Förmånsrätt i konkurs
Hej!
Vi är ett antal personer som hyrt var sin hylla på en loppis för att sälja saker. Nu har detta företag gått i konkurs. Vi är då några som har pengar innestående. Enligt konkursförvaltaren finns inga pengar att hämta, men det är ju VÅRA pengar. Vi tycker då att detta är stöld och funderar på att göra en polisanmälan. Hur än man tänker så är det VÅRA PENGAR som försvunnit och använts till att betala deras skulder. Vi har inte gett något tillstånd till detta. Företaget hade bara ett konto som användes till allt. Borde man då inte haft ett konto där VÅRA pengar gick in. Man hade även barn anställda och har då löneskulder till dem. Vilken prio har det att betala deras löner framför att betala ut VÅRA PENGAR? I ett större perspektiv är ju detta döden för alla som driver sådana ställen. Finns ju ingen som vill hyra hyllor på loppis om man vet detta.
Har ni några råd hur man driver detta vidare?
Med vänlig hälsning
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Eftersom företaget inte kan fullfölja sin förpliktelse har ni rätt att återfå erlagt belopp och således har ni varsin fordran mot företaget, så långt är allt riktigt. Förmånsrättslagen (här) dikterar i vilken ordning borgenärer (alltså den som innehar en skuld mot någon) ska få betalt vid utmätning eller konkurs. Era fordringar är inte beskaffade på sådant sätt att ni har varken särskilt eller allmän förmånsrätt. Era fordringar är enligt 18 § förmånsrättslagen oprioriterade, och har lika inbördes rätt, tyvärr. Detta innebär att ni är sist i kedjan och har lika rätt till kvarvarande pengar i proportion till fordringens belopp. Om konkursförvaltaren säger att det inte finns pengar så innebär detta att de som har förmånsrätt fått allt belopp som fanns i bolaget. Det finns tyvärr ingenting man kan göra åt detta. Det är risken med att ingå avtal med aktiebolag, eftersom det inte finns personlig ansvarighet för bolagets skulder (vanligtvis). Lönerna kommer gå före enligt 12 § förmånsrättslagen.
Att ta saken till rätten hade nog inte varit värt det, då lagen talar sitt tydliga språk.
Hoppas detta besvarade din fråga!
MVH,
