Lawline svarar
Hej!
Det är svårt att ange en exakt längd på fängelsestraffet eftersom många faktorer avgör straffmätningen. Jag kommer därför att mer allmänt ange hur straffmätningen brukar gå till. Frågan regleras i brottsbalken (BrB), se http://www.lagen.nu/1962:700.
Den första frågan är självklart huruvida den tilltalade överhuvud taget kan dömas för brott och i så fall vilket. Av de uppgifter du angett verkar valet stå mellan mord (3 kap 1 §), dråp (3 kap 2 §) alternativt vållande till annans död (3 kap 7 §) och misshandel (3 kap 5 §). Enligt 3 kap 1 § skall den som berövar en annan person livet dömas för mord till fängelse i tio år eller på livstid. Om brottet är mindre grovt döms istället för dråp till fängelse i lägst sex år och högst tio år enligt 3 kap 2 §.
För ansvar krävs dock att handlingen begåtts med uppsåt, det vill säga med avsikt att döda (1 kap 2 §). Åklagaren måste i domstolen kunna bevisa att uppsåt funnits. I detta fall tycks inte uppsåtligt brott föreligga utan frågan är om vållande till annans död (3 kap 7 §) kan vara aktuellt p.g.a. att oaktsamhet föreligger. Det kan dock tilläggas att berusning eller psykisk sjukdom inte utesluter uppsåt (se 1 kap 2 §).
Ansvar enligt 3 kap 7 § förutsätter att gärningsmannen orsakat den dödliga utgången och att denna orsakats genom oaktsamhet. Ett exempel på ansvar enligt BrB 3 kap 7 § är att någon gör sig skyldig till uppsåtlig misshandel, som lett till offrets död men att denna effekt inte omfattas av gärningsmannens uppsåt. I detta fall döms dels för det uppsåtliga brottet misshandel (3 kap 5 §) samt för vållande till annans död.
Straffet för både misshandel och vållande till annans död är fängelse i högst två år (se 3 kap 5 och 7 §§). Straffminimum är fängelse i 14 dagar (26 kap 1 §). Vanligtvis utgår man från den nedre delen av straffskalan för det svåraste brottet och lägger sedan till ett mindre påslag för det andra brottet. Förmildrande och försvårande omständigheter kan därefter påverka straffet (se 29 kap 2-3 §§ för en fullständig uppräkning). Att den tilltalade p.g.a. psykisk störning haft svårt att kontrollera sitt handlande eller att handlingen begåtts i nödvärn kan påverka straffet i lindrigare riktning. En försvårande omständighet är om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet.
Om brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning får den tilltalade inte dömas till fängelse (30 kap 6 §) och rättspsykiatrisk vård kan bli aktuellt om det anses behövligt (31 kap 3 §).
Om du med frågan om samma straff gäller när ”man är två om det” menar att det rörde sig om ett slagsmål som både gärningsmannen och offret var med på, kan jag tillägga att detta skulle kunna leda till att ett lindrigare brott blir aktuellt (t.ex. dråp istället för mord). Attackerades den tilltalade först kan denne också göra gällande ansvarsfrihet p.g.a. nödvärn (24 kap 1 §). Detta förutsätter dock att handlingen inte var uppenbart oförsvarlig, något som möjligen är fallet eftersom våldet fick en dödlig utgång. Är så fallet kan ändå strafflindring enligt 29 kap 3 § bli aktuellt.
Slutligen innebär ett ringa brott att det är mindre allvarligt, t.ex. är dråp ett mindre allvarligt mord och ringa misshandel är en misshandel som p.g.a. en förmildrande omständighet är mindre allvarlig. Följden av att brottet anses som ringa är att lägre straff utdöms.
Som du säkert förstår är det inte möjligt att avgöra hur långt fängelsestraffet som skall utdömas utan att ha mer information, men av att läsa det ovan sagda samt nämnda lagrum hoppas jag att du fått en klarare bild av hur straffet kan se ut!
Vänliga hälsningar,
