Lawline svarar
Hej,
Samtliga paragrafer handlar om att någon medvetet beskyller en oskyldig person för att ha begått ett brott. I samtliga fall krävs det att personen som kommer med anklagelserna är medveten om att den anklagade personen är oskyldig.Skillnaderna mellan falskt åtal, falsk angivelse och falsk tillvitelse beror på när och hur man kommer med de falska anklagelserna. Nedan följer en kort förklaring av varje paragraf för att belysa när de aktualiseras.
Falskt åtal (se http://lagen.nu/1962:700#K15P5) innebär att man väcker åtal mot någon oskyldig. Det krävs att det är klarlagt att den åtalade inte har begått brottet – det räcker ej med att den tilltalade inte kan fällas till ansvar på grund av t ex bristande bevisning.
Angående falsk angivelse (se http://lagen.nu/1962:700#K15P6) krävs också att den anklagade är oskyldig. Till skillnad mot falskt åtal rör det sig här om en angivelse där någon utpekas som skyldig och att detta kan fattas som en uppmaning till åtal. Det kan till exempel vara en framställning till polismyndighet att undersökning angående visst förhållande ska verkställas och att denna antyder att någon är brottslig.
Med begreppet falsk tillvitelse (se http://lagen.nu/1962:700#K15P7) menas att någon ogrundat beskyller någon för brott genom att ange en försvårande omständighet eller förneka friande eller förmildrande omständigheter angående den åtalade. Det krävs alltså inte att personen tar initiativ till polis- eller åklagarförfarande utan det räcker att man indirekt låter personen framstå som skyldig genom att uppge eller förneka någon relevant omständighet i fallet.
Med vänlig hälsning