Bedrägeri vid köp mot faktura?

Question

Hej!

X beställde kläder på faktura och sålde sedan vissa av plaggen på grund av fel storlek. Efter att X sålt kläderna upptäckte X att X ej hade råd med fakturan, utan tänkte då göra upp en avbetalningsplan med det inkassobolag den skulle hamna hos, men räkningen gick aldrig till inkasso utan polisanmäldes av ägaren till företaget eftersom denne sett att kläderna sålts på Internet. Nu menar polisen att X från början hade för avsikt att ej betala kläderna, utan sälja dem och tjäna egna pengar på dem. X hävdar hela tiden att X visst skulle betala kläderna men polisen vill inte tro på det. Nu väntar X på att åklagaren ska antingen lägga ner detta eller väcka åtal. X har gjort upp en avbetalningsplan med ägaren till företaget nu, och skulden hamnar på omkring 6000 kr med ränta. Vad som också kan tilläggas är att innan X visste att X ej skulle ha råd med räkningen tänkte X göra en ny beställning, men nekades eftersom den första fakturan ej betalats än. När polisen frågade X om detta på första förhöret då X var rädd och chockad efter att polisen förklarat att om X blir dömd kan de ta X's barn i från X, ljög X om den beställningen och sa att det var X och X's tre vänner som gjorde beställningen ihop. X's tre vänner ljög för polisen om att de var med på beställningen, men detta har X sagt sanningen om sedan, det vill säga att vännerna ej var med. Så nu är X misstänkt för både bedrägeri och försök till bedrägeri. X har förklarat många gånger att X skulle betala varorna, och polisen säger att det är uppenbart att X inte skulle betala. Polisen sa till en av X's tre vänner att eftersom de ljugit är det självklart att det kommer bli rättegång av detta. Vad tror ni om detta? Kommer det bli rättegång? Har de bevis för att X inte skulle betala, och har X bevis för motsatsen?

Tack på förhand.

Answer 1

Jag tänker inte ge mig på att uttala mig om en åklagares bedömning i fallet enbart baserat på uppgifterna i frågan, men skall ändå försöka reda i begreppen och förhoppningsvis klargöra något.

Brottet bedrägeri finns reglerat i Brottsbalken 9 kap. 1 § som går att läsa http://www.lagen.nu/1962:700#K9 . För att någon skall kunna dömas för bedrägeri vid kreditköp krävs att det visas att köparen vilselett säljaren antingen om sin betalningsförmåga eller sin betalningsvilja. För att ett vilseledande om betalningsförmågan skall föreligga krävs att konkreta felaktiga uppgifter av betydelse för köpet lämnats och inget i frågan tyder på att X lämnat några sådana uppgifter. Ett vilseledande om betalningsviljan innebär att köparen redan när köpet gjordes aldrig hade för avsikt att betala.

Om X haft för avsikt att betala för kläderna är alltså den omstridda frågan. Det är åklagaren som har bevisbördan för att sådan avsikt saknats. I Sverige råder fri bevisföring vilket innebär att i princip vad som helst får åberopas som bevis för ett påstående. Omständigheter som att en ny beställning gjorts innan den gamla kunnat betalas, att kläderna sålts vidare och så vidare är alla omständigheter som en åklagare skulle kunna lägga fram som bevisning för att betalningsavsikt saknats. Att X faktiskt inte kunnat betala kläderna kan förstås även det sägas tyda på att X aldrig haft för avsikt att betala för dem, till exempel om det kan visas att X varit medveten om betalningsoförmågan och att den varit av bestående slag. Att en köpare medvetet tänkt utnyttja möjligheten till en längre kredittid mot dröjsmålsränta räcker däremot inte för att handlandet skall utgöra bedrägeri, om säljaren ändå kunnat vänta sig betalning inom rimlig tid.

För att väcka åtal skall åklagaren göra bedömningen att det finns så kallade tillräckliga skäl. Tillräckliga skäl för åtal innebär att åklagaren objektivt sett skall kunna förvänta sig en fällande dom med den bevisning som tagits fram under förundersökningen. För en fällande dom i domstol krävs att den tilltalades skuld gjords uppenbar, eller som man uttryckt det i praxis, ställts utom rimligt tvivel. Det säger sig själv att detta ställer mycket höga krav på den bevisning som åklagaren måste lägga fram.

Att åklagaren har bevisbördan innebär inte att X inte kan behöva visa och/eller förklara varför en viss omständighet som åklagaren lägger vikt vid inte skall ges den betydelse som åklagaren vill ge den. Om åklagaren till exempel menar att X ekonomiska situation visar att X måste ha varit medveten om att X inte skulle kunna betala för kläderna skulle X till exempel i sin tur kunna visa att betalningssvårigheterna berott på omständigheter som X inte kunnat förutsäga.

Att X och de tre vännerna i det första skedet ljugit för polisen är inte brottsligt i sig. Brottsligt som så kallad mened är endast för vittne att vittna falskt i domstol. Lögnen kan däremot givetvis ha den effekten att den minskar X trovärdighet.