Påföljd vid smitningsbrott

Question

Hej, har blivit uppringd av polisen. Frågor om jag befunnit mig på annan ort och var? Jag har besvarat sanningsenligt. På frågan varför meddelas att ett vittne sett mig köra på en parkerad bil. Jag nekar eftersom jag inte uppfattat vare sig tecken i form av delar eller ljud att påkörning skett. Lackskada var rapporterad. Jag inser att obehörigt avvikande är på tapeten. Skadan bedömer jag vara mindre eftersom jag själv inte har några märken på min bil. Jag har parkerat på en gård som innehas av en lunchservering. Jag parkerade mellan järnstaketet ut mot gatan och en personbil. Efter avslutad lunch påbörjar jag utbackning. DÅ står en annan bil där med mindre utrymme mellan min och denna bil. Jag avbryter utbackningen eftersom jag inser att det inte kommer att gå väl. Kör fram och gör ett omtag. Håller uppsikt till vänster på bilen, konstaterar att det ser bra ut och påbörjar uppmärksamheten bakåt för att klara mig ut på gatan genom in/utfartshålet. Kommer ut och står med nosen i fel färdriktning på fel gathalva. Påbörjar omedelbar färd därifrån. Har en bil mitt emot mig som vill in och ta min plats och bilar bakom som väntar på att jag skall komma i väg. Vilken påföljd kan jag påräkna? Finns det något förmildrande i situationen? Skadans omfattning? Har det någon betydelse var det skett? Spelar det någon roll att jag har en medpassagerare som inte har blivit hörd i förundersökningen som kan styrka mitt agerande?

Answer 1

Hej!
Smitning, eller att avlägsna sig från en olycksplats som det heter juridiskt, är brottsligt enligt 5 § trafikbrottslagen, se http://lagen.nu/1951:649 . För att ansvar för smitningsbrott ska kunna föreligga krävs att en vägtrafikant haft del i en trafikolycka och sedan undandragit sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder vartill olyckan skäligen bör föranleda. Det kan vara värt att notera att även andra än den som har orsakat olyckan kan göras ansvarig för smitningsbrott, det räcker med att man haft del i olyckan. Enligt praxis torde det krävas att någon form av skada skett för att man ska kunna tala om en trafikolycka. Kraven är dock ganska lågt ställda så det räcker förmodligen med en lackskada. De rent objektiva förutsättningarna för att du kan dömas till ansvar verkar alltså föreligga, d.v.s. att du som vägtrafikant haft del i en trafikolycka (om det nu stämmer att det var just du som haft del i denna) och att en trafikolycka skett.

För ansvar krävs även så kallad subjektiv täckning d.v.s. uppsåt hos gärningsmannen. Om du inte kände till att du orsakat en trafikolycka så kan du inte göras ansvarig för smitningsbrott. Det krävs att det kan visas att du känt till olyckan eller att du i vart fall varit likgiltig till att du undandragit dig denna. Det krävs alltså inte att du undandragit dig just med avsikten att lämna olycksplatsen. Om det skulle bli en rättsprocess angående detta (man kan dock säga att det rör sig om ett bagatellartat brott) så är det upp till åklagaren att visa att du haft uppsåt till smitningen. För att detta ska lyckas måste det visas att du insett att det skett en olycka. Du har i ett sådant fall rätt att redogöra för din uppfattning och din medpassagerare ska då höras.
Även om du blir dömd till ansvar för smitningsbrottet så tyder omständigheterna på att det torde bli en ganska mild bedömning. Även om lagtexten inte utesluter fängelse så kan knappast denna påföljd vara aktuell. Här är snarare fråga om eventuell återkallelse av körkortet för en kortare period.
I körkortslagens 5 kap. 3 § 2 punkten, se http://lagen.nu/1998:488#K5 , stadgas att återkallelse av körkort ska ske vid smitningsbrott, om detta inte kan anses som ringa. Två vägledande domar finns från högsta instans, d.v.s. Regeringsrätten, beträffande bedömningen av huruvida ringa brott föreligger. Det är brottets svårighetsgrad ur trafiksynpunkt som är avgörande. I RÅ83 2:22 skedde en backningsolycka på en parkeringsplats. En större buckla på en annan bil orsakades. Detta bedömdes inte som ringa, men Regeringsrätten ansåg att en varning räckte. I RÅ 1990 ref. 76 rörde det sig också om en backningsolycka på en parkeringsplats. En annan bil fick en skada på kromlisten till en strålkastare och innanförliggande plåt, d.v.s. en vanligt förekommande parkeringsolycka. Även om skadorna var begränsade så ansåg Regeringsrätten inte att det var fråga om ett ringa brott och dömde till återkallelse med två månaders spärrtid. De prejudikat som finns från högsta instans ger således stöd för att smitningsbrott inte annars än i undantagsfall ska betraktas som ringa. I ditt fall torde finnas en möjlighet att argumentera för att det rör sig om ringa brott. Att skadan endast var en lackskada och att din bil inte fått något märke tyder ju onekligen på detta. Att olyckan skett på en parkeringsplats talar också för att farorna från trafiksynpunkt inte var särskilt påtagliga.
Om det i ditt fall trots allt skulle anses som brott av normalgraden så gäller en spärrtid för att återfå körkort mellan en månad och ett år i 5 kap. 6 § körkortslagen. I fall av smitningsbrott torde utrymmet för bedömningar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet vara större. Här finns alltså möjligheter att försvara sin egen uppfattning om händelseförloppet m.m. Länsstyrelsernas praxis är inte helt enhetlig och variationer kan förekomma såväl mellan olika länsstyrelser som inom en länsstyrelse. För smitningsbrott vid parkeringsolycka torde praxis ligga på upp till fyra månaders spärrtid. Vid en mindre olycka blir förstås spärrtiden närmare en, två månader.

Med vänlig hälsning!