Lawline svarar
Hej!
Brottet egenmäktigt förfarande regleras i 8 kap. 8 § Brottsbalken, se http://www.lagen.nu/1962:700 . I det aktuella fallet skulle det handla om att någon olovligen rubbat annans besittning till parkeringsplatsen. Brottet är belagt med böter eller fängelse i högst sex månader. Den aktuella gärningen kan dock knappast betraktas som särskilt allvarlig, i praktiken skulle endast ett förhållandevis lågt bötesbelopp utgå, dock till viss del beroende av gärningsmannens inkomst.
Uppsåt till brottet egenmäktigt förfarande måste ha förelegat vid gärningstillfället. Det är åklagaren som har att bevisa samtliga brottsmoment, inklusive uppsåtet. Om ett åtal, trots brottets bagatellartade karaktär, skulle väckas kan gärningsmannen exempelvis invända att han/hon inte hade möjlighet att förstå att platsen var förhyrd på grund av vissa angivna omständigheter. Argumentationen i uppsåtsdelen får anpassas efter de specifika omständigheterna som förelåg vid tillfället. Att personen blivit missledd, till exempel trott att han/hon hade tillåtelse att parkera på platsen, kan visa på att uppsåt inte förelåg till att olovligen parkera där. Man kan argumentera kring att personen fått befogat intryck av att kunna lovligen parkera på parkeringsplatsen. Åklagaren behöver dock inte bevisa att gärningsmannen begått brottet avsiktligen, det räcker att bevisa att gärningsmannen i vart fall varit likgiltig inför brottets förverkligande.
Med vänlig hälsning
