Dold samäganderätt till hund i samboförhållande

FRÅGA
Hej! Jag köpte en hund för ca 3 år sen, under denna tiden så hade jag pojkvän och han bodde hemma hosmig. Jag köpte hunden och var sen hemma en period för att fostra min hund. Hunden har behövt besöka veterinär ca 3 gånger. Min dåvarande pojkvän stod för någon kostnad och jag stod för någon kostnad hos veterinären. Jag betalar en försäkring varje månad och har även stått för hushåll och mat för hunden. När jag bestämde mig för att lämna min pojkvän så ville jag säga upp all kontakt. Han trakasserade mig då över sms och med samtal under en period tills att jag var tvungen att kontakta polisen för att få honom att sluta. Han har även tagit min hund hemma hos min mamma en gång, åkt iväg till Kalmar och inte velat lämna tillbaka honom förrän efter 4 dagar. Min hund var skakig och helt utmattad när jag väl fick hem honom. Mitt ex åkte in i fängelse för ett tag sen och har nu kommit ut. Han har försökt kontakta mig med vilja att träffa hunden vilket jag då sagt nej till då jag anser att han inte har rätt till det och inte litar på honom. Han har då gått via sin advokat som har kontaktat mig och hon säger att jag kommer att förlora fallet och hunden om det blir en rättsprocess, det kommer bli dyrt för mig osv. Mitt ex har försökt komma med olika förslag genom sin advokat som ska vara till hans fördel men jag har inte gått med på det i nuläget. Det advokaten hänvisar till är dold samäganderättslagen. Vad kan jag vänta mig utav en ev rättsprocess? Kommer jag förlora min hund?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag kommer inledningsvis bemöta din motparts advokats påstående om en föreliggande dold samäganderätt. Till detta kommer jag presentera möjliga argument som du kan anföra vid en eventuell framtida rättsprocess. Slutligen kommer jag försöka besvara på frågan kring vad du kan vänta dig av en eventuell framtida rättsprocess.

1. Föreligger det en dold samäganderätt till hunden?
1.1 Allmänt om principen om dold samäganderätt och de tre kraven
Huvudregeln inom äganderätten är att den som köpt lös eller fast egendom för egna pengar är ägare till egendomen. Till huvudregeln finns en framarbetad princip kring en dold samäganderätt som har behandlats av Högsta domstolen i ett flertal rättsfall (jfr exempelvis NJA 1980 s. 705, NJA 1981 s. 694, NJA 2008 s. 826 och NJA 2004 s. 397). Det har av denna praxis arbetats fram tre uppställda krav och samtliga måste vara uppfyllda för att en dold samäganderätt ska föreligga.

Kraven är följande:
1. Att egendomen inköpts för gemensamt bruk

2. Att den make eller sambo som inte utåt framträder som ägare har lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet

3. Att båda parterna avsett att äganderätten ska vara gemensam.

Dold samäganderätt kan förekomma på både lös- och fast egendom. Makar och sambor kan ha dold samäganderätt. Jag tolkar det som att du och din vid tidpunkten dåvarande pojkvän levde gemensamt hemma hos dig och därmed räknades som sambor. En förutsättning för att han ska kunna anses vara samägare till hunden genom dold samäganderätt är att han kan argumentera för att samtliga av de ovan redogjorda kraven är uppfyllda.

Jag kommer vidare gå in närmare på varje krav och presentera möjliga argument som talar emot en påstådd dold samäganderätt till din hund.

1.1.1 Krav 1: Köpt för gemensamt bruk
Det första kravet som måste vara uppfyllt för att det ska kunna bli fråga om dold samäganderätt är att egendomen ska ha köpts för gemensamt bruk. Har avsikten inte varit för gemensamt bruk kan en dold samäganderätt inte föreligga. I praxis har kravet uppfyllts när det handlar om makarnas eller sambornas gemensamma bostad och/eller fritidsbostad. Dold samäganderätt kan inte föreligga för något som införskaffats innan paret hade ett samboförhållande eller för egendom som den ena parten fått i gåva, arv eller genom testamente.

