Lawline svarar
Hejsan!
Reglerna för förtal finns i 5 kap 5 § BrB (http://www.lagen.nu/1962:700) och där sägs att "den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter."
För att förtal ska ha skett krävs att det är fråga om något som kan sägas vara en uppgift och inte bara ett värdeomdöme samt att själva uppgiften är av nedsättande beskaffenhet. Uppgiften behöver dock inte vara nedsättande enligt den allmänna uppfattningen i samhället, utan det räcker att uppgiften är ägnad att utsätta personen för "andras missaktning”.
Om man kan visa att man var skyldig att uttala sig om uppgiften, eller om det med hänsyn till omständigheterna, kan sägas vara försvarligt att lämna uppgift i saken, och man visar att uppgiften är sann eller att man har skälig grund för den, döms man dock inte till ansvar för förtal.
Dessutom anses brottet uppfyllt när det kommit till tredjemans kännedom, det betyder att det inte räcker att två personer sinsemellan samtalar om ett rykte (t.ex som i ditt fall om otrohet) som båda känner till om en annan person.
Med vänlig hälsning
