förälder ger stor gåva till ett barn - vad kan man göra för att skydda arvsrätten?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du undrar hur din förra frus givande av egendom till ert ena barn kan få arvsrättsliga konsekvenser för de andra två barnen, och vad man kan göra åt det i sådana fall. Arvsrätten regleras i ärvdabalken.
Är förfarandet olagligt?
Jag tolkar det som att du och din förra fru har skilt er, och har vid bodelningen kommit överens om denna fördelning som du nämner ovan. Om båda parterna är överens vid bodelningen om fördelningen, så finns det inget hinder för att göra på det sättet som ni gjort. Det finns som utgångspunkt inte heller någon skyldighet från hennes sida att inte sälja eller förbruka det hon får genom bodelningen, utan det är hon i princip fri att göra i förhållande till dig. Den fördelningen kan som utgångspunkt inte ändras i efterhand.
Utgångspunkten är ju att man är fri att spendera och använda sin egendom som man vill under sin livstid, och denna rättighet är väldigt stark. Det finns regler som dock kan reglera gåvogivandet om det är så att man inte är vid sina sinnes fulla bruk eller blivit lurad, hotad eller påverkad, men det är andra omständigheter än de som arvsrätten grundas på. Vad som dock kan bli aktuellt, är att era gemensamma barn kan ha rättigheter i förhållande till hennes sätt att spendera egendom på, om det görs på ett visst sätt som påverkar deras arvsrätt. Jag tolkar det som att din förra fru endast har tre barn totalt och inga barn från tidigare eller senare förhållanden. Svensk arvsrätt är uppbyggd på ett sätt med en presumtion om att föräldrar inte vill göra skillnad på sina barn, och medför därför vissa rättigheter som barn kan utkräva om de särbehandlas i förhållande till sina syskon eller andra.
Vad era två andra barn kan göra gällande är att gåvan till det tredje barnet ska räknas som ett förskott på arv, vilket medför att denna gåva ska räknas av det tredje barnets lott när deras mamma senare går bort. Enligt lag gäller att vad en arvlåtare i sin livstid ger en bröstarvinge, ska presumeras utgöra ett förskott på arv, och ska därför avräknas på dennes arv, om det inte föreskrivits annat (6 kap. 1§ ärvdabalken). Om det däremot framgår vid gåvotillfället, i gåvobrev eller liknande att gåvan inte ska vara förskott på arv, så gäller dock det. Vissa utgifter, så som kostnader för barns uppehälle, utbildning, sedvanliga gåvor eller liknande, ska dock inte presumeras vara förskott på arv (6 kap. 2§ ärvdabalken). Om man då kan hävda att gåvan egentligen tillgodogjords barnet och inte bara barnets partner, kan kan tänka sig att en sådan gåva värd 6 miljoner kronor skulle räknas så som förskott på arv till det barnet, om mamman inte har uttryckt ett önskemål om att så inte ska vara fallet. Detta kan göras muntligen, men också skriftligen i ett gåvobrev eller testamente. Det kan alltså vara så att denna gåva är given på ett sätt så att det inskränker hennes andra barns arvsrätt. Men om gåvan givits till annan än bröstarvingen, alltså dennes partner, och den inte tillgodogörs barnet på något sätt, är presumtionen istället omvänd och att en sådan gåva inte utgör ett förskott på arv.
Hur behandlas ett förskott på arv vid förälders bortgång?
När din förra fru går bort, ska denna gåva värderas efter dess värde vid mottagandet, det vill säga enligt dina uppgifter 6 miljoner kronor (6 kap. 3§ ärvdabalken). Om det inte finns något testamente, och din fru inte har fler barn än dessa tre, så är utgångspunkten enlig arvsordningen att hennes tre barn ska dela lika på all hennes egendom (2 kap. 1§ ärvdabalken). Gåvan som hon givit det ena barnet är först ett problem om det inte finns täckning för de andra två barnens arvslott i hennes kvarlåtenskap vid hennes frånfälle. För att beräkna om det finns en kränkning av de andra två barnens arvslotter, lägger man till värdet av gåvan till kvarlåtenskapen och delar allt på tre (6 kap. 5§ ärvdabalken). Två exempel kan illustrera:
Om kvarlåtenskapen består av 12 miljoner kronor, läggs först värdet av gåvan om 6 miljoner till, för att se om någon arvslott har kränkts. Summan är då 18 miljoner, delat på tre barn, vilket ger att varje barn får en arvslott på 6 miljoner kronor. I detta exempel har alltså de två andra barnens arvslott inte kränkts av gåvan då det finns 6 miljoner var i kvarlåtenskapen, och då uppstår inga arvsrättsliga problem egentligen. Resultatet blir för det tredje barnet att denne inte får något av kvarlåtenskapen alls här.
