Förtal och falsk angivelse
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Enligt brottsbalken 15 kap. 6 § gäller att den som angiver någon oskyldig till åtal med uppsåt att den oskyldiga ska bli fälld gör sig skyldig till falsk angivelse och kan dömas till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa eller om den som angav den oskyldige inte insåg men borde ha insett att den angivne var oskyldig är straffet lägre, böter eller fängelse högst 6 månader.
Genomfördes något av rekvisiten med bristande uppsåt, exempelvis till att din son var oskyldig vilket nog kan bli aktuellt i det här fallet, kan inte dömas till ansvar enligt 15 kap. 6 §. Istället kan 5 kap. 1 § bli aktuell. Där stadgas att den som utpekar någon såsom brottsling eller klandervärd i sitt levnadssätt eller på annat sätt lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning gör sig skyldig till förtal. Med ”ägnad” menas att uppgiften typiskt sett ska leda till att personen utsätts för andras missaktning, det är inte nödvändigt att personen faktiskt gör det. Sanningshalten i mammans uppgifter är inte avgörande.
Det är de brott ni kan anmäla mamman för, huruvida det leder till något åtal vågar jag inte svara på. Förtalsbrottet faller under vad som kallas enskilt åtal. Med det menas att talan i målet inte förs av åklagare utan av den målsägande. Innan ni ger er in i en sådan rättegång rekommenderar jag er att rådfråga en juridiskt sakkunnig för att slippa onödiga rättegångskostnader. Med de omständigheter som presenterats vågar jag inte spekulera närmare i era chanser att vinna en rättegång då jag inte vet vad det eventuella förtalet består i.
Då det är fråga om,
ur en straffrättslig synvinkel, ganska milda brott är det mest troliga att
mamman inte ådöms annan påföljd än böter. Kanske går det därför att nå en mer
praktisk lösning genom skolan eller genom att prata med mamman.