Condictio indebiti – bevisbördan beträffande att en betalning saknat rättsgrund
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! När du talar om "betalning utan rättsgrund" utgår jag från att du syftar på tillämpningsområdet för läran om conditctio indebiti, som något förenklat innebär att en betalning utan rättsgrund som huvudregel ska gå åter.
Om en betalning exempelvis har en avtalsrättslig grund innebär det att betalningen har en rättsgrund och att läran om condictio indebiti då inte blir aktuell (se bl.a. NJA 2023 s 339). Huvudregeln är därefter i sin tur att avtal kan ingås formfritt, exempelvis muntligen. Av detta följer att det som utgångspunkt inte ställs något absolut krav på att avtalet ska vara skriftligt. En annan sak är att det kan uppstå bevissvårigheter beträffande muntliga avtal. Det är därför en allmän rekommendation att alltid dokumentera avtal skriftligt för att undgå dessa typer av problem.
Om vi tänker oss att det skett en betalning och denna betalning går att styrka exempelvis genom kontoutdrag uppkommer frågan vem som i en eventuell process skulle ha bevisbördan kring existensen / icke existensen av avtalet (alltså betalningens rättsgrund). Huvudregeln vid tvistemål är att det är den som påstår något som har bevisbördan kring påståendet. Detta skulle alltså innebära att det är den som tagit emot pengarna och som vill bestrida återkravet som har bevisbördan för att det förelegat ett avtal och således funnits en sådan rättsgrund som skulle utesluta en tillämpning av condictio indebiti. För att fullgöra sin bevisbörda kommer då denne part vilja åberopa tillräckligt med bevismedel för att göra sitt påstående så pass sannolikt att beviskravet är uppfyllt och således även bevisbördan. Det ska då noteras att det faktum att det skett en betalning i kombination med att den som skickade betalningen inte kunnat ge någon alternativ förklaring till betalningen i vissa fall torde kunna vara tillräckligt för att bevisbördan beträffande avtalets existens uppfylls. Man kan nämligen se själva betalningsöverföringen som ett bevisfaktum för avtalets existens. Om den som tagit emot betalningen inte alls kunnat förklara varför betalningen genomfördes kan mottagarens påstående om ett bakomliggande avtal möjligtvis framstå som tillräckligt sannolikt för att bevisbördan ska anses vara uppfylld. (Jfr SvJT 2020 s 300–301). Beroende på omständigheterna i fallet kan det således inte uteslutas att mottagaren av pengarna kan fullgöra sin bevisbörda kring avtalets existens trots att det avtalet varit muntligt. Med avsaknad av en närmare redogörelse för omständigheterna i fallet är det dock inte möjligt att göra något definitivt ställningstagande.
Med detta sagt hoppas jag att mitt svar har varit till hjälp. Om du är intresserad att få mer konkret vägledning av vad som gäller i ditt fall är du välkommen att inkomma med en ny fråga där du närmare redogör för omständigheterna.
