Lawline svarar
Hej
Den typ av brott som du har gjort dig skyldig till regleras i 14 kapitlet Brottsbalken (BrB) om förfalskningsbrott, som du hittar http://www.lagen.nu/1962:700 .
I 1 § anges att ”Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes, framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.”
Vidare anges 1 § att ”Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.” För att en handling skall klassificeras som en urkund måste den förmedla ett föreställningsinnehåll, det vill säga innehålla något. Endast en papperslapp med ett namn på kan inte utgöra en urkund. Den blankett för namnändring som du anger vara föremålet för ditt agerande är dock en urkund och kan utgöra ett förfalskningsobjekt.
Du har genom att skriva annans namn framställt en falsk urkund. Att skriva annans namn kan emellertid vara lovligt i vissa fall och därför inte straffbart. Så kan vara fallet om man exempelvis skriver annans namn med dennes samtycke. Du anger att ditt barns andra förälder initialt har samtyckt till att du skrivit dennes namnteckning på blanketten, men nu har ångrat sig. Så länge du inte kan styrka detta på något sätt är jag rädd för att det är betydelselöst.
Något nyttjande av den förfalskade handlingen krävs inte för att fullbordad urkundsförfalskning skall föreligga, BrB låter all urkundsförfalskning vara fullbordad redan i och med förfalskningsåtgärden. För att begränsa det straffbara området har man intagit ett krav på att gärningen skall innebära fara i bevishänseende. Fara i bevishänseende innebär dels ett krav på att den falska produktens yttre beskaffenhet skall ha så pass hög grad av likhet med en äkta urkund att det är något så när sannolikt att en förväxling kan ske eller att det förfalskade på annat sätt tas för äkta, dels att dess användning skulle medföra skada eller olägenhet. Beträffande namnteckningar krävs inte att de är så pass lika den ifrågavarande personens äkta namnteckning att en förväxling därmed är närliggande, den falska handlingen kan nämligen komma att användas i sammanhang med personerna som inte känner till den äkta namnteckningen.
Om brottet är att anse som ringa skall det enligt 2 § istället klassificeras som förvanskning av urkund för vilket straffskalan är böter eller fängelse i högst sex månader. Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om urkunden är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mottagningsbevis, eller om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.
Om brottet istället är att anse som grovt döms man för grov urkundsförfalskning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om förfalskningen avsett myndighets arkivhandling av vikt eller urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen, såsom obligation, aktiebrev eller inteckningshandling, eller om gärningen eljest var av särskilt farlig art.
Min bedömning, som på intet sätt är säker, är att det i vart fall inte torde bli aktuellt med grov urkundsförfalskning samt att det är troligt att det rör sig om förvanskning av urkund. Att närmare ange vad straffet kan bli är omöjligt utan att känna till omständigheterna bättre.
Vänligen