Men i ett exempel där det kanske finns så lite pengar att det inte alls skulle finnas 6 miljoner kronor var till de andra två barnen, exempelvis om det bara finns 3 miljoner i boet. Då läggs 6 miljoner till i beräkningen, vilket blir 9 miljoner kr totalt, delat på tre barn, vilket ger 3 miljoner kronor var. Då syns det tydligt att den gåva om 6 miljoner har kränkt de två andra barnets arvslotter, då det endast finns 3 miljoner i boet och de har rätt till vars 3 miljoner.
I det fall så skulle ske, är enligt arvsrätten det tredje barnet inte skyldig att återbära gåvan i första taget (6 kap. 4§ ärvdabalken). I praktiken får denna bara helt enkelt avstå sin arvsrätt upp till och med dennes arvslott. I exempel två innebär det att det tredje barnet inte skulle få något arv efter mamman ur kvarlåtenskapen, och de andra två blir tvungna att dela lika på 3 miljoner, eller den summan som nu än finns i boet.
Det förstärkta laglottskyddet
Barn har som utgångspunkt rätt till sin arvslott, men det finns utrymme för en förälder att inskränka denna genom att ge gåvor eller testamentera bort egendom. Barn kan dock begära att få åtminstone sin laglott, det vill säga halva arvslotten (7 kap. 1§ ärvdabalken). Finns det tre barn är varderas arvslott som nämnts ovan, 1/3. Laglotten är då för varje barn 1/6. Det innebär att en förälder som utgångspunkt kan testamentera bort egendom till laglottens värde. Det förstärkta laglottsskyddet är en regel som medför att den som mottagit en gåva är skyldig att återbära den till boet, om gåvan givits under vissa specifika omständigheter. Det krävs för detta att gåvan givits i mammans livstid på ett sätt så att den kan likställas med testamente (7 kap. 4§ ärvdabalken). De andra två barnen måste då vid mammans bortgång visa att mammans syfte med gåvan till det tredje barnet var att ordna succession, att ordna med sin egendom inför hennes framtida bortgång. Detta är lättare att visa om gåvan är given i nära anslutning till givarens bortgång, men kan också ges när som helst i livet, men detta kan vara väldigt svårt att visa i efterhand.
Denna regel medför, till skillnad från ovan situation om förskott på arv, alltså att det tredje barnet blir skyldig att återbära gåvan till boet, eller dess värde vid gåvotillfället, upp till och med de andra barnens laglotter täcks. I detta fall delas dock allt på 1/6, eftersom det är ett skydd som endast garanterar laglotter och inte hela arvslotten. Två exempel:
Om det finns 3 miljoner i boet vid bortgången, återbärs gåvans värde om 6 miljoner kr för att avgöra om någon laglott kränkts. Då delas 9/6, vilket ger 1,5 miljoner var. Det finns alltså täckning för de två andra barnens laglotter i boets 3 miljoner, och då återbärs gåvan inte.
Om det inte finns några pengar alls i boet, så får värdet av gåvan återbäras för att beräkna laglotterna, vilket medför att det totala värdet bli 6 miljoner kr/6, vilket ger varje barn rätt till 1 miljon i sin laglott. Då detta inte finns i boet, kommer det tredje barnet behöva antingen ge tillbaka fastigheten, eller som vanligast, betala de andra två barnen 1 miljon kr vardera.
Vad kan man göra?
