Får man hänga ut sin mamma och lämna obekräftad information om ett sjukdomstillstånd?

FRÅGA
En dotter har i en poptidning hängt ut sin mamma med en outredd bipolär diagnos. Dottern står inte ens längre som närmast anhörig till modern vilket innebär att hon uttalar sig om något som faktiskt enkom ger läkaren har access till.Till saken hör att dom har ett ovanligt gemensamt efternamn vilket gör artikeln spårbar om man skulle så önska. Modern står i arbetssökande register och är orolig att man ska kolla upp henne via nätet. vilket faktiskt är vanligt idag.Vi skulle vilja skicka dottern information, om det är så att det skulle kunna vara en fråga om förtal.Vad säger lagen när det gäller ens barns bild av något som hänt i sitt liv men som resulterar i ett offentligt uttalande som är irrelevant i förhållandet till intervjun men också inget som hon egentligen vet något om i dagsläget
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,

UTREDNING

Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är brottsbalken (BrB). Din ärendebeskrivning är dock ganska kortfattad varför den här utredningen kommer att bli något generell till sin karaktär, men också för att jag saknar ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter.

Förtal, vad gäller?

I 5 kap. 1 § 1 st. BrB stadgas att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. I lagparagrafens andra stycke sägs vidare var han skyldig att uttala sig eller var det eljest (annars) med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, ska ej dömas till ansvar.

I 5 kap. 2 § sägs att om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år. I lagparagrafens andra stycke uttalas att det vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada.

Om det har lämnats en uppgift till tredje man, dvs. till någon annan, en eller flera personer, avsett att utsätta någon för andras missaktning kan ett förtalsbrott vara begånget. Det krävs alltså inte någon större spridning. Endast ett påstående, vilket är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas, är att betrakta som en uppgift på det sätt som föreskrivs i lagtexten. Med att en uppgift lämnas avses exempelvis en spridning av uppgifter genom tal eller skrift, exempelvis genom ett e-postmeddelande. Mot detta står envars grundlagsskyddade yttrandefrihet varför en person som har lämnat en kränkande uppgift kan gå fri från ansvar om denne var skyldig att uttala sig (t.ex. i ett vittnesförhör) eller om det av andra skäl och med hänsyn till omständigheterna kan anses ha varit försvarligt att lämna uppgiften. I hovrättsfallet RH 1996:61 ansågs en arbetstagare inte ha gjort sig skyldig till brottet förtal när denne hade lämnat negativa uppgifter om sin chef till ledningen och detta eftersom uppgifterna inte hade syftat till att utsätta chefen för andras missaktning.

Ofta sker vid den här prövningen också en s.k. sanningsbevisning, vilket betyder att uppgiftslämnaren måste visa att informationen var sann eller att denne i vart fall hade skälig anledning att tro att så var fallet. Det är alltså gärningsmannen som åläggs bevisbördan avseende sanningshalten, vilket kan te sig smått egendomligt i en brottmålsprocess (normalt sett är det ju åklagaren som bär bevisbördan). Notera dock att alla negativa uppgifter som lämnas om en person inte nödvändigtvis behöver utgöra förtal. Detta innebär att en uppgift som förvisso kan framstå som negativ för den utpekade, men avser handlingar eller egenskaper som objektivt sett är vanliga eller mindre klandervärda, inte kommer att rymmas inom brottsbeskrivningen i 5 kap. 1 § BrB. Uppgifterna måste helt enkelt vara av allvarligare slag och av nedsättande karaktär. Men det räcker emellertid inte att en uppgift enbart är ett värdeomdöme, exempelvis att bara säga att någon är alkoholist. Uppgiften ska värderas utifrån den utpekades perspektiv, samhällsgrupp eller situation, och inte utifrån allmänt rådande värderingar, se Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 2014 s. 808.

