 kap. 3 § brottsbalken).
Var gärningsmannen under 21 år innebär det att ungdomsrabatt ska ges. Var han eller hon under 18 år vid gärningstillfället får domstolen endast döma till fängelse om det föreligger synnerliga skäl. En gärningsman som är under 15 år kan aldrig dömas till fängelse.
Påföljd
Huvudregeln är att den som döms för mer än ett brott ska ådömas en påföljd. När en gemensam påföljd för flera brott ska ådömas måste en särskild straffskala konstrueras för den samlade brottsligheten. Vanligen tillämpas en modell, enligt vilken straff först bestäms i förhållande till varje begånget brott, varefter ett kollektivstraff för den samlade brottsligheten fastställs. Med ett något cyniskt språkbruk kan man säga att den som begår flera brott åtnjuter "mängdrabatt" och kan efter ett tag begå brott "gratis" (30 kap. 3 § första stycket brottsbalken).
Vid val av påföljd ska särskilt avseende fästas vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Presumtionen mot fängelse går ut på att man inte ska använda fängelse, såvida det inte finns starka skäl att göra det (30 kap. 4 § första stycket brottsbalken).
Som du kan se under rubriken straffmätning varierar straffskalan kraftigt beroende på om brottsligheten är att beteckna som ringa eller grov. Alltså skulle personen kunna bli dömd från allt mellan böter till fängelse i upp till ungefär fyra år. Om vi leker med tanken att personen skulle bli dömd till fängelse är vid val av påföljd fängelse att anse som en svårare påföljd än villkorlig dom eller skyddstillsyn. Inte förrän ett fängelsestraff kommer upp till ett år eller mer ska personen dömas till fängelse. Det innebär att som alternativ till fängelse kan personen dömas till villkorlig dom/skyddstillsyn i kombination med böter eller samhällstjänst.
Hoppas du fick svar på din fråga!
