Bestridande av betalningsföreläggande, preskription av betalningsanspråk och bevisbörda av preskription
Hej!
Jag har fått ett betalningsföreläggande från kronofogden som jag bestridit!
Men nu kom ett besked att sökanden vill gå vidare och att ärendet överlämnats till domstol.
Och nu undrar jag:
1. Gjorde kronofogden någon bedömning om riktigheten i ärendet?
2. Kommer jag att få ta del av all "bevisning" innan rättegång eller kan det komma påståenden som jag inte är förberedd på?
3. Kan domstolen innan förhandling lägga ner ärendet o det uppenbart är oskäligt?
4. Eftersom den påstådda skulden är över 20 år gammal och jag inte visste om den så är jag ju fundersam över
hur sökanden ska kunna bevisa detta, och undrar över vem som ska och hur bevisa att preskriptionen brutits!
Mvh
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Gör Kronofogden någon bedömning av omständigheterna bakom eller riktigheten av betalningsanspråket vid betalningsförelägganden?
På din första fråga är svaret nej. Kronofogdemyndigheten genomför inte någon materiell prövning vid betalningsförelägganden. Enkelt sagt så prövar Kronofogdemyndigheten inte riktigheten i betalningsanspråket. Utan granskar bara själva ansökan, inte det förhållande som ansökan grundar sig på.
Det finns ett utrymme för Kronofogdemyndigheten att göra en viss materiell prövning, men det omfattar endast anspråk som framstår uppenbart ogrundade eller obefogade vid första anblick. Utifrån den information som du har angett skulle jag inte anse att det rör sig om ett sådant anspråk. Kronofogden utgår ifrån att betalningsanspråket inte är tvistigt, alltså att parterna är överens om att det föreligger en betalningsskyldighet. Det är att genom att bestrida, så som du har gjort, som motparten visar att omständigheterna är tvistiga. Den som ansökt om betalningsföreläggande får då möjlighet att lämna över ärendet till domstol (33 § BfL).
Har man rätt att få del av all bevisning innan huvudförhandlingen?
Under själva förberedelsen inför rättegången så ska parterna ange vilken bevisning de tänker lägga fram och vad de avser att styrka med bevisningen. Käranden, i ditt fall din motpart, ska i sin stämningsansökan uppge de bevismedel han vill åberopa (RB 42:2 st. 1 p. 3). Det framgår även i lagen som reglerar betalningsförelägganden att den som ansökt om betalningsföreläggande ska ange de omständigheter och bevis som han vill åberopa i rätten när han begär att målet överlämnas dit (35 § BfL). Skriftliga bevis bör bifogas (RB 42:2 st. 4). Vidare ska under förberedelsen parterna i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis som de vill åberopa och vad de vill styrka med bevisen. Parterna är skyldiga att efter uppmaning uppge vilka skriftliga bevis som finns (RB 42:8).
Det finns däremot som huvudregel inget som hindrar en part från att lägga fram ny bevisning i samband med huvudförhandlingen. I Sverige har vi vad som kallas för fri bevisföring och fri bevisprövning (35:1 RB). Detta innebär att domstolen får beakta all bevisning som tas upp under huvudförhandlingen, även om det inte tagits upp tidigare.
Kan rätten självmant lägga ner målet om det är uppenbart oskäligt?
Att betalningskravet är uppenbart oskäligt är en fråga som domstolen kommer behöva pröva. Det finns en möjlighet för rätten att avgöra målet utan huvudförhandling (RB 42:18 punkt 5). Detta kan ske om det är uppenbart att preskription föreligger redan på de handlingar som skickas in till rätten under förberedelsen. Det är dock inte att likställa med att lägga ner målet, då det innebär att domstolen lämnar dom i målet.
Vem har bevisbördan för att preskriptionen är bruten?
När en gäldenär, alltså den som är betalningsskyldig, gör invändning om att fordringen är preskriberad så har borgenären, den som kräver betalning, bevisbördan för att det inte föreligger preskription.
Enligt huvudregeln så preskriberas en skuld 10 år efter tillkomsten (2 § preskriptionslagen). Däremot kan den preskriptionstiden vara såväl som längre i fall då det rör sig om exempelvis ett konsumentförhållande eller då det är fråga om skadestånd till följd av brott. Preskriptionstiden kan dock avbrytas och på så sätt bli längre. Vid ett preskriptionsavbrott så löper en ny preskriptionstid från den tidpunkt avbrottet sker. Sker exempelvis ett preskriptionsavbrott efter fem år när preskriptionstiden är tio år så kommer det ta femton år från skuldens tillkomst innan den är preskriberad om inga ytterligare preskriptionsavbrott görs.
Eftersom bevisbördan för att preskription inte har skett ligger på borgenären är det denne som har att visa att preskriptionsavbrott har skett, genom att exempelvis visa att det sänts betalningskrav till adressen där gäldenären bott eller liknande. Mer om detta kan du läsa om i NJA 2016 s. 332 där högsta domstolen diskuterar preskription och preskriptionsavbrott mer ingående.
Hoppas du fick svar på din fråga!
