Narkotikabrott – fråga om s.k. otjänligt försök
Jag har en teoretisk fråga. Jag finner juridiska gråzoner väldigt intressanta och i helgen kom en rätt diskussion upp mellan mig och en vän när vi debatterade vilt. Vi hittar på en fiktiv person som heter Pelle. Om Pelle har kul med sina vänner ute en lördagskväll och blir stoppad av två poliser för att han ser ”påverkad” ut. Polisen hävdar att han ser kokainpåverkad ut, genomsöker honom och hittar en påse med vad som också ser ut att vara kokain. Pelle blir väldigt nervös och erkänner för allt på plats på en gång mot att polisen ska släppa honom. Här kommer det intressanta, det visar sig att påsen dom hittade på Pelle innehöll 100% KOFFEIN och inte en gnutta KOKAIN i efter labbtest, Pelle har alltså såvitt alla vet inte överhuvudtaget brukat kokain utan har i tron om att han gjort det endast stoppat i sig en fullt laglig substans, och även om han skulle ha stoppat i sig kokain är det alldeles för sent för att få syn på det i ett pisstest i efterhand. Pelle har alltså egentligen inte begått ett brott, men har ändå erkänt till ett brott. Vad händer nu med Pelle? Kommer polisen tvingas lägga ner ärendet eftersom att han inte begått ett brott per definition, eller kan Pelle ändå dömas om polisen bedömt att han haft uppsåt till brottet och dessutom erkänt det, trots att han alltså inte begått själva brottet.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Din fråga aktualiserar både straffrättsliga och processrättsliga frågor som jag kommer redogöra för nedan.
Pelles erkännande har ingen avgörande betydelse för huruvida han kommer att bli dömd för brott
Inledningsvis är det viktigt att konstatera att det faktum att Pelle erkänt till brottet i fråga inte har någon omedelbar betydelse för huruvida han kommer bli dömd för brottet eller inte. Ett erkännande från den åtalade kommer i stället bevisvärderas av rätten som då har att ta ställning till om erkännandet tillsammans med övrig bevisning är tillräckligt för en fällande dom (se 35 kap 3 § st 2 rättegångsbalken). Om man kan visa att Pelles erkännande kom som en följd av nervositet samt att övriga omständigheter inte tyder på att han begått något brott är det då högst osannolikt att det skulle leda till en fällande dom. Notera att Pelle dessutom har rätt att ångra sitt erkännande och han är således inte tvungen att stå fast vid detta i samband med att åklagaren eventuellt väcker åtal (se t.ex. rättsfallet RH 1994:97).
Pelle har varken gjort sig skyldig till fullbordat brott eller till något försöksbrott
Nu vidare till den mer teoretiska straffrättsliga frågeställningen. Det kan först konstateras att kokain är en form av narkotika (jfr 8 § narkotikastrafflagen). Det brott som är aktuellt att titta närmare på är narkotikabrott enligt 1 § st 1 p 6 narkotikastrafflagen där det stadgas att den som olovligen innehar eller brukar narkotika döms för narkotikabrott, förutsatt att gärningen skett uppsåtligen. I och med att Pelle egentligen inte har burit på något kokain har det inte skett något fullbordat brott, frågan blir då om vi kan döma honom för försöksbrott. Att narkotikabrott är kriminaliserat på försöksstadiet framgår av 4 § narkotikastrafflagen som gör en hänvisning till 23 kap brottsbalken.
I 23 kap 1 § brottsbalken kan vi då läsa ut förutsättningarna för försöksbrott. En av de förutsättningarna som där tas upp - och som är värt att gå in närmare på - är att det antingen ska ha förelegat fara för att handlingen i fråga skulle leda till fullbordat brott eller annars, om någon sådan fara inte förelegat, att faran endast varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. När man i straffrätten talar om "fara" syftar man på konkret fara. Konkret fara är utesluten i de fall där det inte finns någon verklig risk för det som faran relaterar till. Alltså eftersom det var koffein och inte kokain fanns det inte någon konkret fara för brottets fullbordan. Frågan blir då om vi kan se det som att faran varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Detta leder oss in vad som i svensk rätt brukar kallas för otjänliga försök. Man vill här skilja på s.k. farliga otjänliga försök, vilket är fall när fara varit utesluten enbart på grund av en slump (vilket bestraffas) och ofarliga otjänliga försök, när det föreligger mer djupgående brister i brottsplanen (bestraffas inte). Här kan svåra gränsdragningsfrågor uppstå. Först kan det konstateras att det faktum att det varit koffein och inte kokain inte varit synbart för Pelle, något som visserligen talar för att det rör sig om ett farligt tjänligt försök. En viktig notering i detta fall är att det rör sig om en specifik påse, alltså representerar påsen "ett särskilt utvalt objekt". Detta ska skiljas från fallet att Pelle sträcker sig efter en hög med kokainpåsar där han råkar ta den enda påsen där det fanns koffein. Min förståelse av rättsläget är att man hade betraktat detta som ett ofarligt otjänligt försök, då det rör sig om en mer djupgående brist i brottsplanen och som således inte är straffbart.
Utöver detta ställs det dock även andra krav för försöksansvar. Även om man skulle göra en motsatt bedömning avseende huruvida det rör sig om ett farligt eller ofarligt försök skulle Pelle kunna frias på en annan grund. För försöksansvar ställs nämligen även ett ytterligare krav på att gärningsmannen ska ha påbörjat utförandet av brott (alltså nått den s.k. försökspunkten). Man skulle då kunna se det som att något brott ännu inte påbörjats i och med att det i detta fall inte fanns och aldrig funnits någon narkotika (se SvJT 1986 s 369 för ett liknande resonomang).
Avslutande ord
Avslutningsvis vill jag uppmärksamma att du lyft fram en intressant juridisk frågeställning. Som svar på din fråga räcker det alltså inte att Pelle erkänt till brottet, det räcker heller inte att enbart konstatera att Pelle haft uppsåt för brottet utan vi behöver även gå in på en rad andra frågor. Knäckfrågan i fallet blir om man kan se det som att brottets fullbordan (att inneha kokain) enbart varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. Min tolkning av det visserligen komplicerade rättsläge är att så inte varit fallet. Även om man skulle göra en motsatt bedömning i denna fråga kan skulle man i stället kunna fria Pelle då han ännu inte nått den s.k. försökspunkten. Båda dessa krav måste nämligen vara uppfyllda och följden av att det brister i någon blir att man inte kan dömas för försöksbrott.
Hoppas mitt svar har varit till hjälp!
