Fall där straffrätten beror av civilrättsliga överväganden
Hej!
Skulle ni kunna ge några exempel på fall när straffrätten är beroende av civilrättsliga övervägande?
Tack på förhand!
Mvh
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga!
Det finns naturligtvis väldigt många situationer, och det går att konstruera nära nog hur många exempel som helst. Några enkla fall kunde dock vara följande:
A tar den dator B har lagt ifrån sig på ett bord och behåller den, och B anmäler A eftersom hon anser att A har stulit datorn. A hävdar att han har köpt den av B.
Stöld (8 kap. 1 § Brottsbalken, https://lagen.nu/1962:700) kräver att man tar något som tillhör någon annan. Om A verkligen har köpt datorn (och kan bevisa det), gör han sig inte skyldig till just stöld. Istället blir Självtäkt (8 kap. 9 § BrB) aktuellt. Detta brott kräver bara att man rubbar någon annans besittning "för att själv taga sig rätt", till exempel tar något man har köpt ifrån säljaren innan denne själv släpper det ifrån sig. Beroende på om köpet är giltigt har A alltså begått antingen stöld eller självtäkt.
A driver (som egenföretagare) en liten rörelse, som ägnar sig åt att förvara värdefull konst. B har lämnat in ett antal verk för förvaring. A säljer en tavla som B äger för en stor summa pengar, och behåller pengarna. B anser att A har gjort sig skyldig till Förskingring (10 kap. 1 § BrB), då han har sålt en tavla som han till följd av avtal hade i sin besittning. A försvarar sig med att hävda att det i avtalet med B står att A får sälja tavlorna om B inte betalar förvaringsavgiften (A har alltså panträtt i tavlorna) och påstår att B inte har betalat. Om avtalet är som A påstår, har han inte begått något brott.
A har arbetat som säljare i B:s företag, som säljer timmer. A:s arbetsuppgifter fanns beskrivna i anställningsavtalet. B anser sig ha sagt upp A, och att anställningen har upphört. A fortsätter dock som om ingenting hade hänt, och kontaktar C, som tillverkar byggmaterial. För B:s räkning gör han upp med C om att C för ett visst pris skall få köpa timmer av B:s företag. Eftersom C nu tror sig ha slutit avtal med B, letar hon inte efter någon annan avtalspart. När B inte levererar timret, avstannar C:s produktion och hon lider förluster. Situationen uppdagas.
Om uppsägningen var giltig, var A inte längre anställd och kunde självklart inte göra upp med C om något avtal. I så fall kan A ha gjort sig skyldig till Oredligt förfarande (9 kap. 1 § BrB), eftersom han vilselett C och orsakas denne förluster. Om uppsägningen inte var giltig, och B fortfarande var anställd och hade sina arbetsuppgifter kvar, har A inte gjort något fel rent straffrättsligt (Det kan dock bli fråga om skadestånd, men det är en annan sak).
Jag hoppas att exemplen är till någon nytta!
Hälsningar,
