Betalningsansvar för hyresavtal ingånget av en förälder för en sons räkning
Hej! Min son fick ett inkassokrav från kommunen igår, 27.01.2014, på 12120 kr med sista betalningsdag 2014. 01.31. Det avsåg hyra under tiden 15.11.2004 till 15.06.2005 för studentboende som hans pappa hyrde till honom 2004. Då var min son 16 år. Min son har ej skrivit på något hyresavtal eftersom han var omyndig vid denna tidpunkt. Nu undrar jag om de kan kräva sonen på hyra som hans pappa tydligen ej betalt? Pappan bor utomlands med okänd adress. Tacksam för svar snarast!
Lawline svarar
Hej!
Frågan avser verkan av uteblivna hyresbetalningar, närmare vem som är betalningsskyldig när pappan har stått på hyreskontraktet men den omyndige sonen bott i studentboendet under hyrestiden.
Först och främst något om din sons rättsliga ställning. 9 kap. Föräldrabalken (FB) upptar regler om underårigs omyndighet. Enligt 9 kap. 1 § får den som är under arton år (och alltså är underårig, d.v.s. omyndig t.f.a. ålder) inte själv råda över sin egendom. Inte heller får hen ”åta sig förbindelser” i vidare mån än som följer av lag eller som gäller enligt villkor vid vissa förvärv, t.ex. gåva. Rätten att ombesörja angelägenheter å den omyndiges vägnar tillkommer här förmyndaren, i regel vårdnadshavarna.
Detta ska ses mot bakgrund av att det i juridiska samman görs en åtskillnad mellan en fysisk persons s.k. rättssubjektivitet och rättshandlingsförmåga. Direkt översatt till er situation handlar det om att er omyndige son absolut kan inneha en hyresrätt – och följaktligen de skyldigheter som korresponderar med denna, t.ex. att betala hyran – emedan själva ingåendet av förbindelsen (hyresavtalet), varigenom rättigheten förvärvas, är en annan sak. Åtagandet av förbindelsen kräver att den omyndiges ställföreträdare agerar å den omyndiges vägnar, eftersom den omyndige själv är fråntagen rätten att handla på egen hand. Detta ”agerande” från förmyndaren handlar i själva verket inte om något annat än att lämna samtycke, t.ex. att godkänna – muntligen eller skriftligen – ett avtal, varmed alltså den omyndige kommer att förvärva rättigheter och skyldigheter. Med sitt samtycke träder s.a.s. förmyndaren in och ”fyller ut” den omyndiges oförmåga att med juridiskt bindande verkan agera för egen räkning – med resultatet att rättshandlingen blir giltig. Kontentan av detta är att i det här fallet har samtycke lämnats uttryckligen genom faderns undertecknande av hyresavtalet; därmed har sonen blivit avtalspart och alltså lika mycket berättigats att hyra studentbostaden som förpliktats att betala hyran.
Ett betalningsansvar är personligt, och er son måste följaktligen betala inkassokravet för att frigöra sig från betalningsansvar. (Så länge som t.ex. inte en borgensman gått i borgen för den betalningsansvariges skuld. I det läget övergår förpliktelsen på borgensmannen om gäldenären inte förmår betala sin skuld/fullgöra sina förpliktelser gentemot borgenären.)
När er son var 16 år och fortfarande studerade hade ni föräldrar visserligen en underhållsskyldighet gentemot honom (se 7 kap. Föräldrabalken: https://lagen.nu/1949:381). Underhållsskyldighetens omfattning bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga (7 kap. 1 §). Regelmässigt används vissa schablonbelopp, som räknats fram av Socialstyrelsen eller Konsumentverket, vilka anses motsvara vad ett barn i en viss ålder ”normalt” kostar. Ni hade alltså en plikt att försörja honom vid den här tiden, oavsett var han bodde, med reservation för det fallet att er son uppbar studiebidrag eller bostadsbidrag, hade egna inkomster etc., varvid ett barns behov i mindre mån anses behöva tillgodoses av föräldrarna. Vad eller vem som bär den faktiska skulden till att hyran inte betalades, om t.ex. pappan inte bidrog till sonens underhåll efter vad sonen behövde och pappan hade ekonomisk förmåga till, är dessvärre inte relevant för den förevarande skulden.
Det verkar så långt alltså inte återstå annat än att betala.
Med reservation för det nedanstående:
Eftersom nu 10 år har gått sedan hyresperioden finns det skäl att säga något om preskriptionstid, d.v.s. den tid som t.ex. en fordringsägare (här, en hyresvärd) har på sig att kräva betalning av en gäldenär (hyresgäst). För hyresskulder gäller att en hyresvärd måste framställa fordringsanspråk på grund av ett hyresförhållande inom två år från det att hyresgästen lämnade lägenheten (12 kapitlet 61 § jordabalken, se: https://lagen.nu/1970:994). Jag vet inget om huruvida kommunen (hyresvärden) i ert fall har sett till att ”avbryta preskriptionen” och på så sätt utsätta en ny frist innan preskription inträder för sig – men utifrån vad ni vet om kontakten med kommunen och kommunens aktivitet för att driva in fordran kan det alltså absolut vara värt att vända er till inkassobolaget med invändningen att hyresskulden inte längre kan göras gällande p.g.a. preskription.Jag hoppas det löser sig för er och att ni återkommer om ni har flera frågor!
Vänligen
