Tvångsomhändertagande av barn

Question

Hej. Jag har en vännina som har blivit av med sina barn, tvångsomhändertagna. Socialtjänsten fick in en anmälan om att personen hade druckit när barnen var hemma, detta ledde till att sociáltjänsten kom på oväntat besök och märkte då av att hon var berusad. Detta hände under midsommar helgen. Jag hade under tiden haft koll på barnen och sett till att de blev nattade , blöjor bytta och välling gjort. Barnen var inte i någon direkt fara eftersom vi bor i samma hus och jag var ner varje timme under midsommarnatten och tittade till dem plus att de visste att det bara var att komma upp till mig om de skulle vakna till. Jag vet att min vännina inte mådde så bra under denna period men hon visste att jag skule ta och hjälpa henne med avlastning. Min fråga är hur kan de bara komma och ta barnen och sen inte ge henne en riktig handelsplan om vad som kommer att hända. Deras lösning nu är att hon ska bo på ett hem med barna där de kan övervaka henne och se hur hon är med barna. Jag vet att hon inte är en dålig mamma men mådde inte så bra under en period men nu har hon tagit sig i kragen. Hon har erbjudit sig att gå och blåsa varje dag bara för att visa dem att hon ej dricker, erbjudet sociala nyckel till hennes hem så de kan komma och göra stickprov för att se vad som pågår hos henne, erbjudit att äta antabus för att bevisa att hon gör allt för att få hem barnen. Barnen vill hem det hör jag varje dag när de kommer på besök men socialen anser att barn bara säger så....Vidare så har hon en kontakt person på beroende centret där vi bor, en kontakt hon själv ordnade utan andras initiativ. Jag har erbjudit mig att finnas här som stöd och kan ställa upp för barnen om hon skulle bli för trött. Vart kan man vända sig för att komma vidare emot socialen. Det andra erbjudandet som hon fick var att gick hon inte med på att bo på ett övervaknings hem så skulle det minsta barnet som är 13 månader hamna i ett familje hem. De tre pojkarna hon har med en annan pappa tyckte socialen att pappan skulle säga upp sig från sitt jobb för att ta hand om dem. Han har vid flera tillfällen sagt till sociala att han litar till 100% på sitt ex och ser inget som helst skäl varför hon inte skulle kunna ta hand om barnen. Skulle vara bra om ni hade dågon ide om var man kan vända sig och hur starka grunderna måste vara för dem att de kan bara gå in och hämta barna på detta vis.

Answer 1

Vid socialtjänstens tvångsomhändertagande av barn tillämpas lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Insatser enligt lagen ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. För alla beslut är det vad som är bäst för den unge som ska vara avgörande. Den unges inställning skall så långt möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad. Allt detta framgår i 1 § LVU.
Grunderna för tvångsomhändertagande finns i 2 § LVU. Där stadgas att vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Kravet på påtaglig risk för skada medför att det inte får vara fråga om en ringa risk för skada och det måste finnas konkreta omständigheter som skapar risken för skada. Det krävs även att det finns ett vårdbehov hos den unge, något som inte framgår av lagtexten. Detta gör att de i §: en nämnda förutsättningarna begränsas och kompletteras med ytterligare ett krav som måste vara uppfyllt för att tvångsomhändertagande ska kunna ske. I vårdbehovskravet ingår fyra del krav:
• Intensitetskrav- vårdbehovet måste ha nått viss grad av allvarlighet.
• Varaktighetskrav- vårdbehovet måste gälla varaktigt och inte enbart vid enstaka tillfällen.
• Aktualitetskrav- behovet måste finnas vid omhändertagande tillfället och inte enbart funnits tidigare men nu gått över.
• Mottaglighetskrav- barnet måste vara mottagligt för denna typ av vård. Våden lär alltså förbättra barnets situation.

Det som främst verkar vara aktuellt att diskutera i det här fallet är vad som menas med brister i omsorgen. Övergripande menas att barnet utsätts för någon form av vanvård. Detta kan t.ex. ske genom misskötsel av hygien, kläder, mat och sjukvård., men det kan även vara fråga om att barnets behov av känslomässig trygghet eftersätts eller att barnet låts vistas i en skadlig miljö.
Det är barnets hälsa och utveckling som ska skadas. Med detta kan t.ex. menas att barnet utsätts för psykiskt lidande p.g.a. föräldrarnas beteende i form av ett ständigt återkommande och för barnet negativt uppträdande till följd av alkoholmissbruk.

Sammanfattningsvis krävs det ganska mycket för att barn ska tvångsomhändertas eftersom det är ett mycket ingripande ingrepp för den enskilde individen.

Det är länsrätten som på ansökan av socialnämnden beslutar om att tvångsomhändertagande ska ske, 4 § LVU. Länsrättens beslut kan överklagas till Kammarrätten, 33 § Förvaltningsprocesslagen (FPL). Rätt att klaga har den som det angår om det har gått den emot enligt samma paragraf. Överklagandet ska dock ges in till Länsrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet, 6 a § FPL. Prövningstillstånd krävs förmodligen för att målet ska prövas.

Socialnämnden ska enligt 13 § LVU var sjätte månad överväga om vårdnaden fortfarande behövs. Kommer socialnämnden härvid fram till att vården ska fortsätta kan detta beslut överklagas till länsrätten, 41 § p. 2 LVU.

Mvh