Lawline svarar
Hej,
I princip finns det inte någon begränsning av hur stor en gåva får vara. Gåvor till arvingar kan dock på olika sätt påverka arvsrätten. Regler om arv finns i ärvdabalken (ÄB).
Enligt 6:1 § ÄB skall gåvor som arvlåtare givit sina bröstarvingar (dvs sina barn eller om barnet ej är vid liv, sina barnbarn osv.) ses som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller framgår. Detta gäller dock inte ”mindre”, sedvanliga gåvor vars värde inte står i uppenbart missförhållande till givarens ekonomi.
Dina barn är i detta fall dock inte bröstarvingar till din far och regeln är då omvänd; om gåvan ges till en annan arvinge än bröstarvinge skall gåvan inte ses som förskott på arv om det inte föreskrivits eller framgår.
Hälften av den arvslott som tillkommer bröstarvingar enligt lag utgör dennes laglott. Laglotten har en bröstarvinge alltid rätt till även om egendomen testamenterats bort (men måste då begära jämkning av testamentet).
I 7:4 § ÄB finns det s.k förstärkta laglottsskyddet. Här regleras de situationer då arvlåtaren gett bort egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan är att jämställa med testamente. Dvs då gåvan i praktiken har samma funktion som om arvlåtaren istället testamenterat bort egendomen.
Två olika typer av gåvor omfattas av 7:4 § ÄB, dels gåvor som ges kort tid innan givaren dör och dels gåvor där givaren behåller den huvudsakliga nyttan av egendomen. Typiskt är att givaren inte gör någon egentlig ekonomisk uppoffring medan denne fortfarande lever.
Om regeln i 7:4 § ÄB blir tillämplig på gåvan, dvs om gåvan är att jämställa med testamente, kan gåvomottagaren, om inte särskilda skäl talar mot det, bli återbäringsskyldig till ett belopp motsvarande bröstarvingarnas laglott då laglotten då ska beräknas som att gåvan aldrig givits. Man bör då alltså inte ge bort så mycket att det inte finns kvar egendom som täcker bröstarvingarna som laglott eftersom gåvomottagarna då kan bli återbäringsskyldiga.
Hoppas att du fått svar på din fråga.
Med vänlig hälsning
