Lawline svarar
Hej!
Snatteribestämmelsen i 8 kap 2 § Brottsbalken (BrB), se https://lagen.nu/1962:700, har brutits ut från portalparagrafen i samma kapitel, 1 § alltså, rörande stöld. Snatteri är alltså beteckningen för den ringa m a o mildare formen av stöld med lägre straffskala. Man måste alltså först klargöra huruvida förutsättningarna för stöld är uppfyllda för att sedan göra bedömningen om gärningen skall anses ringa och klassificeras som snatteri istället.
Rekvisiten för stöld är enligt 8 kap 1 § BrB, att någon olovligen tager något vad annan tillhör med tillägnelseuppsåt och att tillgreppet innebär skada. Vidare krävs uppsåt i förhållande till skadan.
Om dessa rekvisit är uppfyllda och med hänsyn till brottets art och stöldobjektets värde är att anses som ringa skall istället brottet snatteri aktualiseras. Ett minneskort torde inte kosta mer än 800 kr, vid vilken gränsen mellan stöld och snatteri går enligt praxis. Observera dock att det inte bara är priset som avgör den saken. Alla omständigheter måste beaktas.
Men med hänsyn till de förutsättningar som angetts i din fråga bedömer jag det eventuella brottet som snatteri.
Kunden har i och för sig olovligt tagit något då minneskortet var först i affärens besittning och sedan genom tillgrepp hamnat hos honom, obetald. Begreppet olovligen hänförs till om samtycke förelåg till besittningsöverförandet eller inte. Om alltså expediten hade vetat att minneskortet var obetalt hade hon inte samtyckt till att kunden lämnat butiken med det. Vidare måste fastsällas om tillägnelseuppsåtet är uppfyllt. Detta rekvisit torde ha uppfyllts då kunden lagt ned minneskorten i sin väska och sedan lämnat butiken. Försök till snatteri är inte straffbelagt varför brottet inte anses fullbordat förrän kunden lämnar butikens exempelvis kassaspärrar. Vidare är skaderekvisitet uppfyllt då butiken åsamkas ekonomisk skada i form av förlorad intäkt – om än ganska liten.
Sedan måste även det subjektiva rekvisitet uppsåt täcka alla de objektiva omständigheter som ovan beskrivits (förutom tillägnelseuppsåtet), se 1 kap 2 § BrB. Med andra ord måste kunden haft någon grad av avsikt i förhållande till den effekt hans handlade skulle komma att ha. Detta betyder att om någon olovligen tagit en sak ska gå fri från ansvar om han handlade i övertygelsen att tagandet var lovligt på den grunden att han trodde att han hade ägarens medgivande till tagandet. Om alltså kunden då han stod i kassan och skulle betala för kameran och minneskortet faktiskt trodde att han hade betalat och på så vis fått ett samtycke från expediten, skall han inte kunna straffas för snatteri. Man kan även formulera det så att kunden misstagit sig om de faktiska omständigheterna kring köpet – att han betalat – och därmed gå fri från ansvar. Man talar i dessa fall om faktisk villfarelse.
Med vänliga hälsningar,
