Är det olagligt att provocera fram en brottslig gärning ur en person med autism?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Inledning
Jag tolkar ”provocera fram en reaktion” i din frågeformulering som att den förväntade reaktionen utgör en brottslig gärning – exempelvis att personen med autism reagerar med handgemäng (misshandel) mot personen som trakasserar henom.
För att svara på din fråga kommer jag, som exempel, ta hjälp av två hypotetiska personer: person A och person B. Person A har autism och kan inte, enligt din beskrivning, kontrollera sina känslor. Person B trakasserar person A i syfte att provocera fram en reaktion från person A.
För din fråga är i första hand brottsbalken aktuell. Den lagen förkortas BrB.
Trakasserier
En person som fysiskt antastar någon annan, eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande gör sig skyldig till brottet ofredande om gärningen syftar till att kränka den utsatta personens frid på ett kännbart sätt (4 kap. 7 § BrB).
Även brottet förolämpning är aktuellt (5 kap. 3 § BrB). En person som riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan gör sig skyldig till detta brott om gärningen syftar till att kränka den andres självkänsla eller värdighet.
Ponera att person B knuffar person A. Person B gör detta för att hetsa person A till att exempelvis slå tillbaka. Person B har fysiskt antastat person A. Hen har gjort detta i syfte att kränka person A:s frid. Som utgångspunkt vill jag påstå att person B gjort sig skyldig till brottet ofredande. Jag hade, som utgångspunkt, gjort samma bedömning om person B, i stället för att knuffa, exempelvis hade hållit fast eller sagt kränkande saker till person A. Brottet förolämpning borde rimligtvis, i detta hypotetiska fall, vara aktuellt endast om person B säger något kränkande till person A.
Förmildrande omständigheter
Ponera vidare att person A svarar med ett slag mot person B som träffar henom någonstans så att smärta eller annan personskada uppstår. Person A gör sig då skyldig till någon form av misshandel (3 kap. 5 § BrB). Dock gör sig bestämmelserna om förmildrande omständighet aktuella (29 kap. 3 § BrB). Detta innebär att gärningspersonen (i detta fall person A) inte går fri från ansvar, men hen får ett lägre straff än om den förmildrande omständigheten inte hade förelegat.
För det första. Person A:s reaktion har föranletts av person B:s kränkande beteende, vilket gör första punkten i paragrafen aktuell (29 kap. 3 § första stycket första punkten BrB). Om punkten faktiskt blir tillämplig beror på hur situationen ser ut i det enskilda fallet – vi hade behövt veta mer om situationen som person A och B befinner sig i för att kunna dra en slutsats. Jag ska också säga att person B:s kränkande beteende behöver vara uppenbart kränkande. Det räcker alltså inte att person B ”retas lite grand”.
För det andra. Person A:s autism kan ses som en förmildrande omständighet (29 kap. 3 § första stycket andra punkten BrB).
För det tredje och sista. Person A:s besvarande misshandel skulle kunna ses som en form av självförsvar (nödvärn, 24 kap. 1 § BrB). Dock står misshandel inte i proportion till person B:s ofredande eller förolämpning, vilket i stället aktualiserar den femte punkten i förmildrande omständighet-paragrafen (29 kap. 3 § första stycket femte punkten BrB). Hade person B i stället misshandlat, så skulle nödvärn varit aktuellt.
Sammanfattning
Genom sina trakasserier, så gör person B sig sannolikt skyldig till något av brotten ofredande eller förolämpning. Eftersom jag tolkat person A:s reaktion utgöra en brottslig gärning, så gör sig i första hand bestämmelserna om förmildrande omständigheter aktuella. En person som utför en brottslig gärning vari det föreligger förmildrande omständigheter går inte fri från ansvar, men hen döms till ett lägre straff.
Jag hoppas du fått svar på din fråga. Om du har fler frågor, så tveka inte att ställa dem.
Vänligen,
