Är formkraven för testamente uppfyllda?
Mor, som varit änka sedan 1996, gick bort i september i år. Arvingar är jag och mina 4 syskon, samt en avliden systers tre barn. Inalles åtta arvingar. Vi har nyligen sålt mors hus och behållit en reserv med god marginal på dödsboets konto till uppskattad reavinstskatt, gravsten och oförutsedda utgifter. Det formella slutgiltiga arvskiftet blir i höst, när Skatteverket sagt sitt, om det blir kvarskatt eller pengar tillbaka till dödsboet. Under tiden har vi i fullt samförstånd och i enlighet med arvsordningen med sex systrar, varav en avliden med tre barn, börjat dela upp tillgångarna. Först allt bohag och lösöre i två omgångar och nyligen även dödsboets kontanta medel. Allt hittills till allas belåtenhet. Nu står vi inför en tredje uppdelning av lösöret, nämligen tavlor som min far målat under ett långt liv. Ett drygt trettiotal färdiga, halvfärdiga och påbörjade, samt skisser. Han var ingen "erkänd" konstnär. Tavlorna har ett försumbart marknadsvärde, men däremot ett mycket högt affektionsvärde för oss alla. I bouppteckningen ingick de i lösöret värderat till 14 000kr Vid två tillfällen delade mor ut tavlor, att tas ut efter hennes död. 1994 tre som kompensation för av far utlovade men av olika anledningar ännu ej erhållna tavlor som bröllopspresent. 2004 lät hon oss välja ut "en stor eller två små", även dessa att ta ut efter hennes död. På baksidan av varje tavla satte hon en handskriven lapp. Min lapp på "bröllopstavlan" lyder: "Denna tavla är Evas, i stället för den stora utlovade bröllopstavlan, som far sålde, men som han aldrig hann göra en replik av........." Ort och datum och underskrivet "MOR" Likalydande lappar finns på tavlorna från 2004. Vi bor långt ifrån varandra och mor gjorde ett par missar. Den avlidna systerns gren med tre barn, samt min yngsta syster blev aldrig ombedda att välja "en stor eller två små". En annan syster blev aldrig ombedd att välja en "bröllopstavla" 1996. Detta beslöt vi kompensera i efterhand, med att ge dessa tre förtur att ta ut sina tavlor före den gemensamma uppdelningen av tavlorna, som snart ska bli av, ev med hjälp av en konstvetare. Efter mors dödsdag, tog alla vi systrar utom en hem våra lappade tavlor. Nu vill den avlidna systerns tre barn ändra på detta. De vill inför den kommande uppdelningen inte godkänna uttagen av tavlor efter mors död, trots hennes handskrivna lappar och våra samstämmiga vittnesmål. Ej heller de nuvarande kompensationerna med tre förturer. Uthämtade tavlor ska lämnas tillbaka och förturerna ställas in, enligt dem. De vill inte att vi själva ska hitta på en jämkning av gamla löften och gåvor för snart 50 år sedan ( "bröllopstavlorna"). Ej heller godkänna valen av "en stor och två små" år 2004. De vill att det som ska delas upp ska, enligt arvsreglerna, vara de saker som fanns i boet dagen mormor dog. "Det är dessa ting som ska delas upp, inte tidigare gåvor eller löften." Hade mor skrivit dessa gåvor i ett testamente hade det ju inte varit något problem. Men till skillnad från syskonbarnen uppfattar alla vi systrar även mors väldokumenterade önskemål som bindande. Moraliskt i första hand, men kan vi även hävda det juridiskt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.
Jag förstår din fråga såsom följer;
1. Är de lappar som din mor lämnade på tavlorna att jämföra med testamente?
2. Om så inte är fallet, kan de ändå ha någon juridisk relevans?
1. När det gäller testamente så finns det en rad formkrav som uppställs för att ett dokument ska ses som ett testamente. Bl. a. ska det vara skriftligt, undertecknat av arvlåtaren och bevittnat av minst två personer enligt 10 kap . 1 § ÄB. I detta fall kan de lappar din mor lämnat i vart fall inte kan ses som bevittnade. Därmed uppfylls inte formkraven för testamente och lapparna kan därmed klandras av exempelvis dina syskonbarn.
2. Det finns även något som kallas nödtestamente men inte heller det kan bli aktuellt då lapparna utfärdades 2004 och din mor avled först 2014 då nödtestamente bara är giltigt i som längst tre månader enligt 10 kap 3 § ÄB.
Det kan även tänkas att tavlorna är att se som gåvor men då de aldrig blivit fullbordade enligt 1 § gåvolagen ska de inte ses som en gåva utan som om de fortfarande tillhör dödsboet och därför lyda under samma regler för arvskifte som övrig kvarlåtenskap.
Jag har därför svårt att se att de lappar din mor lämnat har någon juridisk relevans. Det plan som det kan ha betydelse är, såsom du nämner, det moraliska och detta ska absolut inte underskattas men rent juridiskt saknar dokument av denna typ relevans.
Jag hoppas att du därmed fått svar på din fråga.
Om det är så att du har några ytterligare frågor eller funderingar kring svaret så är du välkommen att kontakta mig på robert.lindstrom@lawline.se
Vänligen,
