Förtroendevalda och tjänstefel.
Enligt kap. 20 1 § i Brottsbalken kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år... Enligt 3 stycket i samma paragraf är den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.
Betyder detta att ledamöter i en beslutande statlig eller kommunal församling uppsåtligen och i samförstånd kan begå lagbrott och samtidigt åtnjuta rättslig immunitet? Eller finns det någon annan lag som kan tillämpas?
Lawline svarar
Hej och tack för att valde Lawline med din fråga!
Anledningen till att förtroendevalda inte kan bli straffade för tjänstefel har med att göra dess ställning som politisk folkvald. Gör en förtroendevald något val som inte är omtyckt , så är systemet uppbyggt så att väljarna, nästa gång det är val, skall rösta bort den politiker som inte håller vad denne lovar och som väljarna därför är missnöjda med.
Det sagda innebär att det inte heller går att polisanmäla politiker för att de ej hållit sina löften (eller rättare sagt, det är förstås möjligt att lämna in en sådan anmälan, men den kommer att sakna all verkan).
Hur väl detta system fungerar i praktiken samt om väljarnas intresse verkligen får styra folkvalda i den utsträckning som vore önskvärd, är politiska frågor som det inte är möjligt för mig att ta ställning till inom ramen för det här svaret.
Det innebär såklart inte att politiker har ansvarsfrihet gällande alla brott. Skulle en förtroendevald begå ett misshandelsbrott så finns det inget som stoppar polisen från att lagföra dem. Det är just beslut gällande tjänsten - som förtroendevald - som inte kan lagföras genom domstol, utan man röstar ut dem.
Som synes kan en politiker inte polisanmälas och dömas för att den exempelvis inte håller sina politiska löften. Däremot kan tjänstefel i vissa fall trots det aktualiseras. Definitionen i det du refererar till är dock relativt smal: brottet kan bara begås vid myndighetsutövning. Det handlar alltså om att en myndighet fattar beslut gällande en enskild om exempelvis en förmån, en rättighet eller en bestraffning. Offentliganställda tjänstemän och politiker i nämnder i exempelvis kommuner kan fällas för brottet. Däremot inte politiker i fullmäktige eller i riksdagen eftersom dessa inte är myndigheter.