Jag tolkar det som att du köpte hunden vid samma tidpunkt som du och din dåvarande pojkvän levde tillsammans. Jag tolkar det även som att du inte fått hunden i varken gåva, arv eller genom testamente då du inte nämner något om det.

Det advokaten skulle kunna komma att anföra är att hunden införskaffades under förhållandets gång och att ni som ett par därmed ska ha fostrat och tagit hand om hunden gemensamt (brukat hunden gemensamt). Detta eftersom din pojkvän ska ha hjälpt till att betala en av de tre veterinärkostnaderna. Argumentet att hunden köptes under tiden som du och din dåvarande pojkvän hade ett förhållande, kan liknas vid den praxis som HD genom åren har arbetat fram. Viktigt att däremot notera är att HD inte har behandlat något rättsfall där det inte varit fråga om dold samäganderätt i form av boende. HD använder i sin praxis ordet "bruk" och har i en del rättsfall bedömt att en fastighet är köpt för gemensamt bruk om paret använder fastigheten som en gemensam bostad. Detta torde kunna liknas vid er situation, där hunden torde kunna bedömas som er gemensamma om ni båda "brukade" den som er gemensamma. Skillnaden är att hunden inte utgör en fast egendom likt en fastighet.

Detta kan dock ifrågasättas, i synnerhet i ett samboförhållande där par inte är lika ekonomiskt bundna till varandra som ett gift par. I ett samboförhållande borde det av naturliga skäl kännas naturligt för en av parterna att kunna investera i något för egen vinning trots att det görs under tiden parterna är i ett förhållande och bor tillsammans. Det viktiga för att det första kravet ska kunna anses vara uppfyllt är att avsikten bakom köpet är att bruka egendomen gemensamt.

Av omständigheterna framgår det att det var du som köpte hunden. Till detta framhåller du dessutom att du en tid efter köpet valde att vara hemma med hunden för att fostra den. Du nämner inte att din pojkvän ska ha gjort detsamma eller att du ställde krav på honom att ta ansvar för hunden. Du verkar snarare ha tagit det största ansvaret för hundens fostran på frivillig väg. Det framgår också att det är du som betalar hundens försäkring varje månad, hundens hushåll och foder. Alla dessa omständigheter är faktorer som tyder på att du åtagit dig hunden och ansvaret det innebär att ha hund, på egen hand och sålunda inte krävt din pojkvän på detta. Det är alla faktorer som tyder på att hunden huvudsakligen införskaffades för ditt egna bruk.

1.1.2 Krav 2: Ekonomiskt bidrag till köpet
Det andra kravet som måste vara uppfyllt för att det ska kunna bli fråga om dold samäganderätt är att den påstådda dolda ägaren (din dåvarande pojkvän) bidragit ekonomiskt till eller underlättat köpet på något vis. Det ekonomiska tillskottet behöver vara direkt kopplat till den egendom som denne hävdar att han har dold samäganderätt till. Det ekonomiska bidraget ska därmed antingen ha möjliggjort eller underlättat köpet. Därför räcker det inte med att sambon köpt något annat som paret kan ha varit i behov av. Det ekonomiska tillskottet måste dessutom ha lämnats i anknytning till köpet. Om sambon överlämnar pengar eller gör andra ekonomiska tillskott vid ett senare tillfälle bedöms det normalt som gåvor.

Av omständigheterna framgår det att det var du som köpte hunden. Jag förutsätter därför att du köpte hunden med egna ekonomiska medel på egen hand, utan inblandning av din dåvarande pojkvän. Det påståendet styrker jag med informationen om att du sedan köpet betalat för hundens försäkring, hushåll och mat varje månad vilket en ägare av ett djur av sedvana brukar ansvara för, samt att du benämner hunden som din. Av omständigheterna verkar du heller inte ha ålagt din dåvarande pojkvän med några särskilda ekonomiska krav på att han också skulle betala för hunden, mer än den enstaka veterinärkostnaden. En sådan kostnad kan däremot inte bedömas som ett ekonomiskt tillskott som har lämnats i samband med köpet av hunden. Veterinärkostnaden kan heller inte ses som en underlättande del av genomförandet av köpet. Det ska snarare ses som en senare kostnad som kan bedömas som en gåva, alternativt ett lån.

