Lawline svarar
Hej!
Inledningsvis kan sägas att handlingarna som beskrivs i frågan inte kan betecknas som urkundsförfalskning, Brottsbalken (BrB) 14:1, eller brukande av något förfalskat, BrB 14:9. Detta eftersom de nämnda paragraferna fordrar att det rör sig om en "falsk urkund” och ej en ”osann urkund”. Med falsk urkund avses enligt BrB:s terminologi en urkund som ger sken av att härröra från annan än den verklige utställaren. I frågorna är det innehållet och inte härkomsten som är av betydelse varför BrB 14:1 och 9 ej kan tillämpas.
Det kan heller inte röra sig om osant intygande eller brukande av osann urkund, BrB 15:11, eftersom dessa brott ej omfattar omständigheter som är hänförliga till den intygande personens egna angelägenheter, det vill säga när personen i fråga intygar omständigheter om sig själv.
Handlingarna som beskrivs i frågan är snarare att beteckna som missbruk av urkund, BrB 15:12. Bestämmelsen omfattar bland annat det fallet där ett original finns men siffror eller bokstäver i sak har ändrats gentemot originalet. Att själv vidimera den framställda handlingen konsumeras av brottet missbruk av urkund, se rättsfallet NJA 1966 B 17. För missbruk av urkund är straffet av normalgraden böter eller fängelse i högst sex månader.
vänligen