Adoption av underårigt styvbarn
Hej. Jag har ensamvårdnad av min dotter sedan sex år tillbaka (hon är 9,5 år nu). Pappan har inte träffat/pratat med henne på fyra år. Undrar nu hur stor chansen är att min man (som hon kallar pappa och har känt i fyra år) kan få adoptera henne. Om det finns en chans att han får det hur går jag tillväga?
Lawline svarar
Hej och tack för att ni vänt er till Lawline med er fråga.
Till att börja med kan nämnas några grundläggande bestämmelser som måste vara uppfyllda för att en adoption ska få ske. För det första måste adoptanten som huvudregel vara fyllda 25 år men då det, som i ert fall, skulle röra sig om adoption av en makas barn räcker det att adoptanten är 18 år, 4:1 Föräldrabalken (här). Makar får som huvudregel inte adoptera annat än gemensamt, men den ena maken får med den andres samtycke adoptera dennes barn, 4:3 FB. Utifrån din beskrivning uppfyller ni således de grundläggande kraven för att få adoptera.
I 4:6 1 st. FB föreskrivs att rätten ska pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Enligt bestämmelsen får tillstånd ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars av hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Det här tar sikte på principen om barnets bästa som återfinns i FN:s barnkonvention artikel 3 (fullständig text här).
Utöver ovanstående krav gäller som huvudregel att den som inte har fyllt 18 år inte får adopteras utan föräldrarnas samtycke, 4:5a 1 st. FB. Det här gäller dock inte om ena föräldern inte är vårdnadshavare. I en sådan situation, som jag förstår att det rör sig om i ditt fall, kan en adoption ske utan förälderns samtycke, 4:5a 2 st. FB. En förälder som ej är vårdnadshavare har alltså ingen juridisk rätt att motsätta sig adoptionen, rätten ska dock höra sådan förälder och undersöka dennes inställning till adoptionen, 4:10 3 st. FB. Även hur umgänget har sett ut med den förälder som är utan vårdnaden kan få betydelse i fallet. I NJA 1987 s. 628 har Högsta domstolen slagit fast att ett faktiskt umgänge mellan barn och biologisk far varit alltför sporadiskt för att barnets behov av umgänge med honom skulle vara skäl mot den planerade adoptionen. Du nämner att inget umgänge eller kontakt skett under fyra år och det här anser jag utifrån ovanstående rättsfall tala för en adoption även i detta avseende.
Rörande det presumtiva adoptivbarnet får den som fyllt 12 år i princip inte adopteras utan att ha samtyckt till adoptionen, 4:5 FB. Är barnet under 12 år, som i ert fall, ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av ålder och mognad, 4:6 1 st. in fino FB.
I Sverige beslutas en adoption av tingsrätten efter ansökan. Domstolen prövar om den tilltänkta adoptionen är lämplig. Tingsrätten inhämtar yttrande från socialnämnden i den kommun sökande är folkbokförd. Föräldrabalken kompletteras således av 6 kap. Socialtjänstlagen (här) och i 6:6 SoL stadgas att socialnämndens medgivande krävs till adoption. Det socialnämnden gör är att söka klarlägga barnets inställning och redovisa den till rätten, 4:10 2 st. FB.
Sammanfattningsvis kan alltså din make med största sannolikhet adoptera din dotter.
På följande länk kan ni hitta blankett att fylla i och skicka till tingsrätten:
http://www.mfof.se/Blanketter-och-Statistik/Blanketter/
För ert intresse kan vara värt att veta att om adoption sker anses din dotter barn till din make (adoptanten) vilket innebär att denne ersätter den biologiske fadern även i arvshänseende, 4:8 FB. Detta leder till att barnet inte har någon lagstadgad rätt till arv efter sin biologiske fader, 2 kap. Ärvdabalken (här).
Lycka till!