Avtalsslut med telefonförsäljare
En telefonförsäljare har ingått ett konsensualavtal(på svenska) via telefon med en utlänsk kvinna med nedsatta kunskaper inom svenska. Säljaren påstår att avtalet slutits då kvinnan uttryckt ordet "OK" under en kort sektion vilket resulterar i en 24 månaders prenumeration på en damtidning. Kvinnan menar på att hon trodde säljaren var en konsult som skulle hjälpa henne med hennes städfirma.
Vilka paragrafer kan man tillämpa inom avtalslagen för att jämka detta avtal?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss med din fråga!
I ditt fall skulle det vara närmare att tillämpa regler kring avtalsslut, alternativt avtals ogiltighet än om jämkning (som kan tillämpas i andra hand). Grundläggande regler om hur avtal sluts finner du i 1 kap. avtalslagen (1915:218). I korthet uppstår ett avtal när parterna är överens om någonting - där det krävs ett anbud från telefonförsäljaren och sedan ett accept som överensstämmer helt och hållet med anbudets innehåll (se 6 §). Om detta inte är fallet har avtal över huvud taget inte slutits.
Regler om avtals ogiltighet återfinns i 3 kap. 32 § reglerar s.k. förklaringsmisstag, alltså exempelvis när ett accept lämnats men innehållet angavs felaktigt av misstag. Nu vet jag inte vad exakt kvinnan sa, men jag utesluter även denna regel då det inte låter som ett rent misstag. Jämkning enligt 36 § ska avse jämkning av viss avtalsvillkor om det är oskäligt. Även här skulle jag säga att regeln inte är tillämpligt i ditt fall. Möjligtvis skulle det kunna bedömas att villkoret om en 24 månaders prenumeration utan möjlighet till uppsägning är oskäligt enligt lagens mening, men det är svårt för mig att bedöma i saken utan att ta del av företagets villkor.
Det finns även reglering kring distansavtal (då detta gjordes över telefon). Kvinnan har som egenskap av konsument ett extra skydd gentemot näringsidkare genom lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Enligt denna lag har hon, efter att ha ingått ett avtal med en näringsidkare på distans, en ångerrätt som inte går att avtala bort (2 kap. 10 §). Det finns dock en särskild tidsfrist på 14 dagar från dagen första damtidningen kommer fram till hennes brevlåda (se 2 kap. 12 §). Ångerrätten innebär att avtalet mellan parterna "försvinner", där prestationerna går åter till vardera part. Tidningen får hon då skicka tillbaka.
Sammanfattningsvis är det svårt att få in fallet under jämkning eller dylikt, men av vad jag kan utläsa verkar ett avtal över huvud taget inte slutits mellan kvinnan och företaget. Det har aldrig funnits någon överensstämmelse mellan parterna (detta enligt 6 § e contrario). Sedermera kan kvinnan (och jag rekommenderar starkt att hon gör detta för säkerhets skull, även om avtal aldrig slutits) ångra avtalet genom att meddela företaget om detta så fort hon kan.
Jag hoppas att allt löser sig!
