Får man hindra sitt barn att ha kontakt med sin andra förälder?
Hej
Jag skriver å en väns vägnar;
Han har en amerikansk sambo sedan 8år tillbaka. Dom har en autistisk son på 6år. I februari åkte hon och sonen till Austin, texas, för att hjälpa hennes sjuka mamma. Hon har sedan dess börjat agera fult med att inte låta min vän prata med sonen, ge tecken på att hon inte kommer tillbaka osv. Hon har sina demoner sedan innan, men det här beteendet är rakt av psykopat-stuk.
Min vän är bruten och vet inte vad han ska göra, så vi i hans krets känner att vi måste ta tag i saker och ting.
Min fråga är; När hon åkte med sonen(som jag tror har dubbla medborgarskap, men osäker) i god tro om att komma tillbaka efter någon månad.. Hur ser saker ut rent rättsligt när hon bara skiter i att komma tillbaka? Känslan trippar på gränsen till kidnappning, men skriver till er för att ta reda på vart vi står så vi kan utgå därifrån.
Tacksam för svar!
Med vänlig hälsning,
Viktor
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
När jag besvarar din fråga kommer jag att utgå från att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet.
Vilket brott kan ha begåtts?
Egenmäktighet med barn är ett brott som återfinns i 7 kap. 4 § brottsbalken. För att ett brott ska anses fullbordat måste vissa krav vara uppfyllda. Inledningsvis måste barnet vara under 15 år. Vidare krävs det att barnet ska ha skiljts från någon som har vårdnad om barnet. Att även den som har skilt barnet från dess vårdnadshavare har vårdnaden om barnet påverkar inte bedömningen om ifall ett brott har begåtts eller inte.
Ytterligare en omständighet som måste vara uppfylld är att skiljandet ska vara varaktigt. Visserligen kan bedömningen av vad som är ett varaktigt bortförande påverkas av den rådande pandemin och svårigheten att få tag i flyg mellan Austin och Sverige. Däremot omfattar inte straffansvaret endast det faktum att mamman vid det faktiska bortförandet skiljer barnet från pappan utan även de situationer där den som skiljer barnet från sin vårdnadshavare handlar på ett sådant vis att barnet faktiskt har skilts från pappan på ett varaktigt sätt. Alltså kan ett brott föreligga trots att mammans avsikt inte var att skilja barnet från pappan när de reste till Austin.
Hur kan ni gå vidare?
Ett sätt att lösa denna situation kan vara att göra en polisanmälan. Ni bör dock vara medvetna om att när en utredning kring egenmäktighet med barn görs så kommer åklagaren inte endast att pröva ifall ett brott faktiskt har begåtts eller inte, utan även om åtal är påkallat ur allmän synpunkt, vilket framgår av 7 kap. 6 § brottsbalken. Endast om svaret på den sistnämnda frågan är ja så kommer ett åtal att väckas. Bedömningen om ifall åtal är påkallat ur allmän synpunkt beror på ett antal olika omständigheter, däribland brottets art, syftet med straffet, de för det enskilda fallet utmärkande omständigheterna samt målsägandens situation. Huvudregeln är att om ett barn förts till ett annat land så är ett åtal alltid påkallat ur allmän synpunkt.
Det är viktigt att vara medveten om bakgrunden till den särskilda åtalsprövningsregel som tillämpas vid egenmäktighet med barn. Relationen mellan föräldrar och barn är en särskilt känslig relation där lagstiftaren vill undvika att ingripa om problemet kan lösas på ett annat vis. Eftersom ett barn är inblandat kommer en åklagare även behöva ta ställning till om ett åtal är till barnets bästa. Om svaret är nej kan en åklagare välja att inte väcka åtal, trots att det finns goda utsikter att få till en fällande dom. Ytterligare en sak att ha i åtanke är att ett åtal och en lagföring kan göra mamman än mer obenägen att återvända med barnet till Sverige.
Denna fråga är ytterst känslig och min rekommendation är att ni involverar barnets pappa i nästa steg, vad detta än är, och låter honom ta det slutgiltiga beslutet.
