Lawline svarar
Hej!
Allmänt inom straffrätten krävs uppsåt hos gärningsmannen till de i en lagregel uppräknade omständigheterna som måste vara för handen för att denne ska kunna dömas till ansvar. Det räcker alltså inte med att personen har genomfört en handling som stämmer överens med de omständigheter som är beskrivna i en lagregel om ett brott. Det lägsta kravet på uppsåt är att gärningsmannen har insett risken för en följd (t.ex. att en person som han våldfört sig på skulle dö) men att han varit likgiltig till att följden skulle förverkligas.
Rent generellt brukar domstolarna vid bedömningen av uppsåt bortse från berusning då uppsåt kan styrkas ändå, man menar alltså i dessa fall att brottet inte ”beror på alkoholen”.
Vid rattfylleri, se 4 § Trafikbrottslagen http://lagen.nu/1951:649 , gäller att föraren måste ha haft uppsåt till en alkoholförtäring i viss mängd. Om man inte på något vis har förstått att man druckit alkohol finns alltså inte uppsåt till rattfylleri. Däremot kan man ha uppsåt i en situation när man först inte visste att man blivit serverad alkohol och sedan känt sig alkoholpåverkad, och kanske insett eller åtminstone varit likgiltig till denna påverkan, för att därefter köra bil. Här kan åklagaren t.ex. försöka visa på att promillehalten är så pass hög att personen måste ha känt sig alkoholpåverkad. En annan invändning från åklagaren skulle kunna vara att personen måste ha känt på smaken att ölen var alkoholhaltig. Det är åklagaren som har att bevisa att föraren haft uppsåt, så om den åtalade lägger fram en seriös invändning om att han/hon inte haft uppsåt så blir det förstås svårare för åklagaren att bevisa detta bortom rimligt tvivel. Servitören kan inte, i varje fall inte om det skett av misstag, straffrättsligt dömas till ansvar för att ha serverat alkoholhaltig öl.
Med vänlig hälsning!
