Lawline svarar
Hej!
Jaktlagen samt till den hörande jaktförordningen definierar inte vad som innefattas med ”ägare av tamdjur”. Frågan om ett delägarbevis i hund blir tillämpligt i förevarande fall har mig veterligen inte prövats av domstol. Frågan är dock om domstolen finner detta godtagbart då syftet varit att kringgå bestämmelserna i 28 § jaktförordningen.
En annan fråga är vad som menas med ”tamdjur” i lagens bemärkelse. Inte heller där finner man någon definition. Det som främst torde åsyftas är dock sådan inhägnad boskap/tamdjur, så som kor, får motsvarande inom sitt inhägnade område. Däremot torde en tamhund även innefattas av ”tamdjur” då även hunden är ett tamdjur som står under en ägare och uppsyn. Skillnaden är dock att hunden används i själva jakten, men något undantag för fredande av hund finns inte i lagen eller förordningen.
Jaktförordningen finner du http://lagen.nu/1987:905#p28 . Utöver 28 § finns även en dit hörande Förordning med särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder vid rovdjursangrepp som du finner http://lagen.nu/2007:127 .
Jag vill rekommendera att läsa ett rättsfall från Högsta domstolen som har prövat ett fall där 28 § jaktförordningen blev aktuell, nämligen NJA 2004 s. 786. Det skall klargöras att även domstolarna har kommenterat att paragrafen är svårtolkad för den enskilde. Vad jag förstår har den nya förordningen från i år tillkommit för att försöka klargöra innebörden, dock hjälper inte det oss i detta fall.
Fallet ovan handlar visserligen om en varg som dödat flertalet får för en ägare som sedan kommit tillbaka och blivit skjuten. Däremot tar HD upp ett flertal viktiga principer som kan vara av intresse.
HD skriver att ” Den nu gällande bestämmelsen om skyddsjakt i 28 § jaktförordningen bygger således på de tidigare föreskrifterna och utgör alltså en i förhållande till den allmänna nödrätten kompletterande reglering som ger rätt att i vissa fall döda ett angripande rovdjur i omedelbar anslutning till ett fullbordat angrepp.”
Förordningarna och stadgandena om skyddsjakten är således en kompletterande reglering till den allmänna nödrätten som tillkommer var och en. Exakt när dessa situationer anses uppfyllda är svårt att ge ett klart svar på, men läser man rättsfallet (HD:s domskäl) får man bra hjälp på vägen.
Värt att notera är den lagändring som skett efter rättsfallet. Tidigare krävdes att ” rovdjuret tidigare angripit och skadat eller dödat tamdjur, att det finns skälig anledning att befara ett nytt angrepp samt att dödandet av rovdjuret sker i omedelbar anslutning till angreppet.”
Nu lyder formuleringen istället: ” Rovdjur som avses i första stycket får dödas för att skydda ett tamdjur av tamdjurets ägare eller vårdare om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret, dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt”
Av betydelse för din fråga har HD i nämnda fall sagt att ” Tilläggas kan att Riksåklagaren har gjort gällande att rätt att döda rovdjur med stöd av 28 § jaktförordningen endast tillkommer ägaren eller vårdaren av det angripna tamdjuret. Att paragrafen begränsats på detta sätt torde emellertid inte i sig utesluta att ansvarsfriheten också kan gälla för annan (jfr 24 kap. 5 § BrB). I detta mål saknar dock frågan betydelse.” Detta innebär att HD inte utesluter att endast ägaren av tamdjuret har denna rätt.
Som framgår av det något invecklade rättsläget har din fråga inget rakt svar. Jag skulle rekommendera att ta kontakt med Naturvårdsverket som handhåller liknande frågor och som har rättslig expertis inom området. De torde främst kunna svara på vad som innefattas med ”tamdjur” i jaktförordningens mening.
Med vänlig hälsning,
