Lawline svarar
INLEDNING-PROBLEMET
Det finns två olika sätt att behandla de kvarlämnade sakerna på. Det ena sättet är att man anser att de kvarlämnade sakerna lämnats till dig med gåvoavsikt. Det andra sättet är att behandla sakerna på det sättet att man anser att ägaren helt enkelt glömt bort att hämta dem och att de då ska anses vara hittegods. Vilken behandlig som ges har viktiga konsekvenser för det straffrättsliga ansvaret.
HITTEGODS
Det kan inledningsvis betonas att de kvarlämnade sakerna i ditt fall sannolikt ska behandlas som hittegods även fast de kvarlämnats i din besittning ( 6 § Hittegodslagen 1938:121).Om vi antar att de kvarlämnade sakerna ska behandlas som hittegods så gäller hittegodslagen Enligt denna lag så ska du anmäla de kvarlämnade sakerna till närmaste polismyndighet utan oskäligt dröjsmål ( en vecka torde vara acceptabelt dröjsmål). Du ska i normalfallet också överlämna sakerna till polismyndigheten. Om du vet var den gamle ägaren bor eller kan dennes telefonnummer ska du underätta honom. Denna åtgärd torde vara den lämpligaste i ditt fall. Om ägaren ger sig till känna och hävdar äganderätten till sakerna torde du ha rätt till hittelön enligt hittegodslagen. Om den gamle ägaren inte inom tre månader är känd, eller besöker denne ej inom en månad från underrättelse om fyndet polismyndigheten för att hämta sakerna, ska denne anses ha uppgivit sin rätt till sakerna. Då har du som upphittare rätt att ta hand om sakerna. Du måste dock betala polismyndigheternas kostnader för själva förvaringen om de begär det. Om de inte begär ersättning för förvaringen kan du lugnt ta hand om sakerna och göra vad du vill med dem.
STRAFFANSVAR
Om du ej anmäler sakerna till polismyndigheten kan du drabbas av straffrättsligt ansvar för fyndförseelse ( 10:8 BrB). Om du dessutom brukar sakerna så kan du drabbas av ansvar för olovligt brukande ( BrB 10:7, 2 § HittegodsL). Om du sedermera slutligen tillägnar ( ex förstör dem ,behandlar dem som din ägodel eller säljer sakerna) dig sakerna så kan du dömas till ansvar för olovligt förfogande ( 10:4 BrB) Straffansvaret är dock beroende av vilket uppsåt du har då du brukar,förfogar eller underlåter att anmäla sakerna. En förutsättning för straffansvar är att du är medveten om eller tror att ägaren har glömt kvar sakerna. Om du tror att ägaren har lämnat sakerna till dig som gåva så kan du ej drabbas av straffrättsligt ansvar. Om den gamle ägaren frivilligt har övergivit sakerna skulle de kvarlämnade sakerna straffritt kunna tillgripas då de anses vara res derelicta. Detta torde dock ej gälla för ditt fall eftersom ingen synbar gåvoavsikt visats eller något annat tyder på ägaren ville att du skulle få del av dem.
Nu kommer jag att behandla den så för straffansvaret avgörande uppsåtsbedömningen.För att tillräckligt uppsåt skall föreligga i förhållande till en omständighet krävs enligt praxis att gärningsmannen ( du) insett risken för att omständigheten förelåg samt att du varit likgiltig, inte till risken för förekomsten av en viss omständighet utan till förverkligandet av förekomsten av omständigheten. Avgörande är att förverkligandet av förekomsten av omständigheten vid gärningstillfållet inte utgjorde ett för dig relevant skäl för att avstå från gärningen( NJA 2004 s. 176 och NJA 2004 s.519). Eftersom du knappast tror eller har fog för att tro att ägaren givit dessa saker till dig med gåvoavsikt så torde du ha tillräckligt uppsåt för att kunna fällas till ansvar. Du måste dock vara likgiltig till risken att ägaren ej lämnat sakerna i gåva och att du brukar/tillägnar dig eller underlåter att anmäla sakerna. Vidare ska din medvetenhet om att dessa omständigheter förverkligas ej hindra dig från att begå de straffbelagda handlingarna. Förverkligandet av förekomsten av dessa omständigheter vid gärningstillfället är inget relevant argument för dig för att avstå från att begå handlingarna. Du hade alltså begått handlingen även om du vetat om att omständigheterna förelegat. Du kan med andra ord förlika dig med tanken på att du tillägnar dig sakerna, brukar dem eller underlåter att anmäla sakerna fast dessa ej kvarlämnats i gåvoavsikt. Det spelar alltså ingen roll för dig om sakerna är gåva eller bara kvarglömda.
GÅVA
För att de kvarlämnade sakerna ska anses som gåva från den gamle ägaren till dig fordras att den gamle ägaren har presterat någon synbar gåvoavsikt. Med detta menas att den gamle ägaren frivilligt kvarlämnade sakerna för att du skulle få äganderätten till dem utan något krav på motprestation från din sida. Det är klart att det faktumet att den gamle ägaren ej ännu hämtat sakerna tyder på att de kvarlämnats med gåvoavsikt.Det kan dock med beaktande av denna omständighetdet knappast anses klarlagt att ägaren kvarlämnat sakerna med gåvoavsikt. Det finns också vissa omständigheter som klart talar emot att den gamle ägaren lämnat sakerna med gåvoavsikt. Det torde i ditt fall vara svårt att bevisa att en gåvoavsikt förelegade då sakerna kvarlämnades eftersom ägaren sa att denne skulle hämta sakerna . Vidare är det ju så att du och den gamle ägaren ej till synes haft någon närståenderelation som kunnat motivera kvarlämnandet. Eftersom det i din fråga inte heller finns någon annan information som tyder på gåvoavsikt så torde det med svårighet kunna hävdas att den gamle ägaren lämnat kvar sakerna som gåva. Eftersom ingen gåvoavsikt förelegat så föreligger ingen gåva och då måste du som ovan anförts anmäla fyndet till polismyndigheten. Du torde dock bättre än mig kunna bedöma frågan om den gamle ägaren kan ha haft någon gåvoavsikt.
SAMMANFATTNING
Av den information jag erhållit så föreligger det stor sannolikhet att de kvarlämnade sakerna ska behandlas som hittegods. Mitt råd till dig är att följa anvisningar som givits ovan om hittegods och genast anmäla fyndet till polismyndigheten. Den största anledningen till att jag ger dig detta råd är att du ska slippa drabbas av straffrättsligt ansvar. Denna risk finns om du ej anmäler fyndet till polismyndigheten. Du får då naturligtvis ej börja använda sakerna eller förstöra dem/slänga dem.
