Fråga om brott vid underlåtenhet att betala för vistelse på vandrarhem samt vissa kontraktsrättsliga frågor.
Hej Lawline ! I helgen bodde jag på Hostel och i den anvisande sängen hade jag svårt att sova då det kom in röklukt jag låg under två ventiler, en för inblås och en som blåste rakt ner. Så jag la mig i den andra sängen fast den inte var uppbäddad det gjorde jag iordning själv. När jag la mig så rasade benen ner, i fotändan och det gick inte att sova i den. Jag försökte sätta ihop den men det var ingen skruv utan en konstig järngrej som satt där så den hade nog inte fungerat tidigare heller. Nu säger föreståndaren att de skall polisanmäla mig om jag inte betalar rummet för två dagar som det står still. Alltså tycker det verkar så konstigt alltihop när de anklagar mig. Har aldrig varit polisnamäld och undrar vad som sker. Till förestånadren berättade jag på morgonen det inträffade och även skrev ett mail.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline. Jag tolkar din fråga så att du undrar om huruvida vandrarhemmet kan nå någon framgång med sin polisanmälan, med andra ord om du har begått något brott.
Kontraktsbrott kan inte i sig anses innebära ett brott
Redan inledningsvis kan konstateras att en underlåtenhet att följa en kontraktsförpliktelse (kontraktsbrott) inte i sig utgör ett brott i straffrättslig bemärkelse; samtidigt som det kan göra det i vissa fall. Jag har lite svårt att utifrån din fråga kunna fastställa om du menar att vandrarhemmet krav avser att du ska betala för eventuella reparationsarbeten som kommit följd av vad som hände i rummet eller om det avser att krav på betalning för själva vistelsen. Nedan kommer jag således redogöra för båda alternativen.
Om vandrarhemmets krav avser reparationsarbeten
Om du menar det första alternativet torde det stå klart att ditt agerande inte ens kan anses utgöra ett kontraktsbrott eller något annat ersättningsberättigat anspråk, eftersom felet verkar ha funnits där innan du ens gjorde något. Något brott i straffrättslig bemärkelse kommer då inte heller på fråga.
Om vandrarhemmets krav avser att du ska betala för din vistelse
Nedan kommer jag i stället redogöra närmare för vad som gäller avseende det andra alternativet. Alltså huruvida det utgör ett brott att inte betala för vistelsen i vandrarhemmet. Innan jag går in närmare på det straffrättsliga ansvaret kommer jag först utreda om du ens är skyldig att betala för natten i vandrarhemmet – om så är fallet kommer jag gå vidare och pröva huruvida det har skett något brott.
Du har inte rätt att hålla inne hela betalningen
Den allmänna utgångspunkten vid kontraktsförhållanden är att vardera avtalsparten ska prestera i enlighet med avtalet. Detta skulle alltså innebära att vandrarhemmet är skyldig att tillhandahålla sovplats under natten och du är skyldig att prestera det pris som anges i avtalet. Frågan är dock om det finns utrymme att - med hänsyn till de brister du uppfattade i vandrarhemmets standard - häva avtalet och på det sättet inte behöva betala.
Det är värt att framhäva att det inte finns någon lagstiftning som explicit reglerar kontraktsförhållandet vid hotelltjänster eller liknande (se DS 2011:8 där ett sådant lagförslag dock diskuterades). Hur vi rättsligt ska klassificera ett sådant kontrakt är inte heller helt enkelt eftersom avtalet både har inslag av hyra (avseende sängen i vandrarrummet) samt viss service från personalen som i sin tur har karaktären av en tjänst (se DS 2011:8 sida 23–28 gällande denna problematik). Ledning får då främst sökas i allmänna kontraktsrättsliga principer. Av betydelse blir då den standard du med fog kunnat förvänta dig med hänsyn till avtalet. Det faktum att det rör sig om ett vandrarhem talar för att du inte kan förvänta dig en alltför hög standard samtidigt som du troligen borde kunna förvänta dig mer än vad vandrarhemmet i det aktuella fallet givit dig. En avvikelse från en sådan standard kan dock inte utan vidare innebär en rätt att häva avtalet utan hävningsrätten torde vara begränsad till sådana brister som är väsentliga (jfr DS 2011:8 sida 31). Eftersom syftet med avtalet – att beredas sängplats – inte fullt gått förlorad gör jag bedömningen att det inte rör sig om en väsentlig brist. Bristen är dock en sådan som gjorde din vistelse mindre prisvärd och således borde det bli aktuellt med prisavdrag (se återigen DS 2011:8 sida 31). Slutsatsen är alltså att du troligen inte har rätt att hålla inne hela betalningen men att du eventuellt har rätt till ett visst prisavdrag.
