Föreligger presumtion mot fängelse även när böter inte ingår i straffskalan?
Fråga gällande s.k. "presumption mot fängelse" när böter inte ingår i straffskalan.
Jag har förstått det så att det föreligger presumption mot fängelse när straffvärdet är mindre än ett år och det inte finns omständigheter som talar för fängelse.
Fråga: Gäller presumptionen mot fängelse också i fall då böter inte ingår i straffskalan, t.ex. olovligt anskaffande av alkohol (grovt brott) enligt 11 kap. 7 § alkohollagen?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Valet av påföljd för brott regleras i den centrala straffrättsliga lagstiftningen, brottsbalken (1962:700) (förkortas BrB). I mitt svar kommer jag inte diskutera det fall om gärningsmannen har begått brott under en allvarlig psykisk störning eller om gärningsmannen varit under 18 år. Dessa faktorer föranleder en annan påföljdsbedömning. Det resonemang som presenteras nedan utgår från att gärningsmannen är vuxen och inte lider av en allvarlig psykisk störning.
När man ska välja påföljd måste man först bestämma vilket straff gärningen motsvarar, alltså brottets straffvärde. Detta straffvärde hålls inom den straffskala som straffbudet har (29 kap. 1 § BrB). Brottets straffvärde bestäms med hänsyn till brottets fara, kränkning och art samt gärningsmannens insikt och motiv till gärningen. Det har också betydelse om det varit en allvarlig fara för annans liv (29 kap. 1 § BrB). När straffvärdet är bestämt är nästa steg straffmätningen. I det skedet tar man hänsyn till gärningsmannens förhållanden bl.a. om gärningsmannen tidigare gjort sig skyldig till brottslighet (29 kap. 4 § BrB), om det finns s.k. billighetsskäl till förmån för gärningsmannen (29 kap. 5 § BrB) eller om det ska tas hänsyn till gärningsmannens unga ålder (29 kap. 7 § BrB). När domstolen har gjort straffvärdering och straffmätning har man både en uppfattning om gärningens allvarlighet samt gärningsmannens förhållanden.
Det sista steget är då valet av påföljd. Som du själv skrev finns det generellt en presumtion mot fängelse om straffvärdet är lägre än ett års fängelse. I sådana fall undersöker man om villkorlig dom eller skyddstillsyn ska utdömas i stället. Det är dessa som menas som lindrigare påföljd (30 kap. 1 § BrB). Presumtion mot fängelse kan därför sägas vara ett uttryck för att fängelse inte ska väljas som påföljd om det finns skäl att välja lindrigare påföljd (30 kap. 4 § BrB). Detta gäller även om bara fängelse finns i straffskalan.
Som skäl för villkorlig dom ska rätten särskilt beakta om det inte finns skäl för befara att gärningsmannen kommer fortsatt begå brottslighet (30 kap. 7 § BrB) medan skyddstillsyn väljs om man kan anta att skyddstillsynen kommer hjälpa gärningsmannen att hålla sig från fortsatt brottslighet (30 kap. 9 § BrB). Således undersöker rätten huruvida personen är benägen att gå fler brott och om ja, skyddstillsyn kan fortsatt hålla den från den banan. I fall svaret är nej kan fängelse utdömas trots att straffvärdet är lågt (se även 30 kap. 4 § 2 st. BrB).
Sammanfattning
Som svar på din fråga gäller presumtionen mot fängelse om straffvärdet är under ett år trots att bara fängelse finns i straffskalan. Däremot för att presumtionen ska gälla krävs det att rätten finner att villkorlig dom eller skyddstillsyn är lämpligt att döma ut.
Hoppas du fick svar på din fråga!
