Brottmål överklagas av åklagaren, hur blir det med rättegångskostnaderna?

Question

Hej!
Jag har en fråga angående hur det fungerar med överklagan i tvistemål.

Jag har en vän som suttit i rättegång mot sin fru. Efter rättegången, som handlade om misshandel, så bestämde sig min vän och hans fru för att förlåta varandra och bli tillsammans igen. Efter en vecka kom domen om att hans fru fick rätt. Min vän blev dömd till villkorlig dom och samhällstjänst. Han ska även betala en stor summa pengar eftersom det är han som får stå för rättegångskostnaderna. Eftersom paret nu är tillsammans igen så betalar mannen den summan. Nu har det dock tillkommit att åklagaren i fallet vill överklaga domen till hovrätten. Vad gäller nu?

Kommer alla extra kostnader som tillkommer i hovrätten behövas betalas av min vän igen? Även fast ingen av parterna i målet har överklagat och känner sig nöjda med domen? Eftersom dem är tillsammans igen blir det konstigt då dem betalar alla summor ur samma ficka i en rättegång som ställer dem mot varandra.

Dessutom så är min väns försvarsadvokat på honom att han också ska överklaga eftersom åklagaren har gjort det och på så sätt visa att han vill kämpa för att bli friad.

Vad är egentligen smartast att göra i en sån här situation? Paret vill bara att det som har hänt har hänt och vill nu kunna forstätta vidare i sitt liv tillsammans, vilket är väldigt svårt när rättegången inte tar slut utan fortsätter.

Tacksam för svar

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! 

Jag tolkar din fråga som att du undrar dels om det finns något din vän kan göra i situationen som uppkommit, dels om det finns något sätt att undvika överklaga, och dels vad som gäller för eventuella kostnader som uppkommer i hovrätten. Din fråga regleras i rättegångsbalken (hädanefter RB). 

Åklagarens åtalsplikt 

När det kommer till åtal om misshandel eller andra typer av brott mot en person är det fråga om ett brottmål och inget tvistemål. Detta gör att åtalsreglerna ser lite annorlunda ut. I ett vanligt tvistemål mellan två parter styr parterna själva processen, och kan själva besluta om överklagan eller liknande. Det är då också den enskilda parten som beslutar om det ens ska gå till domstol. 

Vad gäller brottmål faller det under s.k. allmänt åtal, se 20 kap. 2 § RB och 20 kap. 3 § RB. Detta innebär att brottsoffret inte styr processen, utan denna roll faller på en åklagare. Även om brottsoffer och gärningsman är överens om att det hela är historia har åklagare en plikt att driva målet om denne tror att det kan leda till fällande dom. Det samma gäller för överklagan. Det är åklagarens jobb och plikt att driva frågan vidare i övre instans om den anser att straffet kan, och med viss sannolikhet kommer, att skärpas. 

Anledningen till denna ordning är att man anser att brottmål inte bara är en fråga för de inblandade individerna, utan även något som angår samhället i stort. I Sverige har vi därför undantagit brottmål från förlikningar och andra saker som kan ske i tvistemål, eftersom staten har ett intresse av att medborgarna sköter sig och inte ”gör upp i godo” när vi har tydlig lagreglering på området. I tvistemål kan man till exempel avtala om att överklagan inte får ske, se 49 kap. 2 § RB, men detta är uteslutet i brottmål. 

Detta är något som man absolut kan ha sina åsikter om, och det är en rättsordning som skiljer sig mot den i till exempel USA. Dock är det så vår rättsordning ser ut idag, och att parterna i det här fallet är överens är inget som åklagaren ska väga in i sin bedömning av om överklagan ska ske. 

Reglerna kring överklagan

I brottmål gäller att man får överklaga till hovrätten. Den närmare regleringen kring överklagan till hovrätten och prövningstillståndet är en smula lagtekniskt och inget som jag behöver redogöra för att svara på din fråga. Däremot kan det vara bra att veta vad som gäller när de respektive parterna väljer att överklaga. Om endast din vän hade överklagat skulle principen reformatio in pejus bli aktuell, se 51 kap. 25 § 1 st. RB. Den kan ungefär översättas till ”ingen förändring får ske till det sämre”. Detta är en gammal princip som innebär att en person inte ska riskera högre straff bara för att man valt att överklaga. 

Nu har dock åklagaren valt att överklaga, vilket gör att straffet kan komma att skärpas i hovrätten. Som din väns advokat säger kan det vara bra att själv överklaga i det här fallet eftersom man då bemöter åtalet mer aktivt än om man bara dyker upp och försvarar sig i hovrätten. Jag skulle starkt råda din vän att lyssna på sin försvarsadvokat eftersom hen antagligen har en gedigen processuell erfarenhet. Överklagan måste också ske relativt skyndsamt. 

Rättegångskostnader

När det kommer till rättegångskostnaderna i brottmål har man valt en relativt snäll reglering. En person som anmält ett brott som sedan går till domstol behöver inte ersätta sin motparts rättegångskostnader om den tilltalade blir friad. Man har valt att reglera det så för att rättvisan aldrig ska dikteras av brottsoffrets ekonomiska förutsättningar. Däremot blir den tilltalade, om denne fälls, ersättningsskyldig för målsägandes rättegångskostnader, se 31 kap. 1 § RB. Detta innefattar då kostnader som denne haft för ett målsägandebiträde/en försvarare. Man behöver dock inte ersätta kostnaderna för åklagaren, utan den delen av notan står staten för. 

Sammanfattningsvis

Vad gäller parternas inställning till det som har skett tidigare är detta något som åklagaren inte ska eller får ta hänsyn till i sin överklagan. Gällande rådet  från din väns försvarsadvokat att överklaga skulle jag följa det. Skulle din vän fällas även i hovrätten kommer vissa rättegångskostnader bli ersättningsgilla, samt att straffet kan skärpas eftersom åklagaren valt att överklaga och principen reformatio in pejus inte bli tillämplig. 

Om du skulle ha några frågor kring mitt svar får du gärna kontakta mig på: [e-mail] 

Hoppas att du fick svar på dina frågor!