Lawline svarar
Hej!
Det finns två olika typer av preskription i brottmål: åtalspreskription (35 kap. 1 § BrB) och absolut preskription (35 kap. 6 § BrB). Med åtalspreskription menas att den som begått brottet ej längre kan dömas till påföljd för det. Däremot kan personen i fråga fortfarande bli skadeståndsskyldig till eventuellt brottsoffer. När åtalspreskription infaller hittar du i 35:1 BrB. Preskriptionen kan avbrytas genom så kallat preskriptionsavbrott. Det sker genom att den misstänkte häktas eller delges stämning för brottet.
När den absoluta preskriptionspunkten blivit nådd kan man inte överhuvudtaget döma till påföljd. Här spelar det ingen roll om preskriptionsavbrott har skett eller inte. Tiden det tar innan absolut preskription infaller är något längre än för åtalspreskription (se 35:6 BrB).
Preskriptionstiden bygger på det egentliga brottet som har begåtts. Om åklagaren har hittat nya bevis för att brottet skulle vara av allvarligare grad än vad man tidigare trott och brottet därmed preskriberas senare, får åklagaren ta upp ärendet på nytt. Om domstolen däremot kommer fram till att brottet skulle vara preskriberat pga. att exempelvis bevisen inte räcker till för att döma för ett grovt brott, får de inte döma till påföljd.
En förundersökning kan alltså påbörjas på nytt så länge den lades ner innan slutdelgivning skett (när den misstänkte blir delgiven misstanke, RB 23 kap 18 §) och den misstänkte inte då begärde en friande dom.
Observera att bestämmelserna kan se annorlunda ut när det rör sig om brott utanför Brottsbalken (i den så kallade specialstraffrätten).
Brottsbalken (BrB) hittar du http://www.lagen.nu/1962:700
Rättegångsblken (RB) hittar du http://www.lagen.nu/1942:740
Vänliga hälsningar,
