Får läkare stänga av respirator så patient avlider?
Har varit med en vän på sjukhuset idag. Hennes man ligger i respirator till följd av Covid 19. Han har varit sjuk sedan nyår, dvs 2 1/2 mån. Han har väntat på lungtransplantation, men nu har läkarna meddelat att han är för svag för att klara en transplantation. Nu har de meddelat att de ämnar stänga av respirator o alla livsuppehållande maskiner redan nu på måndag. Patienten är vaken, helt vid medvetande, kan ej tala men förstår allt. Kan nicka och skaka på huvudet och röra på läpparna o forma ord. På frågan från sin fru om han vill få dö, somna in o slippa lida svarar han bestämt nej. På frågan om han vill fortsätta kämpa o träna svarar han bestämt ja. Frun vill inte stänga av respiratorn, utan vill ge honom mer tid. Som vi förstår kommer läkarna att stänga av respirator o ecmo mot patientens egen vilja redan på måndag och mot fruns vilja
Är detta förenligt med svensk lag?
Hur gör vi?
Har de rätt att göra detta mot personens i anhörigas vilja. Meddelandet kom i idag, lördag, och det ska göras redan i övermorgon, måndag.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Utgångspunkten för hälso- och sjukvård är att den så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten (5 kap. 1 § patientlagen). Patientens självbestämmande och integritet ska respekteras (4 kap. 1 § patientlagen) Hälso- och sjukvård får inte ges utan patientens samtycke om det inte framgår annat i lag. Innan samtycke hämtas från patienten ska hen få information om bland annat sitt hälsotillstånd och metoder för vård och behandling. Patienten kan lämna sitt samtycke skriftligen, muntligen eller genom att på annat sätt visa att hen samtycker till den aktuella åtgärden. Patienten får också när som helst ta tillbaka sitt samtycke. Om en patient avstår från viss vård eller behandling, ska hen få information om vilka konsekvenser detta kan medföra (4 kap. 2 § patientlagen).
Undantag från kravet på samtycke finns i tvångsvårdslagstiftningen, till exempel i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Även i 4 kap. 4 § patientlagen finns det en bestämmelse om vård utan samtycke. Den innebär att om hälso- och sjukvårdspersonalen inte kan ta reda på patientens vilja på grund av till exempel medvetslöshet så ska patienten få den hälso- och sjukvård som behövs för att avvärja fara som akut och allvarligt hotar livet eller hälsan. Bestämmelsen gäller även för varaktigt beslutsoförmögna personer som är i behov av akut vård. Om behovet av hälso- och sjukvård inte är av akut karaktär får däremot stöd för vården av den beslutsoförmögne i stället hämtas i den allmänna nödbestämmelsen i brottsbalken.
Utöver patientlagens bestämmelser finns av socialstyrelsen utgivna föreskrifter tillsammans med allmänna råd. Föreskrifterna kompletterar patientlagen medan de allmänna råden är just rådgivande och kan användas till hur föreskrifterna ska tolkas.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling (SOSFS 2011:7) verksamhetschefen ska ansvara för att det för en patient med ett livshotande tillstånd ska utses en legitimerad läkare som fast vårdkontakt. Detta ska göras så snart som möjligt efter det att en behandlande läkare har konstaterat tillståndet (2 kap. 3 § SOSFS 2011:7). Den fasta vårdkontakten ska ansvara för planeringen av patientens vård. Vid planeringen ska den fasta vårdkontakten (1) fastställa målen för vården, (2) fastställa delmålen för de olika behandlingar och åtgärder som ingår i vården, och (3) ta ställning till hur patientens behov av hälso- och sjukvård ska tillgodoses (2 kap. 4 § SOSFS 2011:7). Av 3 kap. 1 § sker en hänvisning till 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen enligt vilket hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt. Inför ett ställningstagande till att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling ska den fasta vårdkontakten rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare (3 kap. 2 § SOSFS 2011:7). Av de allmänna råden framkommer att den fasta vårdkontakten även bör rådgöra med andra yrkesutövare som deltar i eller har deltagit i patientens vård.
I 4 kap. SOSFS 2011:7 finns bestämmelser om vad som gäller när patienten inte vill ha livsuppehållande behandling. Om en patient ger uttryck för att en livsuppehållande behandling inte ska inledas eller inte ska fortsätta, ska den fasta vårdkontakten före ställningstagandet till patientens önskemål försäkra sig om att patienten och närstående har fått individuellt anpassad information. Den fasta vårdkontakten ska även göra en bedömning av patientens psykiska status och förvissa sig om att patienten (1) förstår informationen, (2) kan inse och överblicka konsekvenserna av att behandling inte inleds eller inte fortsätter, (3) har haft tillräckligt med tid för sina överväganden, och (4) står fast vid sin inställning (4 kap. 1 § SOSFS 2011:7). Inför ett ställningstagande till att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling ska den fasta vårdkontakten rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare (4 kap. 2 § SOSFS 2011:7). När förutsättningarna är uppfyllda ska den fasta vårdkontakten ta ställning i enlighet med patientens önskemål och ombesörja att behandlingen inte inleds eller inte fortsätter (4 kap. 3 § SOSFS 2011:7). Den fasta vårdkontakten ska i patientjournalen dokumentera patientens psykiska status, när och på vilket sätt patienten och närstående har fått information, vilken inställning patienten och närstående har, när och på vilket sätt patienten har uttryckt sin inställning, sitt ställningstagande till den livsuppehållande behandlingen, när och på vilka grunder han eller hon har gjort sitt ställningstagande, och när och med vilka yrkesutövare han eller hon har rådgjort (4 kap. 4 § SOSFS 2011:7).
I det fallet du beskriver förstår jag det som att patienten är kontaktbar och åtminstone till sin fru ger uttryck för att han inte vill att respiratorn ska stängas av. Att respirator stängs av kan ske om förutsättningarna enligt ovan är uppfyllda och patienten exempelvis gett uttryck för att den vill att livsuppehållande behandling ska inledas eller fortsättas. Respirator kan även stängas av när det gäller behandling som inte gagnar patienten. Så sker emellanåt, efter noggrant övervägande, när patienten exempelvis är konstaterat hjärndöd.
Tyvärr har jag inte tillräcklig inblick i det ärende du beskriver för att göra någon djupare bedömning. Det förefaller dock anmärkningsvärt om vården beslutar att stänga av respiratorn för en patient som är kontaktbar och ger uttryck för att så inte ska ske. Som kan ses av redogörelsen ovan ska det ske en omfattande dokumentation. Mitt förslag är att hustrun till patienten dels informerar om att sådan utredning och dokumentation ska ske. Det kan även informeras om att om respiratorn stängs av utan att det fanns grund för det kan läkaren som fattar det avgörande beslutet anmälas och åtalas misstänkt för dråp eller mord.
Då du beställt telefonuppföljning kommer att ringa dig i ärendet imorgon, måndagen den 8 mars, klockan 9.30. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Om den föreslagna tiden inte är lämplig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi in en annan tid. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