I några av rättsfallen har hänsyn dock tagits till om den dolda ägaren bidragit till hushållet under förhållandets gång trots att bidraget ska ha tillkommit efter själva förvärvet (se exempelvis NJA 1980 s. 705). Av betydelse är också om parterna avsett att bruka egendomen tillsammans och vilka ansträngningar respektive part har gjort gentemot egendomen, exempelvis tillskjuta ekonomiska medel (se NJA 1992 s. 163).

Advokaten skulle kunna hävda att din dåvarande pojkvän ska ha bidragit till köpet under förhållandets gång (dvs efter köpet), eftersom han betalade för en veterinärkostnad som troligtvis var av ett inte helt obetydligt värde. I ett sådant fall kan du som motargument framhålla att det enbart rörde sig om en enstaka veterinärkostnad och att du i övrigt stått för samtliga kostnader rörande hunden. En betalning för ett veterinärbesök torde inte kunna leva upp till det uppställda kravet eftersom en hund troligtvis kostat mer än besöket i sig, och den totala levnadskostnaden för en hund varje månad i det långa loppet också överstiger det enstaka beloppet. Till detta bör tilläggas att kravet uttryckligen säger "/…/ till köpet /…/" och enligt den svenska rättsvetenskapsmannen Anders Agell så ska det ekonomiska bidraget ha en direkt koppling till förvärvet av egendomen (se Agell, A. 1985, "Äganderätten till fastighet för makar och samboende - en studie av kommissionsköp", Första upplagan, Uppsala: Iustus Förlag AB, s. 19). Man bör utefter detta kunna dra slutsatsen att bidrag som har tillkommit efter ett köp ska uteslutas.

Det kan därför inte hävdas att din dåvarande pojkvän ska ha bidragit ekonomiskt till eller underlättat köpet av hunden på något sätt, mot bakgrund av dina angivna omständigheter.

1.1.3 Krav 3: Gemensam partsvilja
Det sista och tredje kravet som måste vara uppfyllt för att det ska kunna bli fråga om dold samäganderätt är att det måste föreligga en gemensam partsvilja. Det föreligger inget krav på ett skriftligt avtal mellan parterna för detta. Den dolda ägaren har bevisbördan för att båda parterna hade en gemensam partsvilja vid köpet (se exempelvis NJA 1992 s. 163). Det innebär att din dåvarande pojkvän som påstådd dold ägare, ska bevisa att ni hade en gemensam partsvilja om att hunden skulle ägas av er tillsammans.

I praxis bedöms det tredje kravet vara uppfyllt när de två första kraven är uppfyllda. Genom en s.k. "tyst överenskommelse" anses det vara visat och styrkt att gemensam partsvilja föreligger om den dolda ägaren på något sätt möjliggjort eller underlättat förvärvet och att den formelle köparen insett att det ekonomiska tillskottet syftade till samäganderätt (se återigen NJA 1992 s. 163). Av mitt svar att döma är varken det första eller andra kravet uppfyllda. Av omständigheterna framgår det heller inte att du köpte hunden i syfte att samäga den med din dåvarande pojkvän. Det är helt enkelt upp till honom att bevisa att en gemensam partsvilja har förelegat.

1.2 Sammanfattning om den dolda samäganderätten i ditt fall
Det kan slutligen sägas att det utifrån min ovanstående bedömning utefter dina angivna omständigheter inte kan föreligga en dold samäganderätt till hunden för ditt ex. Hunden har inte införskaffats för gemensamt bruk, ditt ex har inte bidragit med ekonomiskt tillskott för att medfinansiera hunden och det föreligger ingen gemensam partsvilja från din sida.

2. Övriga argument som kan anföras gentemot din motpart
Skulle du och din motpart hamna i en framtida rättegång skulle ytterligare ett argument kunna anföras gentemot din motpart. Det handlar om ditt ex förmåga/ickeförmåga att ha hand om djuret.

