Bedrägeri enligt 9 kap 1§ BrB

Question

Hej!

Gör man sig skyldig till bedrägeri enligt BrB 9:1 om man skruvar tillbaka tripmätaren på en bil och sedan säljer den utan att tala om detta för säljaren? Jag har själv läst juridik i 3,5 år nu men jag hittar inga svar varken i min kurslitteratur eller några bra rättsfall.

Det känns ju som att det faller under 1st i BrB 9:1. Och om vi antar att den ändrade mätarställningen gör att bilen värderas 50.000kr högre än innan mätaren ändrades så har ju säljaren vilselett köparen och detta har inneburit vinning för säljaren.

Som jag förstått det så är detta bedrägeri men att det kan vara praktiskt svårt att bevisa att säljaren känt till att bilen var tillbakaskruvad?

Tacsam för svar!

Mvh Magnu Sallnäs

Answer 1

Hej,

för att dömas för bedrägeri enligt 9 kap 1§ Brottsbalken, https://lagen.nu/1962:700#K9P1S1, krävs att tre kriterier är uppfyllda:

1. Vilseledande
- Gärningsmannen måste förmedla ett budskap som inte överensstämmer med verkligheten. Bedömningen görs utifrån den vilseledes perspektiv och det är det faktiska vilseledandet som åsyftas. Att försöka ge en annan person en felaktigt uppfattning men personen i fråga inte blir vilseledd innebär att inget vilseledande har skett.

2. Förmå någon till något (genom vilseledande)
- Här finns ett krav på kausalitet mellan vilseledandet och dispositionen, den vilseledes handling måste bero på eller vara starkt beroende av den felaktiga föreställningen gärningsmannen framkallat.

3. Förmögenhetsöverföring
- Den vilseledes handling ska ha lett till vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde. Det krävs att det är olika sidor av samma ekonomiska förändring, men däremot krävs det inte att vinsten är exakt lika stor som förlusten. Den vilseledde ska ha blivit fattigare och gärningsmannen rikare.

Att vrida tillbaka mätaren på en bil, sälja den och därigenom betinga sig ett högre pris än bilen egentligen är värd pga att köparen felaktigt tror att bilen har gått färre mil än den har gjort är ett solklart fall av bedrägeri. Genom sitt handlande förmedlar säljaren ett felaktigt budskap till köparen och genom att köparen betalar ett för högt pris lider denne skada medan det innebär en vinning för säljaren.

I brottmål är beviskravet: ställt bortom rimligt tvivel. Det innebär att man för att fastställa den tilltalades skuld måste visa att det inte finns några andra rimliga alternativ för hur det annars skulle kunna gått till.

Enligt 1 kap 2§ Brottsbalken, https://lagen.nu/1962:700#K1P2S1, krävs uppsåt för att gärningen ska anses som brottslig. När det gäller bedrägeri ska dels vilseledandet och den härav föranledda dispositionen täckas av insikt eller likgiltighetsuppsåt, dels ska förmögenhetsöverföringen täckas av uppsåt. Att den tilltalade påstår att man inte menat att orsaka skada utesluter däremot inte uppsåt. Det är alltså de objektiva rekvisiten som ska vara täckta av uppsåt.

Det är åklagaren som bär bevisbördan och är tvungen att bevis samtliga rekvisit, vilket naturligtvis är en väldigt tung och ansträngande belastning, men svårigheten att bevisa säljarens vilseledande varierar såklart för varje enskilt fall, beroende på vilka bevismedel som finns tillgängliga, vad den tilltalade och målsäganden har att säga osv.

Med vänliga hälsningar