Avtals ogiltighet vid senildemens
Hjälper min moster och hennes man med och betala räkningar och ser till att de har det bra på det hem de nu har flyttat till.De har ej egna barn så det är jag och min syster som står närmast. De har båda olika demensdiagnoser. De ägde ett småhus i en liten by. Taxeringsvärdet är på ca 450 000. Nu har en fd granne besökt dessa 2 på Hemmet och fått dem att skriva under ett köpeavtal på 200 000.Köpet är genomfört och registrerat. De är så pass dementa att de ej har kunskap om pengars värde. Området de hade huset är väldigt populärt och liknande fastighet i byn har sålts för 1,2 milj0ner. Vi anser de är lurade.
Vi vill helst ej sätta dom under god man då de har mycket pengar som jag och min syster anser de ska få slösa med dem på ålderns höst. Hur gör vi för att hjälpa dem? Kan vi på något sätt överklaga denna fastighetsaffär?
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga!
Som huvudregel är din moster och hennes man fri att förfoga över sin egendom, och det inkluderar att sälja den även om det skulle vara till underpris. I det fall du beskriver så är enligt dig din moster och hennes man dock senildementa och såpass påverkade av sin sjukdom att de inte förstår pengars värde.
Det finns några olika sätt man kan angripa affären på.
I lagen om verkan av avtal som slutits under psykisk störning står att "ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt. Var och sen skall då lämna tillbaka vad han har tagit emot, eller om det inte kan ske, betala ersättning för dess värde."
Den som hävdar att avtalet ska vara ogiltig har dock bevisbördan för att det förelåg en psykisk störning vid avtalets ingående, och det måste även vara så att den psykiska störningen medverkat till att avtalet ingicks. Det måste finnas ett samband mellan den psykiska störningen och avtalet helt enkelt, eller förklarat på ett enklare sätt - om personen inte lidit av en psykisk störning skulle denne inte ha ingått avtalet.
Enligt lagens förarbeten (prop. 1990/91:194 s. 39) kan man läsa att demens faller in under begreppet pyskisk störning som avses i lagen ovan.
Även avtalslagen innehåller paragrafer som gör liknande avtal ogiltiga. I 31 § slås fast att avtal där "någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner" och där vederlaget (betalningen t ex) står i uppenbart missförhållande till förmånen så är rättshandlingen ogiltig. Översatt på din situation så om köparen av huset utnyttjat att din moster är senildement och på grund av det fått köpa huset till ett pris som står i uppenbart missförhållande till huset, så är köpeavtalet ogiltigt.
Det man kan göra är alltså att med stöd av något av ovanstående få avtalet ogiltigförklarat. Det kan vara en god ide att ta hjälp av en jurist för detta. Via Lawlines sponsor Familjens Jurist kan ni om ni så önskar boka tid här.
Jag hoppas situationen löser sig. Jag skulle rekommendera att ni överväger god man eller förvaltare till mostern och hennes man, för att förhindra att liknande situationer uppstår igen. Det behöver inte innebära att de inte får "slösa med sina pengar", tvärtom. För att förhindra saker som denna krävs dock en förvaltare. Det finns ingenting som hindrar att en anhörig ansöker om att bli och utses till god man eller förvaltare, och det arbete du redan gör är det som åligger en god man. Jag föreslår att ni kontaktar kommunen där mostern och hennes make bor för att diskutera frågan. Förhoppningsvis kan ni finna en lösning där mostern och maken får fortsätta ha guldkant på livet, men inte kan luras på egendom och liknande.
Vänligen,
