Fråga om häktning efter meddelad dom i rättegång
Hej! Om man blir släppt på fri fot efter rättegången, betyder det i regel att straffet inte innebär så stränga påföljder?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Rättegångsbalken
I rättegångsbalkens 24 kap finns bestämmelser om frihetsberövande av den som är misstänkt eller dömd för brott. Enligt (2 kap. 8 § regeringsformen) är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Skyddet får visserligen inskränkas men endast genom lag och för att tillgodose det ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
Bestämmelsen om häktning återfinns i (24 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken) där det framgår att häktning får ske för vilket brottet ger fängelse i ett år eller mer och om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon omständighet finns risk för att han eller hon kommer att begå någon av punkterna 1-3. Punkterna är alternativa vilket innebär att det räcker att en av punkterna är uppfyllda.
1. Flyktfara - om det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att undandra sig lagföring och straff genom att lämna orten i syfte att undkomma eller försvåra brottsutredning och lagföring. Ju allvarligare brottet är desto större anses risken för flykt vara eftersom straffet för ett allvarligt brott är betydligt mer kännbart. Den som har svag eller ingen förankring i det svenska samhället anses normalt kunna tänkas vara mer benägen att fly. Exempelvis en utlänning som har begått brott vid tillfällig vistelse i Sverige.
2. Kollusionsfara - avser främst risk för att den misstänkte (eller dömde) röjer undan spår efter brottet, förstör eller gömmer undan föremål som åtkommits genom brottet eller använts som hjälpmedel för det eller på annat sätt försvårar utredningen.
3. Recidivfara - när det finns risk för fortsatt brottslig verksamhet. Som exempel brukar nämnas misshandel eller hot som riktar sig mot närstående och som hör samman med akuta problem relationen. När det gäller recidivfara är den misstänktes tidigare brottsbelastning i form av domar och godkända strafförelägganden av stor betydelse.
Ju allvarligare brottet är desto större risk anses föreligga för kollusionsfara och flyktfara medan risken för fortsatt brottslig verksamhet snarare relateras till brottstypen än svårhetsgraden. Reglerna om gemensamt straff för flera brott och om straffskärpning vid återfall i brott ska inte tas i beaktning, utan det är brottets straffskala som avgör möjligheten att häkta enligt huvudregeln. Det är också åklagaren som ansöker hos domstolen om att personen ska sitta häktad fram till att denne har påbörjat fängelsestraffet.
Viktigt att påpeka i sammanhanget är också proportionalitetsprincipen vilken innebär att den som beslutar om ett tvångsmedel i varje enskilt fall ska pröva om arten, styrkan, räckvidden och varaktigheten av ingreppet står i rimlig proportion till det önskade målet. Tvångsmedel får bara användas om skälen som talar för åtgärden uppväger det intrång eller det men som åtgärden innebär. I fråga om häktning är det framför allt fråga om frihetsberövandet är proportionerligt i förhållande till brottet och övriga omständigheter. Ju allvarligare brottet är desto starkare skäl finns det generellt för ett frihetsberövande.
Hoppas du fick svar på din fråga!
