Borgen eller pant som säkerhet

Hej Stefan,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din
fråga.
Jag kommer nedan att redogöra för de olika typer av
säkerheter du nämner i din fråga. Jag kommer att utgå ifrån att det rör sig om
ett icke kommersiellt förhållande mellan dig och din vän, dvs. att ni båda
agerar i egenskap av privatpersoner.
En borgensgaranti brukar antingen utformas som en
enkel borgen eller som en proprieborgen. I 8 § 10 kap handelsbalken (HB)
(se https://lagen.nu/1736:0123_2#K10P8S1) beskrivs ett enkelt
borgensåtagande vilket innebär att den som åtagit sig att gå i borgen
(borgensmannen) ska betala det gäldenären inte förmår, dvs. inte kan, betala. Vid det fall att gäldenären inte betalar
tillbaka lånet måste således den som lånat ut pengarna
(borgenären) först visa att gäldenären inte är
"betalningsduglig" för att borgenären ska ha rätt att vända sig
till borgensmannen och kräva tillbaka pengarna av denne istället. För att
gäldenären ska anses vara icke betalningsduglig, dvs. utan tillgångar, ska
gäldenären vid utmätning ha genomgått tre misslyckade utmätningsförsök eller
vid konkurs fått utdelningsbeslutet fastställt eller fått ett
preliminärt utdelningsförslag där det framgår att det inte är sannolikt att
borgenärens fordring kommer att bli betald. Först efter att något av dessa
alternativ har fastställts har borgenären alltså rätt att vända sig till
borgensmannen för att återfå betalningen. Denna typ av borgen föredras oftast
inte av borgenären då dessa steg kan vara ganska omständiga. Istället föredrar
borgenären oftast proprieborgen vilken regleras i 9 § 10 kap HB
(se https://lagen.nu/1736:0123_2#K10P9S1) och innebär att
borgenären inte måste söka gäldenären för att få tillbaka pengarna utan
det faktum att skulden är förfallen till betalning räcker för att borgenären ska
kunna vända sig till borgensmannen och kräva denne på betalningen istället. I
ditt fall skulle jag således rekommendera att utforma borgensgarantin som en
proprieborgen.Vad gäller lånets storlek är det viktigt att notera att
vid båda typerna av borgen bör borgenären göra en kreditprövning av
borgensmannen för att undersöka om denne har ekonomisk möjlighet att gå i
borgen för beloppet. Har borgenären inte gjort det har HD i NJA 1999 s. 408 fastslagit att beloppet
kan jämkas med anledning av dess storlek i kombination med andra faktorer pga
att det är oskäligt för borgensmannen att återbetala hela borgensåtagandet. Detta
mål rörde sig visserligen om en kommersiell situation där borgenären var en
bank.
Panträtt i lös egendom fungerar enligt 2 § 10 kap HB
(se https://lagen.nu/1736:0123_2#K10P2S1) som
så att gäldenären (pantsättaren) ställer sin egen egendom som pant för en
huvudfordran mellan denne och borgenären (panthavaren). Klarar inte gäldenären
av att betala tillbaka fordran får borgenären ta panten i anspråk. Samma lagrum stadgar också att om
panten är värd mer än fordringen ska borgenären återge det beloppet till
gäldenären och vice versa, om panten är värd mindre än fordringen blir gäldenären
skyldig borgenären det beloppet. I ditt fall rör sig den lösa egendomen om
aktier. Aktiers värde kan både sjunka och stiga. Oavsett vad som sker med dess
värde har du dock som tidigare sagts rätt att kräva tillbaka hela summan av gäldenären.
Viktigt för att panten ska bli gällande för dig är att ett sakrättsligt moment
företas. Beroende på vad det är för typ av aktier skiftar detta moment. Finns
det ett aktiebrev krävs det enligt 8 § 6 kap aktiebolagslagen (se https://lagen.nu/2005:551#K6P8S1)
som hänvisar till skuldebrevslagen (https://lagen.nu/1936:81#P13 ) att
aktiebrevet lämnas över till dig (traderas), eller i vart fall att pantsättaren
förlorar rådigheten över det, och finns det inte något aktiebrev, utan aktierna
är registrerade hos Värdepapperscentralen, ska enligt lagen om kontoföring av
finansiella instrument (se https://lagen.nu/1998:1479#K5) en
registrering göras där.
Pant i fast egendom kallas hypotekarisk panträtt och innebär
enligt 1 § 6 kap jordabalken
(JB) (se https://lagen.nu/1970:994#K6P1S1) att pantgivaren har kvar
besittningen av föremålet (fastigheten i detta fall) under tiden då föremålet
är pantsatt, mot att det skrivs ut ett pantbrev vilket utgör ett bevis på att
dess innehavare (panthavaren) har panträtt i fastigheten trots att ägaren bor
kvar. För att pantsättningen ska vara giltig måste följande krav vara
uppfyllda: (i) pantsättaren skall vara ägare till fastigheten, (ii) pantsättningen
ska utgöra säkerhet för en fordran, (iii)
pantbrevet måste kopplas till fordran genom en pantförskrivning och (iiii) om det
är ett fysiskt pantbrevet måste det ha traderats från ägaren till panthavaren
och om det är ett datapantbrev måste borgenären ha registrerats som
pantbrevshavare i pantbrevsregistret (se https://lagen.nu/1970:994#K6P2S1). Pantbrev
följer med fastigheten vilket innebär att om din vän säljer fastigheten har du
ändå rätt till pantbrevet. I 3 § 6 kap JB (https://lagen.nu/1970:994#K6P3S1) stadgas
att panträtten innebär att vid en utmätning eller liknande av pantgivarens
fastighet har panthavaren företrädesrätt till det belopp som pantbrevet
stadgar. Om pantbrevets belopp inte täcks kan panthavaren få ett tillägg från
pantgivarens andra medel, detta framgår också av 3 § 6 kap JB.
Vad gäller vilken typ av säkerhet som är mest fördelaktig
för dig är svårt att säga, det är i princip en fråga om tycke och smak. Proprieborgen
är ett bra alternativ om du finner en pålitlig borgensman. Panträtt i aktier är
ett smidigt alternativ då kravet om tradition i vissa fall kan ersättas genom
registrering till Värdepapperscentralen. Panträtt i fast egendom utgör även det
ett bra alternativ, dock är formkraven något fler än för de andra två
alternativen.
Jag hoppas att redogörelsen ovan har bringat klarhet i
hur de olika typerna av säkerhet fungerar och att den ska fungera som
vägledning för ditt beslut. Lycka till!