Är det brott mot tryckfriheten att läcka och publicera uppgifter om patienter inom sjukvården?
Hej. Jag har en fråga angående meddelararskydd, tryckfrihet och sekretess inom sjukvård. Ponera att jag är anställd inom ett landsting i Sverige, och vårdar en väldig känd svensk person ex kungen eller Carola. Om jag skulle läcka information om min patients hälsotillstånd till en journalist, hur skulle isåfall den informationen få användas? Får journalisten publicera den informationen, hur oetiskt det än må vara? Är det rentav brottslig för journalisten att publicera sådan information?
Får landstinget starta en utredning i syfte att hitta vem som läckt dessa uppgifter, trots att det finns efterforskningsförbud?
Många frågor men hoppas på er hjälp att reda ut hur det ligger till!
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga innehåller många olika intressant aspekter och egentligen skulle man kunna skriva många långa sidor om ämnet. Jag ska dock försöka ge ett utförligt svar i ett lite kortare format än så. Regelverket är ganska komplicerat och jag har därför inkluderat en kortare och mer förenklad sammanfattning i slutet av svaret.
Vilken information får man publicera enligt yttrandefrihetsgrundlagarna?
Jag börjar med frågan om när och hur man får publicera känslig information. I din fråga är premissen att någon lämnat information till en journalist, därför begränsar jag mig till sådana situationer. Vad en journalist publicerar hamnar i regel antingen i en tryckt skrift (en papperstidning) eller i en artikel som publiceras på tidningens hemsida på internet. I den första situationen så omfattas publiceringen av tryckfrihetsförordningen. För internetpubliceringen så gäller istället yttrandefrihetsgrundlagen. Regelverken är så pass lika varandra att vad som sägs om det ena i regel oftast gäller för det andra. I det följande kommer jag använda tryckfrihetsförordningen som utgångspunkt eftersom det var det du frågade efter.
Tryckfrihetsbrott regleras i det sjunde kapitlet i TF som innehåller två primära brottstyper. Den ena är de traditionella tryckfrihetsbrotten. Bland dessa kan nämnas högförräderi, spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, hets mot folkgrupp, förtal, och så vidare (7 kap. 4 §). Om det anses att en publikation i en tidning utgör brott mot någon av de bestämmelser som räknas upp i 4 § så är det tidningens ansvarige utgivare som blir ansvarig (8 kap. 1 §). Att lämna uppgifter om någons hälsotillstånd utgör dock i princip inte brott mot de traditionella tryckfrihetsbrotten. Det som ligger närmast är att anse att det utgör förtal men då förmodligen endast i väldigt sällsynta undantagsfall.
Den andra brottstypen är de så kallade meddelarbrotten (7 kap. 3 §). Meddelarbrotten utgör undantag från den annars omfattande meddelarfriheten. Dessutom omfattas inte bara meddelare utan även den som medverkar till framställningar av artiklar som innebär meddelarbrott. Detta innebär att exempel den journalist som skrivit artikeln kan hållas ansvarig till skillnad från huvudregeln som gäller i övriga fall att det är den ansvariga utgivaren som får stå för publikationen.
Att lämna ut uppgifter om någons hälsotillstånd kan utgöra ett meddelarbrott. Det anses nämligen vara meddelarbrott att bryta mot vissa tystnadsplikter. Det är inte alla tystnadsplikter som avses utan endast sådant som kallas för kvalificerad sekretess. För hälso- och sjukvårdens del så anges i offentlighets- och sekretesslagen att uppgifter om enskilds vård och dylikt omfattas av kvalificerad sekretess (13 kap. 5 §, 25 kap. 18 §).
I vilka fall får man efterforska vem som läckt uppgifter?
Meddelarfriheten innebär friheten att lämna uppgifter i syfte att dessa ska publiceras i en skrift (1 kap. 1 § tredje stycket TF). För att meddelarfriheten ska ges extra stor tyngd så gäller ett så kallat efterforskningsförbud (3 kap. 4 §). Detta innebär att myndigheter och andra allmänna organ inte får försöka ta reda på vem som läckt uppgifter till pressen. Ett undantag från efterforskningsförbudet gäller dock och det är om den som läckt information genom läckan har begått ett så kallat meddelarbrott (7 kap. 3 §)
Som jag kort beskrivit ovan så utgör meddelarbrotten en särskild brottstyp. Om man genom sin läcka gör sig skyldig till särskilt allvarliga brott mot landets säkerhet, lämnar ut sekretessbelagda handlingar eller läcker information som omfattas av kvalificerad sekretess så kan man ha begått ett meddelarbrott. I sådana situationer får det allmänna undersöka vem som har läckt informationen, det är dock endast Justitiekanslern som har befogenhet att bedriva förundersökning avseende brott mot tryckfrihetsförordningen (9 kap.). En enskild myndighet kan alltså inte på egen hand göra efterforskningar.
Sammanfattning
Hälso- och sjukvårdsuppgifter om enskildas hälsotillstånd omfattas av kvalificerad sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen. När något omfattas av kvalificerad sekretess så kan det utgöra ett så kallat meddelarbrott mot tryckfrihetsförordningen att läcka eller publicera den informationen. Till skillnad från vanliga tryckfrihetsbrott så är det inte ansvariga utgivaren som blir ansvarig då utan den som läckt information eller den journalist som skrivit artikeln kan hållas ansvariga.
Efterforskningsförbudet innebär som huvudregel att det allmänna inte får efterforska vem som läckt uppgifter. Om någon misstänkts ha begått ett meddelarbrott så gäller dock att efterforskning får ske. I praktiken får dock endast Justitiekanslern bedriva förundersökning för brott mot tryckfrihetsförordningen och Landstinget får därför inte på egen hand göra efterforskningar.
Hoppas detta besvarar din fråga! Du är annars varmt välkommen att återkomma med ytterligare funderingar, med vänliga hälsningar