Kan en underlåtenhet att betala för vandrarhemmet anses vara brottsligt?
Om vi nu återgår till frågan huruvida vandrarhemmet kan nå någon framgång med sin polisanmälan, alltså huruvida du genom att inte betala för natten i vandrarhemmet har begått ett brott. Som ovan framgått kan ett kontraktsbrott i civilrättslig bemärkelse inte i sig anses utgöra ett brott i straffrättslig bemärkelse. Det har dock i vissa enskilda fall kunnat betraktas som en form av bedrägeri. Förutsättningarna för bedrägeribrott regleras i 9 kap 1 § Brottsbalken (1972:700) (hädanefter BrB). Ett första krav för att det ska vara fråga om bedrägeri av normalgraden är att det ska föreligga ett vilseledande. För att det ska vara fråga om ett vilseledande krävs – något förenklat - ett agerande som medför en felaktig tro hos vandrarhemmet. En avsikt från gärningsmannen att inte fullgöra en prestation (t.ex. en framtida betalning) har i vissa fall ansetts kunna uppfylla kraven för att utgöra ett vilseledande (se t.ex. NJA 1994 s. 185). Min tolkning är dock att du inte haft någon sådan avsikt vid tidpunkten för avtalet med vandrarhemmet och ditt agerande kan således inte anses uppfylla kraven för att utgöra ett vilseledande.
Det framgår dock av 9 kap 2 § st. 2 BrB att den som begagnar sig husrum under förutsättning av kontant betalning och ej gör rätt för sig kan dömas för bedrägligt beteende trots att något vilseledande inte skett (brottet brukar även kallas snyltning). Det kan konstateras att du visserligen begagnat husrum genom att du sovit på vandrarhemmet. För att straffansvar ska bli aktuell krävs vidare att vistelsen ska ha gjorts under förutsättning av kontant betalning; här framgår inte i frågan om så varit fallet. Om vi emellertid utgår från att det gjordes under förutsättning av kontant betalning kvarstår frågan om du i lagens mening ”inte gjort rätt för dig”. Ovan har jag gjort bedömningen att du varit skyldig att betala i vart fall en viss del av köpesumman. Om du dock inte beretts tillfälle att erlägga betalning blir straffansvar ändå inte aktuellt. En efterföljande underlåtenhet att betala torde då enbart utgöra ett kontraktsbrott. Även om du skulle ha haft möjlighet att erlägga betalning kan men ändå argumentera för att brott är uteslutet på grund av bristande uppsåt. Om du nämligen handlat under föreställningen att du haft rätt att häva avtalet torde du nämligen inte ha uppsåt i förhållande till rekvisitet ”inte göra rätt för sig” eftersom ditt agerande isåfall motiverats av föreställningen att det inte förelåg en sådan förpliktelse (på grund av uppfattningen att det förelåg en hävningsrätt).
Det finns dock inte tillräckligt med information i frågan för att jag ska göra något säkert ställningstagande i denna fråga.
Sammanfattning
Avslutningsvis kan alltså konstateras att om det krav som vandrarhemmet riktat mot dig hänför sig till en förpliktelse att ersätta för reparationer föreligger troligen inte något brott och antagligen inte heller något annat ersättningsberättigade krav. Om det i stället är så att du underlåtit att betala för din vistelse har jag gjort bedömningen att du skyldig att betala i vart fall en del av köpeskillingen (med avdrag för eventuellt prisavdrag). Huruvida du isåfall begått ett brott kan inte ges något klart svar på men jag har fört fram olika argument som kan bli aktuella.