Ett exempel på att det ofta är tillräckligt med ett någorlunda bestämt uttalande och ett innehåll som är ägnat att utsätta någon för annans missaktning är HD-domen NJA 1987 s. 336. I det här rättsfallet ansågs ett negativt värdeomdöme av en personalledare ha varit tillräckligt bestämt för att kunna utgöra förtal. Med hänsyn till de resonemang som förs i domskälen verkar kravet kunna sällas tämligen lågt, dvs. att det inte verkar krävas särskilt mycket för att någonting potentiellt skulle kunna betraktas som förtal. I ditt ärende nämner du uppgifter som, såvitt jag förstår, eventuellt är sanna och i lagtexten sägs som sagt att det för straffrihet krävs att uppgiften som sprids är sann eller att det fanns skälig anledning att tro att uppgiften var sann. Därutöver måste gärningspersonens (dotterns) agerande, alltså lämnandet (spridandet) av uppgifterna framstå som försvarligt med hänsyn till omständigheterna. När det gäller försvarlighetsbedömningen kan dessvärre inget entydigt svar ges eftersom den bedömningen varierar från fall till fall, men generellt kan sägas att det måste föreligga ett allmänt intresse av att uppgifterna lämnas. Så verkar dock inte vara fallet här, alltså det verkar inte föreligga något allmänintresse av att uppgifter om mammans sjukdom sprids. En intresseavvägning kommer att göras, vilket innebär att dotterns intresse vägs mot den utpekades intresse, mamman, av att slippa få bli utpekad som brottslig och/eller klandervärd. Det ska dock noteras att även spridandet av sanna uppgifter kan vara förtal om syftet är att utsätta någon för andras missaktning. Precis som påpekades inledningsvis anges ju i 5 kap. 1 § 1 st. BrB att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. Huruvida uppgifterna är sanna eller inte kan alltså stundtals sakna betydelse. Det är syftet med själva spridningen av uppgifterna som är avgörande varför dotterns uttalande i tidningsartikeln kan vara brottsligt om det var ägnat att utsätta mamman för andras missaktning.

Notis: HD styr rättspraxis på straffrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.

Avslutande ord och ytterligare rådgivning

Ovan har den materiella rätten beskrivits, alltså den juridisk-tekniska biten, och rent hypotetiskt kan det som har sagts i tidningsartikeln utgöra förtal. Men utifrån din ganska korta ärendebeskrivning har jag svårt att göra en adekvat bedömning, vilket även påpekades inledningsvis. I praktiken är dock åtal för förtal ovanligt. Förtal är nämligen ett brott som inte lyder under allmänt åtal, vilket innebär att en åklagare inte är skyldig att väcka åtal, 5 kap. 5 § 1 st. BrB (jfr även 20 kap. 3 och 6 §§ rättegångsbalken). Det här brottet är istället ett så kallat målsägandebrott (målsägande = brottsoffer), vilket bl.a. innebär att förtal inte får åtalas av någon annan än målsäganden själv. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om det anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser vissa i lagen specifikt angivna ärekräkningsbrott kan dock en åklagare väcka åtal, vilket då kommer att föregås av en sedvanlig förundersökning. Sammanfattningsvis kommer mamman sannolikhet att behöva driva det här ärendet själv varför det förmodligen inte är lönt att göra en polisanmälan.

Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.

Notera dock att vi på straffrättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver man vända sig till en brottmålsbyrå.

Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.

Vänligen,

Jacob Björnberg
Vi kan hjälpa dig vidare!
Våra jurister ger dig personlig hjälp. Klicka för att boka tid med Lawline Juristbyrå: BOKA.
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom Ärekränkning, 5 kap. BrB (1273)
2022-01-19 Förolämpning
2022-01-10 Polisanmälan av brott som begåtts av någon utomlands
2022-01-04 Förtal om jag anklagas för att ha kränkt och lurat någon?
2021-12-24 förtal om otrohet

Alla besvarade frågor (98575)