Det kan noteras att det hon har gjort inte är olagligt, utan det kan i värsta fall endast medföra att vissa rättigheter och skyldigheter aktualiseras för hennes barn vid hennes frånfälle. Men innan dess finns det tyvärr inte så mycket ni kan göra, utan hon är fri att under sin livstid bestämma över sin egendom. Det är först när hon har avlidit och hennes egendom har beräknats, som man faktiskt vet om hon kränkt någons arvsrätt eller inte.
Det ni kan göra nu, är att försöka spara så mycket underlag som möjligt för att dessa gåvor har givits. Det är oftast det som är det svåra att visa när arvsskiftet ska ske. Man kan spara underlag för gåvans värde, exempelvis låta en mäklare värdera och intyga dess värde idag eller vid gåvotillfället, för att underlätta bevisföringen kring vad som ska avräknas på det tredje barnets arvslott. För försöka åberopa det förstärkta laglottskyddet och få henne att återbära en del av gåvan, behöver det finnas något som antyder att mamman försökt ordna med egendom inför hennes bortgång eller för att göra de andra barnen arvlösa. Finns det sms eller liknande kan detta vara till hjälp inför senare arvskifte.
Det kan också noteras att mamman kan komma att skriva ett testamente där hon ännu tydligare kan reglera att gåvan inte ska utgöra ett förskott på arv alls, eller begränsa de andra barnens arvslotter ytterligare, om det är det hon vill. Om det finns ett testamente, finns det inte heller likt ovan något att göra åt det nu, utan det är först vid delfåendet efter hennes bortgång som man kan klandra dess innehåll, om det skulle finnas ett och det medför inskränkningar av laglotten (7 kap. 3§ ärvdabalken).
Sammanfattning och råd
Som utgångspunkt finns det en risk att gåvan som din förra fru tillgodogjort det ena barnet, kan komma att strida mot arvsrätten och kränka de andra två barnens arvslotter. Det finns tyvärr inte så mycket att göra något åt detta i nuläget, utan det är först ett problem vid det framtida arvsskiftet. Friheten att göra vad man vill med sin egendom i livet är ganska stor, och man har då ingen skyldighet att beakta sina barns framtida arvslotter.
Den stora skillnaden mellan en situation av förskott på arv, och det förstärkta laglottskyddet är att gåvan vid det förstärkta laglottskyddet kan betraktas som ett uttryck för ett testamente, en vilja att fördela sin egendom inför sin bortgång. Då finns det ett skydd för bröstarvingar, om de kan bevisa dessa omständigheter, att kräva att gåvan går åter, eller att det tredje barnet måste betala deras laglotter. Men då är det endas laglotten som ska täckas, och inte arvslotten. Med denna väg kan man kräva återbetalning, men upp till en lägre andel (laglotten). Vi förskott på arv finns ingen återbäringsskyldighet för gåvotagaren, men det är lättare att bevisa och föra process kring, och på så sätt begränsa det tredje barnets arvsrätt i kvarlåtenskapen. Båda alternativen är möjliga att hävda, men det är de andra två barnen som ska bevisa båda och det är svårare med det förstärkta laglottsskyddet, och det finns tyvärr inte mycket i nuläget att göra åt det. Utgången beror också mycket på hur mycket pengar som finns vid bortgången och om hon skriver ett testamente, där hon kan föreskriva att gåvan inte ska vara ett förskott på arv eller på annat sätt begränsar de andras arvslotter. Ni bör i stället försöka spara så bra underlag som möjligt för gåvans givande, värde och syfte, för att underlätta en framtida process. De måste då vid en framtida bodelning och arvsskifte hävda att fastigheten ska avräknas det tredje barnets arv, och vad gäller det förstärkta laglottsskyddet måste de väcka talan inom ett år från boupptecknigen efter mamman för att inte förlora laglotten (7 kap. 4§ 2st ärvdabalken).
Jag hoppas att du fått någon vägledning i dina frågor! Om du önskar förtydligande är du välkommen att återkomma till mig, eller om du önskar vidare vägledning via våra jurister på vår juristbyrå. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se
Bästa hälsingar,
