Lawline svarar
Hej,
Jag hoppas att jag förstått din fråga rätt. Vänligen återkom om jag missuppfattat något!
Som jag förstått det har två oegentligheter begåtts. Den första är att personen falskeligen agerar namnunderskriftsvittne, det vill säga intygar en falsk urkund: Personen som falskeligen bevittnar en namnunderskrift gör sig skyldig till osant intygande enligt 15 kap 11 § brottsbalken, https://lagen.nu/1962:700, (alternativt urkundsförfalskning beroende på omständigheterna, t.ex. om det inte skett öppet). Den andra är att personen skriver ditt namn och inte sitt eget: Personen gör sig härmed skyldig till urkundsförfalskning 14 kap 1 § samma lag, genom att falskeligen skriva någon annans namn. Detta förutsätter emellertid att det sker olovligen och med uppsåt. Om personen haft ditt samtycke, eller för den delen uppriktigt trott sig ha haft ditt samtycke, så kan denne inte dömas för urkundsförfalskning. Av att samtycke av namnets rätte bärare gör handlingen straffri, följer att det inte är möjligt att döma någon till ansvar för att han anstiftat annan att skriva hans namn. Har han anstiftat, har han nämligen samtyckt. Detsamma gäller beträffande medhjälpande. Föreligger samtycke finns inget brott, och därmed inte något att vara medhjälpare till.
Brottet osant intygande, dvs. att personen falskeligen agerar som namnunderskriftsvittne, gör han sig skyldig till, även om han har ditt samtycke eller ej. Du är däremot endast medskyldig till brottet, om du haft uppsåt till brottet, dvs. medvetet uppmanade eller godtog att personen förfalskande en urkund med hjälp av ditt namn.
Med vänlig hälsning
