Delgivning, bevisning och bortfallande av påföljd vid brott
Hej.
Anta att Kalle (17 år) har beställt 5 gram cannabis per post våren 2013. Beställningen blev försenad och skickas inte förrän november 2013. Vid december beslagtar tullen brevet och kallar till förhör under våren 2014. Kalle undviker förhören fram tills sommaren 2014 då de kommer hem till honom och hämtar honom. Kalle säger inget, men kalles kompis som också blev förhörd berättar att de båda beställde tillsammans.
Kalle flyttar till ett annat nordiskt land hösten 2014 och får vid årskiftet en kallelse till rättegång maj 2015 och uppmaning till delgivning. I brevet står det även att kalle och hans kompis antagligen kommer få böter som påföljd.
Nu undrar jag, kan kalle bli dömt till böter trots att det inte finns något bevis att han har beställt något, förrutom kompisens ord?
Eftersom preskriptionstiden för narkotikabrott är 2 år, går det att bevisa att beställningen skedde 2 år sedan och därmed slippa påföljder?
Vad blir påföljderna om kalle inte skriver under delgivningen?
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Vad jag kan utläsa ur frågan så är Kalle misstänkt för ringa narkotikabrott. Det gör att preskriptionstiden mycket riktigt är två år enligt 35:1 brottsbalken. Preskriptionstiden avbryts dock när den misstänkte har erhållit del av åtal för brottet, vilket Kalle har gjort i och med delgivningen vid årsskiftet. Väckandet av åtal har därmed kommit innan två år har gått från det att brottet begicks och det spelar då ingen roll när domen faller. Däremot kan domstolen vid straffmätningen beakta om ovanligt lång tid har förflutit sedan brottet begicks i förhållande till brottets art, se 29:5 brottsbalken.
Vad gäller bevisningen så är det så att åklagaren är den som ska lägga fram bevisning i fallet. Åklagaren lägger fram den bevisning som denne anser är tillräcklig. Därefter är det domstolen som ska värdera bevisningen. Domstolen ska avgöra t.ex. ifall vittnen är trovärdiga. Ofta försöker man underbygga vittnens berättelser med fakta, men domstolen kan också välja att gå enbart på ett vittnes berättelse om domstolen anser att vittnet är trovärdigt. Jag skulle dock tro att man helst har någon övrig bevisning som stöder vittnets berättelse, men denna kan vara mer eller mindre omfattande.
När det kommer till delgivningen så skickas denna ut för att den misstänkte ska få möjlighet att ta del av materialet och även lämna synpunkter på detta. Den misstänkte anses delgiven när personen har skrivit under ett mottagningsbevis. Om personen inte skriver under delgivningen kan domstolen komma att eftersöka personen, t.ex. genom arbetsgivare, och om inte det fungerar så kan stämningsmannadelgivning komma att tillämpas. Detta innebär att en stämningsman överlämnar handlingen. Vägrar den som ska bli delgiven att ta emot handlingen, så anses delgivning ändå ha skett.
Domstolen kan också ha valt att använda sig av förenklad delgivning. I så fall har myndigheten först skickat delgivningen, och dagen efter det skickat ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats. För att få använda sig av förenklad delgivning så ska personen ha informerats om sättet för delgivningen. Personen behöver då inte svara utan personen anses delgiven två veckor efter det att handlingen skickades.
Med vänliga hälsningar