Barnens pappa bidrar inte till underhållet av våra gemensamma barn - Kan jag kräva honom på pengar? Vi är frånskilda
Hej! Jag och mina barns pappa har varit separerade i ca 6 år. När vi gick isär kom vi överens om att jag skulle behålla barnbidraget och stå för fritidskostnaden på 1500:- och köpa alla ytterkläder/ skor jag har även fått stå för fritids aktiviteter och alla kläder och skor som behövs där. Vid flera tillfällen har jag bett om att vi ska dela på dom resterande 800:- från barnbidraget och dela på alla kostnader då jag tyckt att det offta blir dyrare än så. Det har dock inte pappan gått med på. Nu när barnen är så stora att vi har kunnat säga upp fritids vill han plötsligt dela på barnbidraget och kostnaderna. Jag för över halva barnbidraget men varje gång något ska köpas ska det krångla och jag får inget svar från honom, kan jag köpa det som behövs och sen kräva pengar?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är föräldrabalken (FB).
Kostnader kopplade till barnen - Vad gäller?
I 7 kap. 1 § 1 st. FB sägs att föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa. I andra stycket i samma bestämmelse anges vidare att underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning. I lagkommentaren uttalas följande. Med en förälders ekonomiska förmåga avses förälderns förvärvsförmåga. Det vanligaste är att förälderns inkomst är ett mått på hans eller hennes förvärvsförmåga och att underhållsskyldigheten alltså bestäms med utgångspunkt i förälderns inkomst. Men om föräldern utan godtagbar anledning underlåter att utnyttja sin förvärvsförmåga beräknas underhållsbidraget med utgångspunkt i den inkomst föräldern skulle ha haft om han eller hon hade utnyttjat sin förvärvsförmåga, se prop. 1978/79:12 s. 401 f. och 423.
Vidare uttalas i 7 kap. 2 § 1 st. FB att en förälder ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern 1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet, eller 2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Av andra stycket i samma bestämmelse följer lite av det mer centrala för just ditt ärende. Däri sägs nämligen att underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Och i det här fallet verkar det ju finnas ett avtal mellan dig och barnets pappa som stipulerar att det ni ska svara för hälften vardera i kostnadshänseende. Huruvida gemensam vårdnad föreligger är för mig ovisst, men jag utgår ifrån att så är fallet eftersom du inte har uppgett någonting annat. När det sedan gäller kravet på varaktighet kan sägas att tiden ska uppgå till minst en tredjedel eller ca 12 dagar per månad för att bedömas som varaktigt, se Högsta domstolens (HD)avgörande NJA 1998 s. 267.
När det gäller frågan kring vad som utgör ett rimligt belopp använder du (ni) förslagsvis Försäkringskassans verktyg eftersom lagtexten inte klarlägger vilken metod som ska användas vid beräkningen av underhållsbidragets storlek. Det har istället vuxit fram en schablonmässig metod, vilken mig veterligen även har tjänat som vägledning för den beräkningsmodell som används på myndighetens hemsida. Vidare framgår av 7 kap. 8 § FB att talan om att underhållsbidrag ska fastställas inte får bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bidragsskyldige (pappan) medger det. I rättsfallet NJA 1991 s. 503 uttalade HD att utgångspunkten bör vara att ett yrkande om sådant bidrag ska bifallas i den mån det svarar mot barnets behov och inte skulle bli oskäligt betungande för den underhållsskyldige. Det innebär att det går att få underhållsbidrag eller delar av ett sådant (motsvarande det som borde ha betalats av pappan) upp till 36 månader bakåt i tiden. Men det förutsätter som sagt att det svarar mot era barns verkliga behov och att pappans ekonomiska förhållanden tillåter att betala ett större belopp än vad som sker idag. Dessutom måste den här frågan prövas i domstol, i en tingsrätt som första instans, vilket betyder att du måste stämman honom för det fall han efter ett eller flera av dig framställda krav på betalning vägrar att ersätta dig.
Ytterligare en viktig reflektion
Noterbart på barnrättens område är även följande. En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter och vid gemensam vårdnad ska föräldrarna i stort sett fatta alla beslut rörande barnet tillsammans, se 6 kap. 11 § och 13 § 1 st. FB. Det kräver ett långtgående samarbete mellan föräldrarna och deras beslutskompetens bygger på två bärande principer, vilka är tillgänglighetsprincipen och beslutsprincipen. Den förra principen innebär att den förälder som för tillfället finns tillgänglig hos barnet ibland kan ha rätt att ensam fatta beslut i vissa frågor. Den senare principen betyder att beslutsbehörigheten beror på vilket typ av beslut det handlar om. Allt detta följer av 6 kap. 13 § 2 st. FB och där anges att är en vårdnadshavare till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.
För att en vårdnadshavare, i det här fallet du, ensam ska kunna fatta beslut krävs alltså att frågan handlar om någonting "som inte utan olägenhet kan uppskjutas", men som inte är "beslut av ingripande betydelse" eller utgör "beslut av ingripande betydelse, men där barnets bästa uppenbarligen kräver" att ett beslut ändå tas. Daglig omsorg kopplat till barnets mat, kläder, sovtider, fritidsaktiviteter och andra dylika saker är vanliga exempel på beslut av mindre vikt, dvs. beslut som inte är av ingripande betydelse, men som kanske ändå inte utan olägenhet kan uppskjutas. Det hade sannolikt också blivit mindre funktionellt för det praktiska rättslivet om enighet mellan föräldrarna alltid krävdes för alla typer av beslut, exempelvis mer vardagliga sådana som tidpunkten för ett barns sänggående. Dessa beslut kan både du och pappan ta utan den andres samtycke, vilket innebär att du, som svar på din faktiska (och enda) fråga, kan köpa sådant i vardagen som barnen behöver och sedan kräva pappan på ersättning motsvarande hälften av kostnaderna. I synnerhet givet ert avtal (överenskommelse) om det nuvarande 50/50-upplägget.
Beträffande det ovan nämnda uppenbarlighetsrekvisitet i lagtexten ställs däremot relativt höga krav på den förälder som vill åberopa det här undantaget. Placering vid förskola, sedvanlig skolgång och flytt utgör alla exempel på företeelser som enligt min mening sorterar under begreppet ingripande betydelse för barnets framtid (om inte föräldrarna lever isär och överenskommelse om växelvist boende saknas, då bestämmer den s.k. boföräldern, dvs. den hos vilken barnet varaktigt bor). Skolboksexemplet på ett beslut av ingripande karaktär när barnets bästa uppenbarligen kräver ett resolut och snabbt agerande från den ena föräldern är en svår operation som inte kan vänta. Men inget av detta är det ju fråga om här.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område samt i vissa offentligrättsliga ärenden och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