Ett djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sådant sätt att djurets välfärd främjas, att djuret kan utföra dess naturliga beteenden och att beteendestörningar förebyggs (2 kap. 2 § stycke 1 djurskyddslagen). Den som håller djur eller på annat sätt tar hand om djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurets behov (2 kap. 3 § stycke 1 djurskyddslagen). Utöver detta ska djuret behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom (2 kap. 1 § stycke 1 djurskyddslagen). Sådant lidande omfattar även psykiskt lidande såsom ångest.

Du nämner att ditt ex vid ett tillfälle ska ha tagit din hund ifrån dig hemma hos din mamma och vägrat återlämna den förrän först efter 4 dagar. Att frånta hunden från sin trygga plats torde kunna resultera i onödigt psykiskt lidande i form av oro och ångest. Detta visade sig tydligt när ditt ex efter ett par dagar på flykt, återlämnar hunden som då befinner sig i ett påtagligt skärrat och utmattat tillstånd. Samtliga av dessa omständigheter pekar på att ditt ex inte lämpar sig till att ha hand om ett djur och saknar kompetensen som krävs för att få ha hunden i sin besittning. Jag har därmed svårt att se hur du i en framtida rättsprocess skulle förlora rätten till din hund mot bakgrund av det ovanstående anförda.

3. Avslutningsvis: Vad du kan förvänta dig av en eventuell framtida rättsprocess och rekommendation
Det är vid en samlad bedömning svårt för mig att kunna svara på vad du mer precist kan förvänta dig av en eventuell framtida rättsprocess. Om du och din motpart väljer att ta ärendet upp till domstol så är det upp till tingsrätten att avgöra och döma. I Sverige har du som enskild möjlighet att företräda dig själv i domstol. Jag skulle dock råda dig att i detta fallet ta hjälp av ett juridiskt biträde som kan föra din talan. Detta eftersom ditt ex redan har anlitat en advokat och saken din fråga gäller kräver juridisk kunskap för att kunna bemöta motpartens argument.

Huvudregeln är att den förlorande parten i ett tvistemål betalar både sina egna och motpartens rättegångskostnader (18 kap. 1 § rättegångsbalken). Ersättningen ska täcka kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde så länge kostnaden är skälig (18 kap. 8 § stycke 1 rättegångsbalken). Vilka rättegångskostnader en part kan få ersättning för skiljer sig beroende på måltypen, dvs. om det rör sig om ett "småmål" eller inte. Ett småmål föreligger om ett mål rör ett krav under ett halvt prisbasbelopp, dvs. 23 650 kr för år 2020. I ett småmål får man inte samma omfattande ersättning som i övriga mål vilket betyder att man som part får stå en större del av kostnaderna på egen hand. Räknas ett mål som ett småmål kan man enbart få ersättning för en timmes rättslig rådgivning vid ett tillfälle, ansökningsavgift eller tilläggsavgift, resa och uppehälle för en part eller ställföreträdare i samband med sammanträde, vittnesbevisning samt för översättning av handlingar (18 kap. 8 a § jämte 1 kap. 3 d § stycke 1 rättegångsbalken).

Det är möjligt att ert mål skulle kunna komma att klassas som ett småmål då frågan rör dold samäganderätt beträffande en hund. Hundens värde hamnar sannolikt under ett halvt prisbasbelopp, men det beror såklart på vad för typ av hund du äger. Det blir återigen en fråga för rätten att avgöra.

Jag hoppas ovanstående utredning ger någon form av hjälp med ditt fall och att jag lyckades besvara din fråga någorlunda utifrån de givna omständigheterna. Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig igen, alternativt kontakta Lawline för att få mer juridisk hjälp av våra jurister. Det gör du enklast genom att maila info@lawline.se.

Jag önskar dig ett stort lycka till och välkommen åter om så skulle behövas!

Med vänlig hälsning,

Line Skaugrud Landevik
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Sambo och samboavtal (2780)
2020-11-25 Kan sambo få täckning för enskilda skulder från samboegendom?
2020-11-25 Bodelning av lägenhet enligt sambolagen (SamboL)
2020-11-25 Hur delas samboegendom om ni går skilda vägar
2020-11-20 Kan ett hus som har införskaffats innan ett samboförhållande utgöra samboegendom?

Alla besvarade frågor (86434)