Bevisbörda avseende avtalsbindning när ena parten skickat ut en bekräftelse
Hej Jag har inte ingått något digitalt avtal med en teleoperatör gällande tv tjänster förutom det som ingår i lägenheten. Teleoperatören skickar en bekräftelse till mitt mail om att ett avtal har ingåtts och att det finns en 14 dagars ångerrätt. Dessvärre missar jag deras mail och läser mailet först när jag har pratat med teleoperatören gällande fakturan som de skickade till mitt hem. Teleoperatören påstår att tv tjänster värda ca 7000 i ett år med bindningstid har beställts från tv boxen vilket inte stämmer. Det handlar om tjänster som gällande vissa kanaler varav en av kanalerna jag haft sedan tidigare med ett annat avtal och andra tjänster som teleoperatören påstår har inte tillkommit. Nu till mina frågor: Hur ska jag bevisa att avtalet som i verkligheten inte existerar är ett falskt påstående från teleoperatören? Bekräftelsen som teleoperatören skickade till mig har inte lästs innan jag tog kontakt med dem gällande fakturan. Finns det möjlighet att hämta läskvitto och i så fall kan det vara ett bevis på att jag har varit helt ovetande om avtalet och beställningen?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder till Lawline med din fråga. Jag tolkar din övergripande frågeställning så att du undrar om du är bunden av tv-tjänsten som bekräftelsemailet avser. Den avgörande frågan blir då om ett bindande avtal kommit till stånd från första början.
Mitt svar kommer strukturerar så att jag (1) redogör för hur ett avtal kan komma till stånd och därefter (2) hur bevisbördan gällande avtalet isåfall kan komma att se ut.
Något bindande avtal har inte kommit till stånd
Frågan blir nu hur ett bindande avtal kan komma till stånd. Avtal kan ingås på flera olika sätt men det som ligger närmast till hands i ditt fall torde vara den s.k. anbud- accept modellen. Den lag som här främst blir aktuell är lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (även kallad avtalslagen), där det är första kapitlet som reglerar anbud och accpet. Denna avtalsmekanism innebär, något förenklat, i ditt fall att ena parten (teleoperatören) skickar ett tillräckligt preciserat erbjudande om teletjänsten (anbud) och därefter ska andra parten (du) acceptera detta. Det skulle även kunna gå till på det omvända sättet; alltså att du är den som skickar förfrågan om att ingå avtal avseende teletjänsten och att teleoperatören är den som accepterar. Om jag utgår från dina uppgifter verkar det dock som att det enbart skickats ut en bekräftelse och att det alltså inte funnits något anbud från första början. Det finns dock ett begränsat utrymme där ett avtal kan komma till stånd genom passivitet, alltså att det uppstår ett bindande avtal när ena parten väljer att inte reklamera. Ett exempel på ett fall när detta skulle kunna ske är att två parter haft tidigare förhandlingar avseende ett byggarbete och ena parten får därefter (felaktigt) uppfattningen att avtal ingåtts och skickar en bekräftelse i kombination med att denne börjar påbörja byggarbetet. I sådana fall skulle man kunna argumentera för att andra parten måste insett ena partens missuppfattning gällande avtalet och således kan dennes passivitet efter att bekräftelsen skickats ut innebära att ett bindande avtal kommit till stånd. Några sådana omständigheter är dock inte för handen i ditt fall och min slutsats blir därför att ett bindande avtal, utifrån de omständigheter du angivit, inte har kommit till stånd.
Vad detta innebär är att utskicket av en bekräftelse på sin höjd kan ses som ett bevismedel men kan inte (ensamt) binda dig till avtalet och det saknar då betydelse om du valt att läsa den eller inte.
Teleoperatören har bevisbördan för att ett bindande avtal har kommit till stånd
Ovan har jag alltså utgått från dina uppgifter. I en domstol kan det dock vara så att du och teleoperatören lämnar motstridiga uppgifter och det blir därför av intresse att redogöra för vem som skulle ha bevisbördan i ett fall som detta. Alltså antingen att du har bevisbördan för att ett avtal inte kommit till stånd eller om teleoperatören har bevisbördan för att så har skett. Utgångspunkten för bevisbördans placering i tvistemål är att den som påstår något är den som har bevisbördan för detta. Detta talar alltså för att teleoperatören är den som har bevisbördan för att det ingåtts ett avtal avseende teletjänsten. I ditt fall finns det ytterligare argument som talar för att bevisbördan ska placeras på teleoperatören och inte dig. Ett exempel på detta är den s.k. bevissäkringsmetoden som innebär att den som har haft lättast eller annars särskild anledning att säkra bevisning i frågan också är den som ska ha bevisbördan för detta (se b.la. resonemanget i NJA 2017 s 1094 punkt 11). I ditt fall skulle det för dig vara väldigt svårt att säkra bevisning kring att någon inte har skett medans teleoperatören har goda möjligheter att exempelvis begära en digital underskrift eller liknande från dig.
Det finns dock ett rättsfall från Högsta domstolen (NJA 2006 s 638) där ena parten hade skickat ut en bekräftelse och andra parten underlåtit att reklamera. Högsta domstolen ansåg då att bevisbördan skulle placeras på den andra parten (den som underlåtit att reklamera). Av betydelse i målet var dock att avtalet föregåtts av långa förhandlingar och att det dessutom förelåg ett komersiellt förhållande (båda parter var näringsikdare). Enligt min mening kan detta rättsfall således inte påverka bevisbördefrågan i ditt fall. Detta får även stöd av ett av justitieråden som dömde i målet och som gjorde ett tillägg (ett uttalande utöver domen) där han betonade att den bevisbörderegel som kom till uttryck i målet inte blir tillämplig för privatpersoner, utan enbart i kommersiella förhållanden.
Slutsatsen blir alltså att teleoperatören har bevisbördan för att ett bindande avtal kommit till stånd. Förutsatt att de inte kan frambringa tillräcklig bevisning för att uppfylla denna bevisbörda kommer de inte kunna förpliktiga dig att betala för teletjänsten eller liknande.
Betydelsen av att ångerfristen (14 dagar) passerat
För tydlighetens kan det även vara värt att notera att det faktum att det gått mer än 14 dagar och att ångerfristen således passerat saknar betydelse i ditt fall. Distansavtalslagen är nämligen avsedd att skydda konsumenter i de fall där ett bindande avtal visserligen har kommit till stånd men lagen kan däremot inte användas som stöd för att binda dig till ett avtal som inte ens från första början ingåtts.
Sammanfattning
I mitt svar har jag kommit fram till att en underlåtenhet att invända mot ett bekräftelsemail från teleoperatören inte kan läggas som grund för att ett bindande avtal kommit till stånd. Därefter är det irrelevant att diskutera bevisfrågor avseende omständigheter som saknar rättslig betydelse. Alltså behöver du inte bevisa att du inte läst mailet. Om teleoperatören då skulle påstå att avtal kommit till på något annat sätt (exempelvis muntligt) menar jag att det är teleoperatören som har bevisbördan för detta. Förutsatt att de inte kan frambringa någon skriftlig/ digital underskrift kommer de således troligen inte kunna fullgöra sin bevisbörda.
Hoppas mitt svar har varit till hjälp!
