Felskrivning i accepten – oren accept eller ett förklaringsmisstag?
Om en person accepterar ett anbud denna har fått men skriver fel i accepten, rör det sig då om en oren accept enligt paragraf 6 i Avtalslagen eller om en felskrivning i paragraf paragraf 32? Gör det någon skillnad om den som skriver fel i accepten tjänar på felskrivningen, tex. accepterar ett anbud för 3000 kr istället för det ursprungliga 300 kr?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Som ett exempel baserat på din ärendebeskrivning kan vi utgå från ett scenario där en eventuell köpare skickat ett anbud till en eventuell säljare där det framgår att köparen vill köpa säljarens skor för 300 kronor. Därefter svarar säljaren något i stil med "Ja, du får gärna köpa mina skor för 3000 kronor". Din fråga verkar då vara om vi ska se det som en oren accept och tillämpa 6 § avtalslagen, eller som ett förklaringsmisstag och tillämpa 32 § avtalslagen. Viktigt att notera är att reglerna i teorin inte utesluter varandra. Enligt min mening bör man göra följande tolkning:
Vi ser det som att säljaren gjort en oren accept, utgångspunkten enligt 6 § avtalslagen är då att den orena accepten ska ses som ett nytt anbud. Det står då köparen fritt att välja om han eller hon vill acceptera detta nya anbud och sannolikt kommer köparen välja att inte göra så. Om köparen dock mot förmodan väljer att acceptera anbudet blir dock utgångspunkten att det uppstått ett bindande avtal som innebär att skorna säljs för 3000 kronor. Visserligen hade säljaren här kunnat hävda att det rört sig om ett förklaringsmisstag, rättsföljden enligt 32 § avtalslagen blir då att säljaren inte blir bunden till anbudet om köparen insett eller borde insett att det rört sig om ett förklaringsmisstag. Här bör vi dock ställa oss frågan varför säljaren skulle vilja göra detta när han själv tjänar på sin felskrivning (förutsatt att köparen accepterar anbudet). Syftet med 32 § avtalslagen är nämligen att skydda en part som gjort en felskrivning men om felskrivningen gynnat denne part är det mindre sannolikt att denna part då kommer vilja göra bruk av denna möjlighet.
Det hela bottnar ut i att avtalsrätten är dispositiv och parterna väljer själva vilka rättigheter de vill göra gällande. Det finns alltså inte t.ex. någon överordnad statlig myndighet som kommer vilja eller heller kunna lägga sig i ärendet och försöka ogiltigförklara ett avtal som båda parterna är nöjda med. För att på ett mer övergripande sätt besvara din fråga – hur reglerna om oren accept förhåller sig till reglerna om förklaringsmisstag – kan du dock ta med dig att de inte utesluter varandra. Om säljaren i detta fall t.ex. inte skulle tjänat på sin felskrivning hade han eller hon kunnat ha incitament att ogiltigförklara anbudet genom att hävda att det rört sig om ett förklaringsmisstag som köparen borde ha insett.
Med detta sagt hoppas jag mitt svar har varit till hjälp. Om det kvarstår några frågor är du självklart välkommen att åter höra av dig till oss på Lawline.
