Lawline svarar
Närmast tillämplig blir bestämmelsen om förtal och förolämpning i 5 kap 1 respektive 3 § Brottsbalken (BrB). (Nämnda lagrum finner du http://www.lagen.nu/1962:700#K5P1 ) Förtal tillämpas då någon inför andra utpekar en viss person "såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt". I förevarande fall är här avgörande att den aktuella skriften nått viss spridning bland andra än den som anklagas i den skrivna texten. Om ett sådant påstående istället riktas direkt mot den person det gäller har vi att göra med en förolämpning. Att alltså posta nyss nämnda skrift till den person det gäller skulle vara att bedöma enligt 3 § BrB.
Skulle det dock vara så att detta publicerats i en tidning gäller vissa särregler enligt tryckfrihetsförordningen. Vanligen är då att ansvarig utgivare för en sådan skrift blir ansvarig istället för den som skrivit texten.
Att märka är att dessa brott, i vardera fallet, är först att det som regel inte står under allmänt åtal, utan det är istället upp till den enskilde att själv initiera ärendet. Något som vid närmare eftertanke ter sig ganska självklart eftersom ingen människa reagerar som den nästa när det kommer till vart dennes gränser går för vad som upplevs som kränkande. Vidare kan konstateras att den i Sverige inte finns någon generell rätt att säga vad som helst. Även om ett påstående om någon annan vore sant, innebär inte detta per automatik att det är lagligt att gå omkring och säga det högt. Avgörande är istället avsikten. Att i kränkande ordalag förmedla något om någon annan är brottsligt, oavsett sanningshalten. Sen spelar det ingen roll om du jobbar på tidning och kallar det journalistik eller enbart skvallrar med syjuntan.
