Fråga om djurplågeri vid spark mot hund
Hej!
Jag undrar vad som gäller i följande scenario:
Ponera att jag har min hund i koppel och plötsligt sliter han sig och drar iväg in i skogen. En annan hundägare är ute och går samtidigt och möter min hund som kommer farande.
Den hundägaren sparkar min hund och binder sen fast honom i en bil som står parkerad.
Får den hundägaren verkligen göra så?
Hundägaren hävdar att det är \"självförsvar\". Vad gäller?
Lawline svarar
I detta fall kan det diskuteras om den sparkande mannen gör sig skyldig till något av brotten skadegörelse (BrB 12:1-2 §§) eller djurplågeri (BrB 16:13 §). Det finns en viss konkurrens mellan brotten vilket diskuteras i Jareborg, Brotten h. 3 s. 143.
I BrB 12:1 § anges att den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans rätt därtill, döms för skadegörelse till böter eller fängelse i högst ett år. I 12:2 § 1st. anges att: är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till böter. I detta fall verkar det inte som att hunden skadat sig varför skadegörelse torde kunna uteslutas.
I BrB 16:13 § anges att om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.
Det ska påpekas att djurplågeri även kan föreligga vid grov oaktsamhet. Det finns alltså en viss möjlighet att mannen begick ett brott när han gjorde som han gjorde men det är svårt för mig att avgöra utifrån frågan. Hur hårt sparkade mannen? Hur aggressiv var hunden som kom springande? Åsamkades hunden några skador?
Även om mannen på objektiva och subjektiva grunder har gjort sig skyldig till något av brotten ovan så finns det en möjlighet att han går fri på grund av bestämmelsen om nöd i BrB 24:4 §.https://lagen.nu/1962:700 Hänsyn ska då tas till farans beskaffenhet, den skada som åsamkats annan och omständigheterna i övrigt. Det torde vara detta som mannen åsyftar då han talar om självförsvar.
Av rättspraxis kan främst två fall nämnas som kan ge en viss vägledning. Först ett hovrättsfall från 1993 (RH 1993:163- En kopplad hund hade råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade hundens ägare hade lyft den andra hunden i nackskinnet och kastat den i marken med skador som följd. Åtgärden har ansetts utgöra djurplågeri, förövat av grov oaktsamhet. Frågor om gärningens straffrihet på grund av nöd och om jämkning av skadestånd på grund av den andre hundägarens medvållande har besvarats nekande.)
I ett nytt fall från Svea hovrätt (B 245-062006-09-27) friades dock den tilltalade (En man som iklädd skor med stålhätta hårt sparkat en hund frikänns från ansvar för djurplågeri då han anses ha agerat i nöd. Genom sitt agerande försvarade han sin egen hund mot en upplevd attack). Hovrätten anförde i domskälen: Rätten finner inledningsvis att hunden utsatts för ett otillbörligt lidande och att mannen förfarit grovt oaktsamt. Hovrätten ifrågasätter om någon nödsituation faktiskt förelegat men konstaterar att en nödsituation ska anses föreligga även när den som företagit en handling av misstag felbedömt situationen. Med tanke på att mannen först försökt skrämma bort hunden och inte haft rimlig praktisk möjlighet att avvärja den upplevda faran med ett mindre ingripande anses hans agerande med hänsyn till omständigheterna inte ha varit oförsvarligt. Åtalet ska därför ogillas.
Din situation ligger någonstans emellan dessa två fall. Men en blygsam gissning är att personen inte kommer att dömas till ansvar vid ett eventuellt åtal.
MVH
