Förutsättningar för beslut om vård enligt LVU
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar din fråga som att socialnämnden ämnar ansöka om vård med stöd av 2 § lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) för en viss person under 18 år, men att dennes (barnets) pappa kan tänka sig att flytta från mamman som är den väsentliga orsaken till socialnämndens intervenering och att du därför undrar om en sådan flytt skulle undanröja förutsättningarna för ett eventuellt beslut om tvångsvård.
För att besvara din fråga kommer jag – utöver LVU – även att tillämpa socialtjänstlagen (SoL), föräldrabalken (FB) och brottsbalken (BrB).
LVU är avsedd att komplettera SoL
Inledningsvis bör observeras att LVU enbart är avsedd att komplettera SoL i de fall nödvändig vård inte kan beredas i frivilliga former. Utgångspunkten är nämligen att socialtjänsten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt (1 kap. 1 § SoL) och att socialnämndens insatser ska utformas och genomföras tillsammans med den unge (3 kap. 5 § SoL) samt ges i samförstånd med honom eller henne och dennes vårdnadshavare (1 § första stycket första meningen LVU).
Förutsättningar för tvångsvård
I vissa fall kan förvaltningsrätten dock frångå frivillighetsprincipen och ändå – tvångsvis – besluta om att den unge ska beredas vård (4 § LVU). Som ovan nämnt är ju LVU emellertid avsedd att komplettera SoL i de fall nödvändig vård inte kan beredas i frivilliga former. En första förutsättning för att vård ska kunna aktualiseras enligt LVU är naturligtvis också därför att det inte går att få samtycke till de insatser som nämnden anser nödvändiga (1 § andra stycket LVU). Vidare krävs att det – på grund av (a) fysisk eller psykisk misshandel, (b) otillbörligt utnyttjande, (c) brister i omsorgen eller (d) något annat förhållande i hemmet – finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (2 § LVU).
När finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas?
Att skaderisken för den unges hälsa eller utveckling ska vara “påtaglig”, innebär att det i det enskilda fallet måste finnas konkreta omständigheter som talar för en risk för skada. Denna risk ska också vara allvarlig.
Min bedömning
Ifall mammans agerande är det enda som motiverar ett beslut om tvångsvård, är min bedömning att det – om pappan flyttar med barnet – sannolikt skulle saknas konkreta omständigheter i det enskilda fallet som talar för en allvarlig risk för skada. Därmed skulle det inte heller finnas tillräckliga förutsättningar för tvångsvård.
Observera
Jag vill dock understryka att det i första rummet är förvaltningsrätten och socialnämnden som måste göra bedömningen att det saknas tillräckliga förutsättningar för tvångsvård. Jag vill också påpeka att huvudregeln vid gemensam vårdnad är att en vårdnadshavare inte får flytta med barnet hur som helst, eftersom vårdnadshavarna gemensamt ska bestämma över barnets angelägenheter (6 kap. 13 § FB). Att egenmäktigt skilja barnet från den andra vårdnadshavaren är också straffbart som egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § BrB.
Hoppas att mitt svar är till hjälp och tveka inte att höra av dig igen om du har några fler frågor!
Vänligen,
